Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Desinficiera - Desintegrationsteorien - Desintegrator - Desintresserad - Désirade, La - Desjardins, Abel - Desjardins, Achille Arthur - Desjardins, Ernest - Desjardins, Louis - Desjatin el. Desjatina - Desjnev, Semen Ivanovitj - Deskriptiv - Deslandres, Henri Alexandre - Desman, Desma - Desmanråtta, Desmannäbbmus el. Bisamnäbbmus - Desmarées, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
785
Desinficiera—Desmarées
786
Desinficiera, dets. som desinfektera.
Desintegratiönsteorien, se
Radioaktivitet och Rutherford, E.
Desintegrätor, krosskvarn, bestående i
huvudsak av två parallella och i motsatt
riktning hastigt roterande järnskivor, båda
försedda med flera ringformigt anbragta rader
av starka stålpinnar, som vid rotationen
passera mellan varandra. Krossgodset införes
vid maskinens centrum mellan skivorna och
slungas av centrifugalkraften ut mot
periferien men måste därvid passera genom de olika
i motsatt led roterande pinnraderna, som
därvid söndersmula godset. G. H-r.
Desintressèrad (fr. désintéressé), likgiltig,
ointresserad; opartisk.
Désirade, La [la dezira’d], ö bland Små
Antillerna, intill Guadeloupe (se d. o.).
Desjardins [de^ardä’], Abel, fransk
historieskrivare (1814—86); blev 1857 lärare i
historia i Douai. Han utgav bl. a. en biogr.
över Jeanne d’Arc (1854; 3:e uppl. 1885) och
ett praktverk om barockskulptören Giovanni
da Bologna (1883; ny uppl. 1901).
Desjardins [de^ardä’], A c h i 11 e Arthur,
fransk författare och rättslärd (1835—1901);
från 1875 generaladvokat vid
kassationsdom-stolen. Av D:s talrika vetenskapliga arbeten
må nämnas »Les devoirs; essai sur la morale
de Cicéron» (2:a uppl. 1893), »P. J. Proudhon»
(2 bd, 1896) samt hans huvudverk, den
berömda »Traité de droit commercial maritime»
(9 bd, 1878—90).
Desjardins [de^ardä’], E r n e s t, fransk
historieskrivare och arkeolog (1823—86), bror
till Abel D.; blev 1861 lärare i geografi vid
École normale de France och 1881 prof, i
romersk arkeologi vid Collège de France. Hans
huvudverk är »Géographie historique et
administrative de la Gaule romaine» (5 bd, 1876
—93; sista bandet postumt).
Desjardins [de^ardä’], Louis, fransk
gra-vör (1814—94). Var historiemålare, övergick
till gravyren och nådde hög konstnärlighet i
sina stick efter gamla mästare. Han
uppfann gravyr i färg (»gravure D.»), som blev
mycket omtyckt. G-g N.
Desjatln el. Des jat i’n a, ryskt ytmått =
2,400 kv.-sasjen = 117,612 ryska el. engelska
kv.-fot = 109,25 ar.
De’sjnev, Semen Ivanovitj, se Dezjnev.
Deskriptiv, beskrivande, skildrande. —
Deskriptiv anatomi, se Anatomi. —
Deskriptiv geometri, se Geometri.
Deslandres [delä’dr], Henri Alexandre,
fransk astronom och fysiker (f. 1853 24/7);
sedan 1908 direktor för astrofysikaliska
ob-servatoriet i Meudon. Rent av epokgörande
betydelse äga hans undersökningar över
företeelserna i solatmosfären. Ungefär samtidigt
med och oberoende av amerikanen G. E. Hale
(se d. o.) uppfann han den spektroheliografiska
metoden för iakttagelse på fotografisk väg av
protuberansernas och kromosfärens struktur.
Metoden har av D. successivt fullkomnats, och
han har med densamma, dels ensam, dels i
förening med sina
medarbetare och
lärjungar, gjort en mängd
viktiga upptäckter om
solatmosfärens
sammansättning, struktur
och inre rörelser (se
Solen). Även inom
stellarastronomien har
han utfört många
värdefulla undersökningar, särskilt över
stjärnornas spektra och
radialrörelser. — D.
betraktas som Frankrikes obestritt främste
astronom i våra dagar. Led. av sv.
Vet.-akad. 1915. B-d.
De’sman, D e’s m a, äldre sv. ord för mysk.
Desmanråttor.
De’smanråtta, Desmannäbbmus el.
Bisamnäbbmus, Myo’gale moschäta, en
vid s. ö. Rysslands floder (Don och Volga)
levande stor insektätare av mullvadsfamiljen
(Talpidae); den bildar en övergång från
näbbmössen till mullvadarna. D. uppnår en längd
av 42 cm, varav 17 cm komma på den från
sidorna hoptryckta, fjälliga, sparsamt håriga
simsvansen; den är sålunda en av de största
insektätarna. För d. egendomligast är den
snabelartade, ytterst rörliga nosen, som
består av två tunna, sammanvuxna rör. ögonen
äro mycket små, ytteröron saknas. Alla
fotterna ha simhud mellan tårna och en tät rad
av simborst längs ytterkanten. På undersidan
av svansroten finnes en myskkörtel, som
avsöndrar ett starkt luktande ämne (jfr B
i-s a m 2). Till färgen är d. ovan brun med
skiftning i rgtt, på buksidan gråvit med
silverglans. Skinnet, vars ullhår äro ovanligt
mjuka, nyttjas som pälsverk (jfr B is am 1).
D. gräver, som uttern, långa gångar in i
flodstränderna med ingång från vattnet och boet
i inre ändan. Den livnär sig av maskar,
snäckor och insektslarver m. m. — En mindre art
av samma släkte lever på n. Pyreneiska
halvön och i sydligaste Frankrike. T. O.
Desmarées [demare’], Georg,
porträttmålare (1697—1775), son till en till Sverige in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
