Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dettingen - Dettmann, Ludwig - Dettweiler, Peter - Detumescens - Detur - Deukalion - Deuntzer, Johan Henrik - Deusdedit - Deus ex machina - Deussen, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
815
Dettingen—Deussen
816
De’ttingen, by i bayerska reg.-området
Un-terfranken, vid Main. I österrikiska
tron-följdskriget segrade där »pragmatiska armén»
(hannoveraner. engelsmän och österrikare)
under Georg II 27 juni 1743 över fransmännen.
De’ttmann, L u d w i g, tysk målare (f. 1865).
Studerade i Berlin, var länge verksam där
och är sedan 1900 direktör för
konstakademien i Königsberg. Han var på 1880-talet
jämte Liebermann och Uhde representant i
Tyskland för impressionistisk friluftsmålning,
upptog senare rent måleriska problem,
utförde även (omkr. 1900 ff.) dekorativa
väggmålningar i Altona, Danzig och Kiel. Bland
hans stafflimålningar märkas »Såningsman»,
»Den heliga natten», triptyken »Arbetet»,
»Livets vår» och »Frisisk sång». D. är rikt
representerad i tyska museer. G-g N.
De’ttweiler [-väilor], Peter, tysk läkare
(1837—1904). Grundläde i Falkenstein i
Tau-nus 1876 ett med tiden världsberömt
sanatorium för tuberkulösa, där bl. a. liggstolar för
»liggkur» i friska luften först anordnades.
D. var först patient, sedan assistent hos H.
Brehmer (se d. o.) i Görbersdorf och delar
med denne äran av införandet av
anstalt-behandlingen vid tuberkulos.
Detumesce’ns (av lat. detume’scere, lägga
sig, slakna). 1. Det stundom spasmodiska
tömmandet av den blodmassa, som
åstadkommit ansvällning och förstoring av erektila
organ (särskilt könsorganen); se E r e k t i 1.
— 2. Avtagande av en svullnad (»bulnaden
lägger sig»), L-e.*
De’tur, lat. (av da’re, giva), »må givas*,
nyttjas på recept (vanl. förkortat till D.)- —
D e’t ur, s i g n é t u r, lat., »må givas och bör
skrivas» (på etiketten), nyttjas på recept
(vanl. förkortat till D. S.)
Deuka’lion, enl. en myt det grekiska folkets
stamfader, son till Prometheus. D. var konung
i det tessaliska Fthia och gift med Pyrrha,
Epimetheus’ dotter. Då Zeus ville genom en
vattuflod förgöra hela det syndbesmittade
människosläktet, byggde D. på sin faders
anvisning en farkost, vari han med sin maka drev
omkring under nio dagar. D. landade därefter
på berget Parnassos (enl. en annan uppgift på
Othrys i Tessalien) och anropade då Zeus (enl.
en annan sägen det då av gudinnan Themis
ägda delfiska oraklet) om råd och hjälp med
avseende på frambringandet av ett nytt
människosläkte. När han fått till svar, att han
och hans maka skulle kasta bakom sig sin
moders ben, trodde han detta åsyfta stenarna
såsom varande jordens, den gemensamma
moderns, ben. Denna tolkning befanns riktig:
de av D. kastade stenarna förvandlades till
män och de av Pyrrha kastade till kvinnor.
Med Pyrrha hade D. sönerna Hellen och Am
fiktyon samt dottern Protogeneia. A. M. A *
Deuntzer [dåTntsør], Johan Henrik,
dansk rättslärd och statsman (1845—1918).
Blev 1867 jur. kand, och 1872 prof, vid
Köpenhamns univ., där han föreläste dels privat-,
dels processrätt. D. författade talrika mycket
förtjänstfulla handböcker, ss. »Den danske
fa-milieret» (1882; 4:e uppl. 1899), »Den danske
skifteret» (1889) och »Den danske arveret»
(1892; 2:a uppl. 1897).
I »Nordisk
retsency-klopedi» (1878) skrev
han »Den nordiske
fa-milie- og arveret». —
Bedan 1883 uppträdde
D. i den liberala
rörelsen mot ministären
Estrup men höll sig
sedermera borta. Det
väckte därför någon
förundran, att han,
väsentligen på grund av
sina förbindelser med
kungahuset, i juli 1901 kallades att som
konseljpresident bilda den första
vänsterministären och att övertaga utrikesministerposten.
Han avslöt som utrikesminister traktaten med
Amerikas förenta stater om Västindiska
öar-nas försäljning, men riksdagens stadfästelse
uteblev på grund av landstingets motstånd
(okt. 1902). Oenighet inom ministären
nödgade D. jan. 1905 att avgå; han utnämndes
då till geheimekonferensråd. 1902—13 var
han led. av folketinget, där han närmast slöt
sig till den radikala gruppen, samt blev 1914
kungavald landstingsman och medl. av
riksrätten. D. var medstiftare av östasiatisk
kompagni och 1897—1910 medlem av dess
styrelse samt från 1912 ordf, i styrelsen för
statens livförsäkringsanstalt. E. Ebg.*
Deusdèdit, lat. (eg. »Gud gav», »den
guda-skänkte»; fr. Dieudonné), påve 615—618 (d.
618). Nästan intet är känt om hans
ponti-fikat. Sägnen tillskrev honom underverk, och
han ärades efter sin död som helgon
(åminnelsedag 8 nov.). — Namnet bars sedermera
bl. a. av en berömd kanonist på Gregorius
VII:s tid och av en vid Baselkonsiliet
verksam kardinal. T. H-r.*
De’us ex ma’china, lat., »en gud från en
maskin»; oväntad hjälpare ur klämman;
plötslig räddare ur svårigheter; i det antika
dramat framfördes stundom medelst en maskin
på scenen en gud, som löste dramats knut,
därav uttrycket.
Deussen [däi’søn], Paul, tysk filosof och
indolog (1845—1919), sedan 1889 professor i
filosofi i Kiel. Som filosof var han starkast
påverkad av Schopenhauer och av den
indiska vedäntafilosofien i Samkaras (se d. o.)
tolkning. Vid sidan av filosofiska arbeten
(»Jakob Böhme», 2:a uppl. 1911, »Elemente
der Metaphysik», 6:e uppl. 1919, m. fl.),
reseskildringar från Indien o. s. v. gjorde sig D.
framför allt bekant genom sin framställning
av Indiens filosofi, dels i bd I: 1—3 av sin
brett anlagda »Allgemeine Geschichte der
Phi-losophie» (1894—1917), dels i arbetena
»System des Vedänta» (2:a uppl. 1906), »Sechzig
Upanischads des Veda» (1897) och »Vier philo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
