Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De Witt, Johan - De Witt, de With, Witte Corneliszon - De Witte, Emanuel - De Witte, Peeter (Pietro Candido) - Dewitz, Frantz Joachim von - Devolutionskriget - Devolutionsrätt - Devon - Devonformationen el. Devoniska formationen - Devonperioden - Devonport - Devonrasen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
831
De Witt, W. C.—Devonrasen
832
dennes parti kunde dessutom med fog visa på
den allvarliga fara, som hotade genom
försummelsen av lantförsvaret. Katastrofen kom
genom Frankrikes överfall 1672; förvisso
gjorde D. sitt allra yttersta för att bota
bristerna, men en folkresning utbröt mot
»börsaristokraterna», vilka beskylldes för att
ha förrått fäderneslandet. Vilhelm valdes till
generalkapten oeh ståthållare, och D. nedlade
(4 aug.) sitt ämbete som rådspensionär men
blev jämte sin broder amiralen Cornelis
D. (f. 1623), som falskeligen anklagats för ett
mordförsök på prinsen av Oranien, i Haag
mördad av en uppretad pöbelhop (20 aug.). —
J. D:s brev äro utg. av G. W. Kernkamp och
N. Japikse (4 bd, 1906—13). Litt.: Biogr. över
J. D. av A. Lefèvre-Pontalis (2 bd, 1884) och
N. Japikse (1915) samt över Cornelis D. av
J. L. van Dalen (1918); H. S. M. van
Wicke-voort Crommelin, »Johan de Witt en zijn
tijd» (1913). J.Th. W.*
De Witt [da ve’t], de With, Witte
Cor-neliszon, holländsk amiral (1599—1658). Var
i unga år i holländska ostindiska kompaniets
tjänst och deltog därunder i striderna vid
Java; inträdde
därefter i marinen och blev
1623 kapten. D.
utmärkte sig vid
kuvandet av ett uppror på
Moluckerna, blev 1637
viceamiral och förde
tillika med amiral
Tromp oefälet över den
holländska flotta, som
i Engelska kanalen
1639besegrade spanska
flottan. Under det
första engelsk-holländska
kriget (1652—54) förde D. befälet över de
holländska sjöstridskrafterna. Även från nordens
sjökrigshistoria är D. känd. Sålunda förde
han befäl över de till Öresund 1644—45
förlagda holländska sjöstridskrafterna och var
1658 under Wassenaar befälhavare över den
holländska flotta, som undsatte Köpenhamn
under Sveriges krig med Danmark. I det
sjöslag, som därvid (29 okt. g. st.) utkämpades
i Öresund, stupade D., och svenske
amiralen Bielkenstierna tvingade hans skepp att
stryka flagg. (Ö-g.)
De Wi’tte, Emanuel, holländsk målare
(1617—92), verksam i Delft och Amsterdam.
D. målade huvudsakligen interiörer från
nederländska kyrkor, framställda med fin iakttagelse
av det över väggar och pelare spelande ljuset,
med lyckligt val av pittoreska perspektiv och
med skickligt utfört staffage. H. W-n.
De WFtte, P e e t e r, flamsk målare,
bildhuggare och arkitekt (1548—1628). Var f. i
Brygge och reste tidigt till Italien, där hans
namn italianiserades till Pietro Candido.
I Florens gjorde han bekantskap med Vasari,
som tog honom med sig till Bom och skaffade
honom sysselsättning vid Vatikanen. Från
1578 var han anställd vid bayerska hovet i
München, där han efterlämnat talrika
arbeten (altarmålningar, »Marias himmelsfärd», i
Frauenkirche, dekorativa figurskulpturer och
monument, särskilt skulpturerna på gamla
residensslottet, till vilket han också lämnade
ritningar). Även i bayerska landsortsstäder
utförde han-åtskilliga arbeten. — Som
skulptör och målare var D. en av de främsta
bland de nederländska manieristerna (jfr
Manierism); hans byggnadsverk äro hållna
i en praktfull senrenässans med rik
dekoration. C. R. N. (H. W-n.)
Dèwitz, Frantz Joachim von, dansk
general (1666—1719). D. var född i
Mecklenburg, var i dansk, kejserlig och engelsk (1689
-—1709) tjänst men återkallades till Danmark
1709. Han utmärkte sig vid Hälsingborg 1710
och Gadebusch 1712, senare på Rügen, vid
Stralsund och Wismar. 1713 blev han general
och geheimeråd. D:s misstro mot ryssarna
torde väsentligt ha bidragit att förhindra
kombinerad dansk-rysk landstigning i Skåne.
Devolutiönskriget (jfr Devolution
s-r ä 11). Vid sin svärfaders, Filip IV:s av
Spanien, död (1665) gjorde Ludvig XIV med stöd
av devolutionsrätt (se d. o. 1) anspråk på
Bra-bant och andra delar av Spanska
Nederländerna. Då anspråken avvisades, inbröt maj
1667 en här under Turenne i Belgien, och
Condé erövrade febr. 1668 Franche-Comté.
Genom trippelalliansen mellan Holland, England
och Sverige nödgades Ludvig i freden i Aachen
2 maj 1668 nöja sig med några städer och
fästningar i Flandern.
Devolutionsrätt (lat. ius devolutiönis, av ius,
rätt, och devo’lvere, välta ned, fälla ned).
1. Fordom gällande arvslag, särskilt i länder,
som tillhört frankiska riket, enl. vilken vid
endera makens död makarnas gemensamma
barn ärvde deras gemensamma fasta egendom,
till vilken den efterlevande maken fick
nyttjanderätt för livstid men som ej utan barnens
samtycke kunde föryttras samt ej heller till
någon del kunde övergå till den överlevande
makens barn i ett senare gifte. Jfr D
e-volutionskriget.
2. I katolsk kyrkorätt en högre kyrklig
myndighets rätt att tillsätta ett ämbete, när
vederbörande lägre myndighet försummat att
begagna sig av sin rätt inom laga tid el.
vid dess utövande kränkt de kanoniska
reglerna. Rätten att i dylika fall tillsätta
biskopsämbeten tillkommer påven. J. Th. W.*
Devon [devn], se Devonshire.
Devönformationen el. Devoniska
formationen, se Devonsystemet.
Devönperioden, se Devonsystemet.
Devonport [de’vnpåt], hamnstad i s. v.
England, se P 1 y m o u t h.
Devonrasen [de’vn-], en av Englands mest
utmärkta gödboskapsraser. Den förekommer
huvudsaki. i grevsk. Devonshire, Somerset,
Cornwall och Dorset. Rasen är berömd för
sina eleganta och harmoniska kroppsformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
