Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Deviation - Deviera - Deville, Charles och Henri Étienne - De Winton, sir Francis - Devis - De vises sten - De Witt, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
829
Deviera—De Witt, J.
830
p e n s e r a kompasserna, d. v. s. söka genom
att i kompassens närhet anbringa järn och
magneter upphäva d:s orsaker, så långt
detta låter sig göra, samt att därefter utföra
d e v i e r i n g, d. v. s. bestämma den
kompenserade kompassens d. för olika kurser.
Utförandet härav fordrar noggrann kännedom
i deviationsläran och anförtros i regel åt
specialister; det torde dock vara nödvändigt, att
varje befälhavare till sjöss äger kännedom om
deviationsläran och dess praktiska
tillämpning. — För att underlätta kompensering
och deviering finnas i många hamnar d
e-viationsbojar el.
deviationsdyk-d a 1 b e r, från vilka de magnetiska
bäringarna till vissa föremål (kyrkor, skorstenar,
stångmärken) o. dyl. äro noggrant kända. På
senare tider ha för samma ändamål även
iordningställts deviationsbanor, såsom
i Bollösund (vid Karlskrona) och på
Mysings-fjärden (Stockholms s. skärgård), på vilka
deviationsbestämningar på praktiskt sätt
kunna utföras från fartyg under gång.
Kompassens d. har varit föremål för icke
blott sjöfarandes intresse utan även för ett
stort antal vetenskapsmäns. Enär den mängd
järn, som förekommer på moderna
örlogsfar-tyg, i många fall, såsom på undervattensbåtar,
omöjliggör sådan uppställning av kompassen,
att dess d. tillfredsställande kan kompenseras,
ha magnetkompasserna i sådana fall ersatts
med gyrokompasser (se d. o.). (ö-g.)
Deviera, se D e v i a t i o n.
Deville [dovi’1], Charles och Ilen r i
Étienne, se Sainte-Claire Deville.
De Winton [di <oi’ntøn], sir Francis,
engelsk militär och koloniadministrator (1835
—1901). Var 1884—85 administratör över
Kongoområdet, omedelbart innan det genom
Berlinkongressens beslut förvandlades till
Kongostaten. Han deltog 1888 i expeditionen
för Emin paschas undsättning, blev 1889
brittisk kronkommissarie i Swaziland och var
därefter som styresman för British East
afri-can associations kolonisationsområde en av
grundläggarna av Brittiska Östafrika. V. S-g.
Devis (fr. devise), eg. delning; kännemärke,
igenkänningstecken; motto, tänkespråk;
karamellvers; i heraldiken: sinnebild, symbol,
valspråk. Man skiljer mellan två slags
heraldiska d.: 1) sinnebilder, figurer med en
bestämd betydelse, vilka anbringas på en
underordnad del av en vapensköld, t. ex. en vit
ros på de yorkska och en röd på de
lancaster-ska vapensköldarna, samt 2) orddeviser,
valspråk, som anbringas på fladdrande band
under el. över vapenskölden, t. ex. det eng.
riksvapnets Dieu et mon droit (»Gud och min
rätt»), det nordamerikanska unionsvapnets E
pluribus unum (»Av flera blev ett»). I nyare
tid har man ofta anbragt tänkespråksdeviser
på byggnader. D. förekomma även i
bokägar-märken (exlibris), firmamärken o. s. v. Jfr
Valspråk. Litt.: Chassant, »Dictionnaire
des devises historiques et héraldiques» (3 bd,
1878; suppl. 1896). — D. som affärsterm (ty.
Devise) betyder anvisning el. växel på
utlandet.
De vises sten, se A 1 k e m i.
De Witt [do ve’t], Johan, holländsk
statsman (1625—72). Tillhörde en gammal patricisk
släkt och ärvde från fadern, Jakob D.,
borgmästare i Dordrecht och medl. av Hollands
generalstater, hatet till
de oraniska
ståthållarna. Högt bildad,
patriotisk och i
besittning av stor
diplomatisk och administrativ
förmåga, verkade D.
från 1650
förtjänstfullt som sin
födelsestads. Dordrechts,
sekreterare och utsågs
1653 till den
förnämsta provinsens,
Hollands, »rådspensionär»
(holl. raadpensionaris, statssekreterare). Som
sådan fick han i själva verket hela republikens
ledning i sin hand, och hans mål blev att med
Holland som ledande provins upprätthålla den
republikanska författningen och under hägn
av en sparsam fredspolitik höja landets
välstånd. Bevakandet av republikens
handelsintressen förde dock mot hans vilja flera
gånger till krig. Det redan vid hans tillträde
till styrelsen pågående kriget med England
slutade 1654, icke utan tillfredsställelse för
D. men på ett för nationen sårande sätt, i
det att en hemlig fredsartikel stadgade det
oraniska husets uteslutande från alla
stats-ämbeten i prov. Holland. Efter freden
arbetade D. ivrigt på att förbättra finanserna,
vårda sig om handel och industri, stärka
flottan och över huvud befästa Nederländernas
ställning i Europa. Inblandningen i krigen
1658—60 mellan Sverige och Danmark
tryggade staternas inflytande i norden och
bidrog till att Sverige hindrades från att bli
herre över båda stränderna av Öresund,
vilket kunnat skada den holländska handeln.
Efter ett nytt och lyckligare krig med
England (1665—67), varunder D. visade okuvlig
kraft och den nederländska flottan hävdade
sitt höga anseende, ändrade han plötsligt sitt
politiska system, i det att han i den
europeiska jämviktens intresse med Sverige och
England 1668 ingick en s. k. »trippelallians»
mot sin forne bundsförvant Ludvig XIV och
till det av denne närmast hotade Spaniens
beskydd. Ehuru blott med tvekan hade D.
året förut, framdriven av sitt parti,
samtyckt till det s. k. eviga ediktet, varigenom
Hollands ständer avskaffade
ståthållarämbe-tet i nämnda provins. I själva verket
började dock D:s ställning alltmer
undergrävas genom landets starka sociala
motsättningar, det mot honom fientliga calvinistiska
prästerskapets agitation och den unge prins
Vilhelms av Oranien växande popularitet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
