Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Devonsystemet, Devonformationen el. Devonperioden - Devot - Devrient - Devrient, Eduard - Devrient, Emil - Devrient, Karl - Devrient, Ludwig - Devrient, Otto - De Vries el. de Vries - Dewsbury - Dexippos, Poplios Herennios Hermeios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
837
Devot—Dexippos
838
nämnda. Dessa växter ha sammanförts till en
grupp, Psilophytales (se d. o.). De representera
de första säkra resterna av landvegetation på
jorden och omfatta de mest primitiva av alla
kärlväxter. Från Sverige känner man inga
devoniska lager. Däremot har man i Norge,
dels nära Röros, dels på öar utanför
Sogne-fjord och Nordfjorden, funnit lager, tillhörande
old red sandstone, innehållande växtfossil,
ehuru mycket illa bevarade. K. A. G.
Devot [-å’t] (fr. dévot), gudaktig, andäktig;
fromlande; oinskränkt hängiven.
Devrient [defrfnt], tysk, från
Nederländerna härstammande skådespelarfamilj; skrev
sig urspr. De V r i e n t.
Devrient [defrTnt], E d u a r d, tysk
skådespelare, teaterledare och skriftställare (1801
—77), broder till Emil och Karl D. Var
1819—44 anställd vid hovteatrarna i Berlin,
först som uppburen baryton vid operan
men, sedan han förlorat sin röst, från 1835
vid talscenen, var 1844—52 anställd vid
hovteatern i Dresden, till 1846 även som
överregissör, och 1852—70 direktör vid hovteatern
i Karlsruhe, som under hans ledning blev en
mönsterscen. — D. var som skådespelare
utomordentligt väl skolad men utan starkare
temperament, betydande däremot som teaterledare
och skriftställare på områden, som rörde
teaterns konst och historia. Främst äro att
nämna hans »Geschichte der deutschen
Schau-spielkunst» (5 bd, 1848—74; ny uppl. i 2 bd
1905) och bl. a. texten till Marschners opera
»Hans Heiling». G. K-g.
Devrient [defrTnt], Emil, tysk
skådespelare (1803—72), bror till Eduard och Karl D.
Började som operasångare men övergick snart
till talscenen. Var 1823—28 anställd i
Leipzig, 1828—31 i Magdeburg och Hamburg samt
1831—68 vid hovteatern i Dresden. Bland D:s
roller märkas Hamlet, Torquato Tasso,
Eg-mont, Posa i »Don Carlos», Fiesco, Uriel
Acosta, Bolingbroke i »Ett glas vatten» och
Bolz i »Journalisterna» (Freytag). — D.
förenade med sällsynta yttre förutsättningar och
harmonisk utbildning känslans värme och
hänförelsens eld. Han var sin tids
mönsterfram-ställare av Goethes idealgestalter och
Schil-lers unga hjältar och ej heller främmande
för den högre komedien. Biogr. av Houben
(1903). G. K-g.
Devrient [defrTnt], Karl, tysk
skådespelare (1797—1872), bror till Eduard och Emil D.
Debuterade 1815 i Braunschweig, var anställd
1821—35 vid hovteatern i Dresden, 1835—39
vid hovteatern i Karlsruhe och från 1839 vid
hovteatern i Hannover. Bland D:s roller
märkas Hamlet, Kung Lear, Shylock i
»Köpmannen i Venedig», Faust, Egmont,
Wallen-stein och Wilhelm Tell. — Lyckliga yttre
förutsättningar i förening med fantasi och
temperament gjorde D. till en utmärkt ehuru
på grund av bristande energi ojämn
fram-ställare av det högre dramats älskar- och
karaktärsroller. — En son till D. är den inom
såväl klassisk som modern repertoar utmärkte
karaktärsskådespelaren M a x D. (f. 1857),
sedan 1882 anställd vid Burgteatern i Wien,
från 1910 även som regissör. G. K-g.
Devrient [defrTnt], L u d w i g, tysk
skådespelare (1784—1832), farbror till Eduard, Emil
och Karl D. Han debuterade i Gera 1804,
var 1805—09 anställd i Dessau, 1809—15 i
Breslau och från 1815 vid hovteatern i Berlin.
Bland D:s roller
märkas Kung Lear,
Shylock i »Köpmannen i
Venedig», Richard Ill,
Falstaff i »Muntra
fruarna i Windsor»,
Mercutio i »Romeo och
Julia», Harpagon i
>tDen girige», Filip II
i »Don Carlos», Franz
Moor i »Rövarbandet»
och Scheva i »Juden».
— D. var en
demonisk konstnärsnatur
med flammande inspiration, djärv fantasi och
spelande humor, disharmonisk och bisarr men
fascinerande genom sin geniala uppfattning och
framställningens intensitet. Nattliga
dryckeslag i E. T. A. Hoffmanns krets bröto i förtid
hans kraft. Litt.: E. Devrient, »Geschichte
der deutschen Schauspielkunst», 1—2 (ny uppl.
1905)’. G. K-g.
Devrient [defrTnt], Otto, tysk
skådespelare och teaterförfattare (1838—94), son till
Eduard D. Debuterade 1856 i Karlsruhe och
blev efter anställningar där och annorstädes
regissör vid hovteatern i Weimar 1873 och
vid hovteatern i Mannheim 1876, året
därpå intendent för stadsteatern i Frankfurt
a. M., var 1884—89 direktör för hovteatern i
Oldenburg och 1889—90 för K. Schauspielhaus
i Berlin. D. var en utmärkt
karaktärsskåde-spelare och hans tolkning av titelrollen i hans
eget populära festspel »Luther» (1883) särskilt
berömd. D. skrev bl. a. också
skådespelen »Zwei Könige» (1867) och »Tiberius
Grae-chus» (1871), sagospelet »Kaiser Rotbart» och
festspelet »Gustav Adolph» (1891). — Sonen.
Hans D., teaterkritiker (f. 1868), har bl. a.,
utgivit »Archiv für Theatergeschichte» (2 bd,.
1904—06). G. K-g..
De Vries el. de Vries [da frTs],
se-V r i e s, de.
Dewsbury [djö’zb(ø)ri], stad i eng. grevsk.
York (West Riding), vid floden Calder, 12:
km s. s. v. om Leeds; 55,120 inv. (1923).
Bildar eget grevsk. Står i flod- och
kanalförbindelse med Hull och Liverpool. Är
jämte-det närliggande Batley centrum för handeln,
med konstull. Ylleindustri.
Dexi’ppos, Poplios Herennios
Herrn e i o s (lat. Pu’blius Bere’nnius Dexi’ppus),
grekisk historiker och talare på 200-talet e.
Kr. Innehade höga ämbeten i Aten, var
förste-arkont, präst och anordnare av panateneerna,.
bekant genom åtskilliga inskrifter (Inscrip-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
