Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diaz, Armando - Diaz, Bartholomeu - Diaz, Porfirio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
865
Diaz, B___Diaz, P.
866
gick vid sin majorsbefordran till infanteriet
och har under mer än hälften av sin
militära bana tillhört generalstaben. I
Tripolis-kriget utmärkte han sig som chef för ett
inf.-reg. och blev därunder
i sept. 1912 svårt
sårad. Han blev
generalmajor 1914. Vid
Italiens inträde i
världskriget 1915 blev D.
chef för högkvarterets
operationsavdelning.
Efter att ha övergått
till chefskapet över en
fördelning blev han
juni 1917 chef för 23 :e
armékåren på
Isonzo-fronten och utmärkte
sig som sådan, ej minst under reträtten mot
Piave. Han blev nov. 1917 Cadornas efterträdare
som generalstabschef (i själva verket högste
befälhavare) och genomförde med klokhet och
kraft de åtgärder, som voro nödvändiga för att
höja arméns operationsduglighet. D. lyckades
ock efter österrik.-ung. arméns övergång av
Piave juni 1918 genom en motstöt kasta
motståndaren tillbaka, och genom den fullständiga
segern vid Vittorio Veneto tvungos österrikarna
till vapenstillestånd 2 nov. 1918; se 11 a 1 i e
n-ska krigsskådeplatsen. Han
utnämndes till armégeneral och (senare) till
arméinspektör och v. ordf, i högsta
krigsrådet samt nov. 1924 till fältmarskalk; han
har ock upphöjts till hertig, d u c a d e 11 a
V i 11 o r i a, blivit medlem av parlamentet
samt varit krigsminister i Mussolinis
ministär 1922—25. M. B-dt.
Diaz [di^J], Bartholomeu-, portugisisk
upptäcktsresande (d. 1500 29/s; födelseår okänt),
den siste i den långa rad av portugisiska
sjöfarare, som öppnade vägen till Indien för
Vasco da Gama. Sedan Diego Cam 1486 hade
funnit Kongos mynning och framträngt till
21° 50’ s. br., gav konung Johan 1486 el.
1487 D. i uppdrag att fortsätta upptäckterna
längs Afrikas v. kust. D. avseglade med tre
skepp, passerade den punkt, där Cam vänt,
och fördes sedan av en storm under 13 dagar
söderut. Då intet land syntes till, ändrade
han, sedan stormen upphört, kursen till östlig
och nordlig samt nådde land vid nuv. Port
Elizabeth. Vid nuv. Great Fish river tvangs
han av besättningens missnöje att vända. På
återvägen förstod han, att han nått
kontinentens sydspets. I dec. 1488 återkom han
efter många strapatser till Portugal. Afrikas
sydspets fick namnet Cabo da böa esperanqa,
»det goda hoppets udde», därför att det nu
äntligen syntes vara gott hopp om att man
kunde nå Indien den vägen. — D. fick ej
skörda frukterna av sin bragd. På Vasco da
Gamas expedition fick han blott deltaga som
kapten på en kravell, som han medföljde till
Guldkusten. När Cabral 1500 seglade till
Indien, var D. med som skeppskapten men om-
kom i trakten av Goda Hoppsudden. Hans
broder Diego D. följde Vasco da Gama till
Indien och utmärkte sig där, och hans son
Paulo vann rykte som conquistador i Angola.
— Litt.: Ravenstein, »The voyages of Diogo
Cäo and Bartholomeu Dias, 1482—88» (i »The
Geographical Journal 1900); G. Lindblom,
»Afrika, I, från äldsta tider till Vasco da
Gama» (1924). K. G.L.
Diaz [di’as], Porfirio, mexikansk
president (1830—1915). Var övervägande av
indianras; studerade först till präst och därpå
till rättslärd. 1854 trädde D. i opposition mot
diktatorn Santa Anna
och deltog på
Juarez-sida i de följande årens
inbördesstrider, under
vilka han steg till
general. Han tog en
framträdande del i kampen
mot fransmännen,
sårades och tillfångatogs
ett par gånger;
sedan fransmännen febr.
1867 lämnat Mexiko,
tog D. 2 april s.å.
Pue-bla. Två dagar efter
kejsar Maximilians avrättning, i vilken D. icke
hade någon del, intog han huvudstaden, Mexico
(21 juni), upprätthöll därvid sträng disciplin
bland sina trupper men drog sig kort därpå
tillbaka till privatlivet. 1871 var han jämte
Juarez presidentkandidat men besegrades. För att
hindra, att Juarez’ efterträdare, Lerdo,
omvaldes, grep D. 1876 till vapen och blev efter
åtskilliga äventyr nov. s. å. provisorisk
president. 1877 blev han herre över landet,
började betala räntor på gamla skulder till
Förenta staterna och erkändes 1878 av detta land
som Mexikos president. För tiden 1880—84
lät D. en av sina anhängare, general Gonzales,
inneha presidentvärdigheten, var själv 1880—
81 minister för offentliga arbeten och därpå
guvernör i sin hemstat, Oaxaca. Gonzales
kunde icke bemästra landets finansiella
svårigheter, och D. blev 1884 åter president.
Sedan genom författningsändring presidenten
blivit omvalbar, återvaldes D. ända t. o. m.
1910. Under denna långa tid gjorde han, stödd
på en stark armé, mycket för Mexikos
ekonomiska förkovran, bragte lugn och säkerhet
i landet och utförde, med hjälp av utländska
lån och beskattningsreformer, stora offentliga
arbeten, bl. a. järnvägsbyggnader och
avvattning av dalen omkring huvudstaden. Allt
detta höjde Mexikos anseende i utlandet, men
den ekonomiska uppblomstringen följdes av
grymt förtryck av indianerna, D:s diktatur
alstrade missnöje, och 1910 utbröt ett uppror,
vilket alltmera grep omkring sig våren 1911.
Då D:s krafter ej längre räckte till för att
kuva oroligheterna, nödgades han 25 maj 1911
avgå och tillbragte sina sista år i Europa.
Jfr D. Hannay, »D.» (1917), och Mexiko,
historia. A. A-t.
V. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
