Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diaz de Benjumea y de Oya, Nicolás de - Diaz de la Peña, Narcisse Virgile - Diaz del Castillo, Bernardo (Bernal) - Diazoföreningar - Diazotat - Dibbelmaskin, Dibbelsådd - Dibbla - Dibdin, Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
867
Diaz de Benjumea y de Oya—Dibdin
868
Diaz de Benjumea y de Oya [di’ap de
bän-^ome’a i de å’ja], Nicoläs de, spansk skald
och kritiker (1829—84), en tid bosatt i London.
Uppsatte tidningen El Museo Universal,
sedermera La Ilustraciön Espanola y Americana.
D. var en av sin tids förnämsta cervantister
och gav genom sina arbeten på detta
område nya riktlinjer för Cervantesforskningen.
Av D:s lyrik må nämnas »El suplicio de
los comuneros», »Las dos reinas» och »A
Tassara». Ad. H-n.*
Diaz de la Pena [dia’s do la pänja’],
Nar-cisse Virgile, fransk målare (1808—76).
D. föddes i Bordeaux av landsflyktiga spanska
föräldrar och försörjde sig i sin ungdom
genom att måla på porslin, innan han vågade
försöka sig på oljemåleri. Påverkad av
Dela-croix och ännu mera av Th. Rousseau, slöt
han sig till Fontainebleaukretsen. Han
målade med förkärlek skumma skogsinteriörer,
gärna med solglitter i tät grönska, hästar el.
framrusande jakthundar i skog, idyller med
amoriner och nymfer, zigenarmotiv, även
orientaliska ämnen — fastän han aldrig besökt
orienten — och ämnen ur mytologien. Hans
figurer äro tämligen summariskt tecknade,
färgskalan smältande, mild och djup. Han var
mångfrestare, improvisatör, lekte med
svårigheterna och fångade sina visioner utan möda.
En munter och sorglös man, trycktes han
aldrig av sin fattigdom, och då han gjorde
lycka och tog in pengar, använde han dem
till att omge sig med gedigna konstföremål
och sällsynta blommor. D. är rikt
representerad i Louvre, i andra franska museer, i Berlin
och Köpenhamn. Nationalmuseum i Stockholm
äger »Venus och Amor» (1860). G-g N.
Diaz del Castillo [dia’p däl kasti’ljå], B
erna r d o (B e r n a 1), spansk historiker (f. i
slutet av 1400-talet, d. efter 1568). Begav sig
till Amerika 1514, följde Juan Ponce till
Florida och Cortez på dennes tåg till Mexiko samt
visade många prov på tapperhet. D. utgav
»Historia verdadera de la conquista de la
nueva Espana» (1632; ty. övers. 1838—48,
flera uppl.; fr. övers. 1877—78), ännu läsvärd
på grund av det enkla, naiva
framställningssättet och många lustiga episoder. Jfr
R. B. Cunninghame Graham, »Bernal D.»
(1915). Ad. H-n.*
Dia’zoföreningar, organiska ämnen, som
innehålla en dubbelatom kväve (varav namnet).
De cykliska d. upptäcktes av Griess 1860 och
ha stor både vetenskaplig och teknisk
betydelse. De kunna allmänt framställas ur
cykliska primära aminer genom behandling med
salpetersyrlighet (»diazotering»). De acykliska
d. upptäcktes betydligt senare, äro mycket
svåra att framställa och ha endast teoretiskt
intresse.
Enligt Hantzsch kunna d. indelas i två
huvudklasser: diazoniumsalter och
diazo-föreningar (i inskränkt mening). De senare
kunna uppträda i stereoisomera modifikationer.
Av dessa två grupper äro diazoniumföreningar-
na de viktigaste. Visserligen ha de som sådana
ej någon användning, men de äro
utgångsmaterial för en stor mängd viktiga cykliska
föreningar. I torrt tillstånd äro de mycket
explosiva, och man har därför sökt använda
dem till initialsprängämnen (se d. o.). När de
brukas som utgångsmaterial för nya
föreningar, behöva de lyckligtvis ej isoleras, utan
vattenlösningen kan direkt bearbetas. Som
exempel på ett diazoniumsalt kan nämnas
dia-zoniumklorid, som framställes genom
diazotering av anilinklorid:
C6H5NH2HC1 + HN02 = C6H5N2C1 + 2H2O.
I praktiken brukas i st. f. salpetersyrlighet
en blandning av natriumnitrit och syra.
Diazo-niumsalternas f. n. gällande formel, C6H5.N^^,
har först uppställts av den svenske kemisten
Blomstrand. I alkalisk lösning övergå
diazo-niumföreningarna till diazoföreningar
eller diazotater. I dessa föreningar äro
båda kväveatomerna trevärdiga, t. ex.
diazo-hydroxid, C8H5 . N = N . OH.
Diazoniumsalterna kunna omsättas på flera
olika sätt: genom kokning i vatten
sönderdelas de i fenoler och kvävgas, genom
kokning med kopparklorur eller konc. saltsyra
bildas klorbensol. På analogt sätt kunna även
andra cykliska haloidföreningar bildas.
Genom reduktion övergå diazoniumsalterna till
en särskild klass baser, de s. k. h y d r
a-z i n e r n a (se d. o.).
Diazoniumsalternas såväl som diazotaternas
viktigaste egenskap är dock deras förmåga
att binda (»koppla») cykliska aminer och
oxiföreningar. Härvid bildas nämligen de i
färgämnestekniken så värdefulla a z o
färgämnena. Allteftersom det är en amin el.
en oxiförening, som kopplas, bildas ett
amino-azo- el. ett oxiazofärgämne. I. B.
Diazotät, se Diazoföreningar.
Dibbelmaskin, Dibbelsådd, se D i b b 1 a.
Dibbla (eng. dibble), nedlägga frö enstaka
el. gruppvis. — Subst.: Dibbling,
Dibbelsådd. — Att dibbla är det vanliga i
trädgårdsskötseln, t. ex. vid plantering av ärter, bönor,
gurkor o. s. v., då fröna nedläggas enstaka,
men brukas mindre ofta vid jordbruket och
utföres då så, att frön gruppvis nedläggas i
såfåran, vanl. med tillhjälp av en på
sånings-maskinen anbragt apparat, som låter utsädets
utmatning ske stötvis. Genom dibbling vinnes,
att fröna komma på lämpligt djup och
avstånd inbördes samt att de i grupp
uppkommande broddarna lättare än enstaka
groddplantor genombryta hårdnad jordyta. H.J.Dft.
DFbdin, Charles, engelsk författare och
tonsättare (1745—1814). Skrev sextonårig
operetten »The shepherd’s artifice» och blev
en ytterst alsterrik författare av populära
teaterpjäser och visor, som han själv
föredrog, ofta till egna melodier (bl. a. »Sea
songs»), — Hans brorson Thomas
Frog-nall D. (1776—1847), en flitig bibliograf,
stiftade 1812 Roxburghe club för att utge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
