Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dietrichson, Lorentz - Dietrichstein, ätt - Dietrich von Nieheim (Theodoricus de Nyem) - Dietylbarbitursyra, Dietylmalonylkarbamid - Dietylmalonylkarbamidnatrium el. Medinal - Dietylsulfondimetylmetan el. Sulfonal - Dietzgen, Joseph - Dieulafoy, Auguste Marcel - Dieulafoy, Georges - Dievenow - Diez - Diez, Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
Dietrichstein—Diez, E.
896
—1901; 4:e delen postumt 1917), ha delvis
översatts till sv., »En norrmans minnen från
Sverige» (2 bd, 1901—02). — D. blev fil.
he-dersdr i Uppsala 1877 och var led. av flera
sv. akademier och sällskap. På 75-årsdagen
ägnades honom en festskrift, »Kunst og
kultur» (1908). Minnesord av F. Paasche i Ord
och Bild 1917. K. W-g. (A.A-t.)
Dietrichstein [dTtri^Jtain], tysk furstlig
ätt, som härstammar från Kärnten; den
omtalas tidigast 1003. En gren av ätten,
D.-Nikolsburg, upphöjdes 1624 i
riksfurst-ligt stånd men utgick 1864 på svärdssidan
med Moritz v. D. (f. 1775), som 1815—31
var uppfostrare åt Napoleon I:s son hertigen
av Reichstadt. Furstetiteln och släktgodsen
övergingo 1869 till Moritz’ broders måg
greve Mensdorff-Pouilly (se d. o.) —
Ättens märkligaste medlem var kardinalen
Franz v. D.-Nikolsburg (1570—1636),
vilken som biskop i Olmütz (från 1599) och
ståthållare i Mähren (från 1621) helt
undertryckte protestantismen i Mähren; blev
riksfurste 1624. Hans stora bibliotek föll 1645 i
svenskarnas (under Torstenson) händer och
fördes till Stockholm, där dess största del
införlivades med Kungl. bibi. Jfr Feyfar, »Die
erlauchten Herrn auf Nickolsburg» (1879), och
O. Walde, »Storhetstidens litterära
krigsbyten», I (1916).
Dietrich von Nieheim [di’tri^ fån nfhäim]
(Theodoricus de Nyem), tysk kyrklig
författare (omkr. 1340—1418). Efter juridiska
studier blev D. sekr. i påvliga kansliet, var
biskop i Verden 1395—99, dock utan att
erhålla sitt stifts regalier, deltog i kyrkomötet
i Konstanz (1414—18) och spelade en
framstående roll i påveschismens historia, först
som påven Johannes XXIII :s anhängare men
efter dennes flykt som hans bittre
motståndare. D. utgav en mängd olika bedömda
historiska och publicistiska arbeten, bl. a. två
handböcker i kurial kanslipraxis, en krönika
samt »Nemus unionis», en kyrkohistorisk
dokumentsamling, »Historia schismatis», en
ingalunda objektiv el. felfri framställning av
schismen, »Historia de vita Johannis XXIII»,
jämte dagbok från Konstanzkonsiliet. En
skriftcykel om detta kyrkomöte har
tillskrivits honom, men ovisst är om han författat
den. Likaledes är hans författarskap till
»In-vectiva in diffugientem en Constanciensi
con-cilio Johannem XXIII» omstritt. — Litt.:
G. Erler, »D.» (1887); J. J. Mulder, »D., zijne
opvathing van het concilio en zijne kroniek»
(2 bd, 1907). _ A. G-w.
Dietylbarbitürsyra, Dietylmalonylkarbamld,
dets. som veronal, se Sömnmedel.
Dietylmalonylkarbamldnäfrium el. Med
i-näl, se Sömnmedel.
Dietylsulföndimetylmetän el. S u 1 f o n ä 1,
se Sömnmedel.
Dietzgen [di’ts-], Joseph, tysk
populärfilosof (1828—88). Var till yrket garvare och
anslöt sig till den socialdemokratiska rörel
sen. Vid den socialdemokratiska kongressen
i Haag 1872 presenterade Marx D. med orden:
»Detta är vår filosof». D. dog i Chicago. Han
var autodidakt, men trots detta äga hans
skrifter en viss betydelse. D. uppställde en
övervägande empiristisk kunskapslära. Sin
största betydelse äger D. som en av den
moderna socialistiska teoriens utbildare. Han
uppbygger sin socialfilosofi på den
materialistiska historieuppfattningens grundval.
Mycket starkt betonar han tanken, att den
ekonomiska utvecklingen ledes av ett i denna
utveckling själv givet ändamål, näml,
ändamålet att producera så mycket som möjligt
Det är driften till detta ändamål, som tvingar
till den nuv. produktionsformens upphävande
och till dess ersättande med en socialistisk
produktionsform. Ur sin grundtanke om den
ekonomiska utvecklingen härleder D. sin etik
och religionsfilosofi. Rejigionen skall ersättas
med socialdemokratiens idéer.
Socialdemokratien blir själv ett slags religion. Skr.: »Das
Wesen der menschlichen Kopfarbeit» (1869),
»Die Religion der Sozialdemokratie» (1895);
»Sämtliche Schriften» (3 bd, 1911; 2:a uppl.
1920). C. H-m.
Dieulafoy [diölaftoa’], Auguste Marcel,
fransk ingenjör och arkeolog (1844—1920),
bror till G. D. Företog 1881 på uppdrag av
regeringen en arkeologisk forskningsresa till
Persien och gjorde 1885 en resa till Susa, där
han undersökte Dareios I:s och Artaxerxes
II :s palats och bl. a. fann en mycket märklig
samling basreliefer av färgat glaserat tegel,
en bortglömd art av plastisk teknik, som
sedan åter kommit till heders. Resultaten av sina
forskningar nedlade han i de stora
publikationerna »L’art antique de la Perse» (1884—89)
och »L’acropole de Suse» (1890—93). — Hans
maka, Jeanne D., f. Magre (1851—1916),
följde honom på hans färder och vann rykte
som arkeolog. Hon skrev bl. a. »La Perse,
la Chaldée et la Susiane» (1886) och »A Suse,
Journal des fouilles» (1888). (P. L.)
Dieulafoy [diölafroa’], Georges, fransk
läkare (1839—1911), bror till A. M. D.; prof,
i medicin vid École de médecine i Paris 1887,
överläkare vid sjukhuset Hötel-Dieu 1896. D.
har konstruerat en apparat för uttömning
av vätska ur lungsäcken. (Djd.)
Dievenow [di’fenåv], den östligaste, 35 km
långa utloppsarmen av floden Oder, i preuss.
prov. Pommern, mellan ön Wollin och
fastlandet; är segelbar för fartyg intill 2 m
djupgående. Vid mynningen ligga fiskehamnarna
och badorterna Westdievenow (på
Wollin) och Ostdievenow. P. Dn.
Diez [dits], stad i v. Tyskland, prov. Hessen
-Nassau, vid Lahn; 30 km v. om Koblenz; 3,500
inv. (1925). — Efter D. har furstelinjen
Nas-sau-Diez (se Nassau) sitt namn. Titeln
greve (grevinna) av D. ingick under Ulrika
Eleonoras och Fredrik I:s regeringstid i den
svenska konungatiteln.
Diez [dits], Ernst, österrikisk
konsthisto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
