Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Digerdöden, Stora döden, Svarta döden - Digerera - Digesta - Digestion - Digestor - Digifolin, Digipuratum, Digitalein, Digitalin - Digitalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
913
Digerera—Digitalis
914
I d:s spår vandrade psykiska epidemier av
hysterisk natur och med religiöst-extatisk
prägel, som främst togo sig uttryck i
»dans-raseriet» (se S : t Veitsdans) och
gisslar-tågen (se Flagellanter), vilka bägge
rörelser särskilt florerade i Tyskland. Att
judarna förgiftat brunnarna och därmed givit
upphov till farsoten var en föreställning,
som, underblåst av gisslarna, spred sig som
en psykisk smitta genom hela Europa och
föranledde svåra judeförföljelser, särskilt i
Tyskland, Frankrike och Italien, vilka måhända
skulle ha lett till judarnas utrotande, om icke
fristäder öppnats för dem av kejsar Karl IV
och särskilt av Polens konung Kasimir den
store.
Litt.: H. J. Sivers, »Historisk beskrifning
om then grufweliga pesten Diger-Döden»
(1751); I. Ilmoni, »Bidrag till nordens
sjuk-doms-historia», I (1846); O. Montelius,
»Sveriges skattskyldighet under Rom» (Sv. Tidskr.
1870); G. Sticker, »Abhandlungen aus der
Seuchengeschichte und Seuchenlehre, I, Die
Pest» (2 dir, 1908—10); Nohl, »Der schwarze
Tod» .(1924), en väsentligen kulturhistorisk
skildring. T. O.
Digerèra (av lat. dige’rere, fördela),
fördela, smälta (särskilt om mat); behandla
växt-eller djurdelar eller andra fasta ämnen med
lösningsmedel, vanl. vatten, för att utdraga
vissa lösliga beståndsdelar. Detta kan ske
vid vanlig temp. eller vid högre temp. t. o. m.
kokning. Även kan digerering utföras vid
temp. över kokpunkten vid högre tryck i
tryckkärl eller s. k. d i g e s t o r (se även
Au t ok la v). E-tN-n.
Dige’sta, lat. (av dige’rere, fördela),
systematiskt ordnad samling (av juristuttalanden), se
Romersk rätt.
Digestiön (lat. dige’stio, av dige’rere,
fördela), se Matsmältning. — D i g e s
11-b e 1, smältbar (om föda). — Digesti v,
medel till underlättande av matsmältningen.
Dige’stor, se Digerera.
Digifolln, Digipurätum, Digitalein,
Digita-Hn, se Digitalis.
Digitalis, växtsläkte av fam.
Scrophularia-ceae, utmärkt genom spiralställda blad och i
klase sittande blommor med lång, rörformig
el. smalt klocklik, ensymmetrisk krona och 4
tvåväldiga ståndare. Något över 20 arter äro
kända, de flesta örter med gula el. röda
blommor och hemma i medelhavsländerna. Flera
odlas som prydnadsväxter. Vanligast är den
röd-, sällan vitblommiga D. purpurea, f i
n-gerborgsblomman, en ända till
meterhög tvåårig ört, som växer vild i snår och
glesa skogar i v. Europa ända upp till
Trond-hjemsfjorden i Norge och till Bohuslän i
Sverige. Bladen av denna art utgöra
farmako-péns folium digitalis och spela stor roll som
läkemedel (se nedan). G. M-e.
Digitalisbladens medicinskt verksamma
beståndsdelar äro glykosiderna (se d. o.) dig
i-t o x i n (C44H70O14), g i t a 1 i n och b i g i t a-
1 i n, alla tre vita, kristalliserande och olösliga
i vatten. I fröna ingår bl. a. d i g i t a 1 i n
(C35H560i4). I bladen märkas dessutom d i g
i-t o n i n m. fl. saponinsubstanser (se S a p
o-n i n) utan verkan på hjärtat. I den på
bladen med hett vatten beredda infusionen ingår
Digitalis purpurea.
åtminstone en god del av de verksamma
ämnena; i den med
sprit beredda
tink-turen gå de
samtliga i lösning. —
Sedan länge använd
som utvärtes
medel, infördes d.
under 1600-talet i
lä-karmedicinen. Linné räknade växten
till Scrophulariae
el. »svulstörter»,
emedan den botade
svullnad (vattusot).
En på rön vid
sjuksängen grundad
inblick i medlets
effekt vanns genom [-Birminghamläka-ren-]
{+Birminghamläka-
ren+} William
Withe-ring (1741—99),
som efter tioåriga
försök i ett
märkligt arbete
(»Account of the
fox-glove», 1785) först
riktigt beskrev d:s
hjärtverkan. — I
likhet med de
fle
sta andra läkemedel utövar d. sin
terapeutiska effekt blott vid vissa sjukliga
rubbningar, framför allt vid hjärtfel.
Därvid är hjärtarbetet ofta otillfredsställande,
pulsen vanl. hastig, ej sällan oregelbunden,
artärerna otillräckligt fyllda och blodtrycket
lågt, medan en mängd blod hopar sig i venerna
(stas). Hela blodmassan rör sig för långsamt.
Då för litet blod rinner genom njurarna,
minskas urinmängden (från normalt omkr. 1,500
till 200—300 kbcm på dygnet). I stället
stannar mycket vätska i kroppen, särskilt i
underhuden (vattsvullnad, mest i fötter och
ben) samt i bröst- och bukhålorna. Och då
blodströmmen i lungorna är för sparsam, blir
blodet ej tillräckligt syrsatt, varigenom
andnöd uppstår. Alla dessa symtom kunna av
d. ofta hävas på ganska kort tid. Verkan
inträder småningom; den riktar sig främst på
hjärtats muskel, som bringas att
sammandraga sig kraftigare och fullständigare.
Tilllika verkar medlet på den nervapparat (vagus),
som reglerar och hämmar hjärtats arbete.
Därav saktas och lugnas pulsen; hjärtat fylles
bättre under pauserna mellan sina
sammandragningar. Varje pulsslag pressar ut en
betydligt större mängd blod i artärerna än
förut. Hjärtat hämtar mera blod ur venerna,
och blodstockningen (stasen) i dessa minskas;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
