Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dingo - Dingsrud - Dingtuna - Dinitronaftol - Diniz - Dinizulu - Dinka - Dinkelsbühl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
945
Dingsrud—Dinkelsbühl
946
är att betrakta som en fristående art el.
endast en underart av tamhunden är osäkert.
Liksom vargen parar den sig emellertid
obehindrat med hunden. D. når en medelstor
schäferhunds storlek. Den har uppstående
öron, tämligen långsträckt kropp och kraftiga
ben. Färgen är växlande, men grundfärgen är
rödgul eller grågul. D. strövar omkring i
smärre grupper, för vilka intet djur ur den
inhemska djurvärlden går säkert. Därjämte
livnär den sig också av as. Tidigare var den
ett svårt skadedjur i de trakter, där fåravel
bedrives, men är numera på sina håll helt
utrotad och i allm. rätt sällsynt. Den låter sig
endast med svårighet tämjas. D. anses med
säkerhet vara en sen invandrare från norr;
sannolikt har den inkommit tills, m.
människan. Ben av d. ha emellertid anträffats tills,
m. utdöda kvartära pungdjur. T. P.
Dingsrud, se Neutral zon.
Dingtuna, socken i s. ö. Västmanland,
Tuhundra härad, Västmanlands län; 79,38 kvkm,
1,846 inv. (1926). Är bördig slättmark med
smärre kullar och skogsåsar. 4,138 har åker,
3,527 har skogs- och hagmark. Gränsar i ö.
till Västerås stads område. Pastorat i
Västerås stift, Domprosteriet.
Dinltronaftöl, se Färgämnen, organiska.
Diniz [-i’J] (lat. Dionysius), konung av
Portugal (1261—1325). Besteg 1279 tronen,
invecklades kort därefter i strid med hierarkien;
påven ingrep med bannlysning och interdikt,
men striden bilades genom ett konkordat
1289 väsentligen till D:s förmån. Han lade
grunden till Portugals storhet genom att
uppmuntra handel och jordbruk, gav borgerskapet
större frihet, omhuldade litteratur och
vetenskap samt grundade 1290 i Lissabon landets
första univ., senare flyttat till Coimbra.
Dinizulu, konung i Sululandet (1860-talet
—1913). Efterträdde 1884 sin far,
Cete-wayo (se d. o.), och började 1888 krig mot
engelsmännen, som 1887 tagit hela Sululand
under sitt protektorat. Han led nederlag,
hölls fången 1889—97 på S :t Helena och fick
efter hemkomsten en pension. Enär han givit
skydd åt upproriska suluer, hölls han 1906—10
åuyo fången och levde sedan i
stillhet på sin farm i Transvaal. V. S-g.
Dinka, ett av de viktigaste
folken i niloternas (se d. o.) grupp
av sudannegrerna. De bo spridda
över ett stort område, ö. om Vita
Nilen samt kring Bahr el-ghasals
nedre lopp, och äro delade i ett
antal av varandra oberoende
stammar. Varje by styr sig själv. Deras
närmaste grannar äro shilluker (se
d. o.) och nuerer. D. leva i första
hand av sin boskap, som är
centrum i deras tillvaro, men fisket
har också stor betydelse för dem.
Deras viktigaste
jordbruksprodukt är durra (Sorghrim), som
förvaras i lerkärl i eller under
Stadsport, Rothenburger Tor, i Dinkelsbühl.
de runda, grästäckta, vanl. på omkr. 2 m höga
pålar stående hyddorna. Deras vapen äro spjut
och klubbor, och för att parera slagen av de
senare ha de en sorts små smala sköldar av trä,
motsvarande dem, som förekomma i Australien.
— Litt.: Reseskildringar av Marno (1874)
och Schweinfurth (1878), O. Sullivan, »The
Dinka laws and customs» (1910; i The Journal
of Anthropological Institute). K. G. L.
Di’nkelsbühl, stad i Bayern,
regeringsområ-det Mittelfranken, nära gränsen mot
Würt-temberg; 5,027 inv. (1925). Var 1351—1802
fri riksstad; har medeltida murar, torn och
gavelhus. Årligen firas där 18 juli en fest
med det historiska skådespelet »Barntåget»
By hos dinkanegrerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
