Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Disraeli, Benjamin, earl av Beaconsfield
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
999
Disraeli
1000
Till England återkom han mitt under den
hetaste striden om den första reformbillen
och kastade sig genast in i det politiska
livet. Han sympatiserade ej med den gamla
toryismens sterila, reformfientlighet och än
mindre med whigpartiets oligarkiska
kotteriväsen och borgerliga liberalism. Tre gånger
1832—34 sökte han förgäves, med stöd både
från toryhåll och av radikaler, att bli vald
till underhusledamot för den lilla valkretsen
High Wycombe. Lika liten framgång hade
han som officiell konservativ partikandidat
i Taunton 1835, sedan han under inflytande
av lord Lyndhurst anslutit sig till det av
Peel reorganiserade torypartiet. Mitt under
dessa politiska strider utgav D. i rask följd
de politiska småskrifterna »What is he?»
(1833; en politisk trosbekännelse), »The
present crisis examined» (1834), »Vindication of
the british constitution» (1835; ett försvar för
den nya torydemokratien) och »Letters of
Runnymede» (1836; först publicerade i The
Times och fulla av häftiga utfall mot Daniel
O’Connell) samt en hel rad romaner: »The
young duke» (1831), »Contarini Fleming»
(1832), »The wondrous tale of Alroy» (1833),
»Venetia» (1837; om Byron och Shelley),
»Henrietta Temple» (1837; en kärlekshistoria),
vilka underhöllo allmänhetens intresse för
honom och ha sitt största värde som källor
för kännedomen om hans egen idéutveckling.
Han deltog nu mycket i societetslivet, där
han genom extravagant klädsel och
affekterat uppträdande mest framkallade
kuriosi-tetsintresse; djupt skuldsatt, hotades han av
ekonomisk ruin. Äntligen lyckades han 1837
komma in i underhuset som torymedlem för
Maidstone. Hans första anförande möttes av
motsidan med hånskratt, men snart tilltvang
han sig husets uppmärksamhet. Sin
obundenhet av partifördomar visade D. bl.a. 1839 i ett
klarsynt och modigt anförande i den då
brännande chartistfrågan. S. å. gifte han sig med
mrs Wyndham Lewis, änka efter en av hans
politiska vänner, och detta giftermål befriade
honom från *de ekonomiska svårigheter,
varunder han länge arbetat. — 1841 valdes D.
till renresentant för Shrewsbury men lyckades
ej bli upptagen i den nya konservativa
ministären, då Peel s. å. kom till makten. Redan
1843 började D. och den av honom ledda krets
av unga aristokrater (»Young England»), som
fått upp ögonen för de sociala
missförhållandena i landet och för aristokratiens
förpliktelser att undanrödja dem, ställa sig
fientliga mot Peels i deras ögon alltför
opportunistiska och av whigs påverkade politik,
särskilt i tullfrågan. Under de följ, åren angrep
D. vid flera tillfällen regeringen, förföljde
med bitande sarkasmer Peels politik och
karakteriserade träffande Peel själv som den där
överraskat whigs, när de badade, och sprungit
bort med deras kläder. Peels definitiva
övergång till frihandelssidan gjorde brytningen
mellan honom och D. oåterkallelig.
Under denna tid utgav D. sina ryktbaraste
politiska romaner: »Coningsby or the new
generation» (1844) och »Sybil or the two
nations» (1845). I den förra, ett manifest för
»Unga England», uppdrar han
huvudkonturerna av ett program för ett ungkonservativt
parti, som såg framtidens hopp i ett nationellt
kungadöme, en pånyttfödd pliktmedveten
aristokrati och jordbrukets bevarande som
Englands huvudnäring. I »Sybil» behandlar D.
den sociala frågan och framstår här som en
oblidkelig fiende till den liberala
nationalekonomien och som anhängare av genomgripande
sociala lagreformer, åsyftande att lindra
motsatsen mellan rika och fattiga, så att de ej
skulle som »två nationer» stå emot varandra
i oförsonlig fiendskap. I romanen »Tancred»
(1847), som sysslar med det religiösa
problemet, sökte han framställa kristendom och
judendom som väsentligen identiska begrepp.
D. utsågs efter lord George Bentincks död
1848 till ledare för torypartiet i underhuset,
en motvillig gärd av erkännande åt hans
sällsynta förmåga som debattör och
parlamentarisk taktiker. De närmast följ, åren
reorganiserade han dqt genom Peels avfall lamslagna
och så gott som upplösta torypartiet. Han
var febr.—dec. 1852 skattkammarkansler och
ledare av underhuset i lord Derbys kabinett.
Febr. 1858—juni 1859, i Derbys andra ministär,
var han ånyo skattkammarkansler. De
närmast följ, åren ställde de största krav på D:s
förmåga och uthållighet, i det att han hade
att som oppositionens ledare i underhuset
kämpa en skenbart hopplös kamp mot
övermäktiga och ute i landet populära politiska
motståndare, samtidigt, ej minst till följd av
sin judiska börd, misstrodd av sitt eget parti.
Däremot åtnjöt han under sin senare bana i
mycket hög grad drottning Viktorias
förtroende och vänskap. Efter ministären Russells
avgång inträdde D. som skattkammarkansler
i Derbys tredje ministär (juli 1866) och
lyckades 1867 genomföra en ny genomgripande
par-lamentsreform. Då Derby 1868 drog sig
tillbaka, trädde D. i spetsen för regeringen (27
febr.) men föll redan i dec. s. å. på frågan om
den irländska statskyrkans upphävande.
Efter några års tillbakadragenhet,
varunder han i romanen »Lothair» (1870)
behandlade de kyrkliga frågorna, som genom
katolicismens pånyttfödelse i England trätt i
förgrunden, kallades D. 1874 efter Gladstones
avgång att bilda den nya ministären, den
första konservativa majoritetsregeringen sedan
1840-talet. Redan 1876 lämnade D., nedtyngd
av den oerhörda arbetsbördan, ledarskapet i
underhuset åt sir Stafford Northcote och
inträdde i överhuset som earl av Beaconsfield —
hans 1872 avlidna maka hade sedan 1868 burit
titeln viscountess av Beaconsfield. I enlighet
med sin allmänna »imperialistiska»
uppfattning av Brittiska riket som ett världsvälde
genomdrev D., att drottningen antog titeln
kejsarinna av Indien, och rikets sammanhåll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
