Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Disputation - Disputera - Dispyt - Disraeli, Benjamin, earl av Beaconsfield
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
997
Disputera—Disraeli
998
putationsväsendet till Sverige. 1606 yrkades
vid Uppsala univ., att d. skulle hållas kl.
7—10 f. m. om lördagarna. De teser, som
skulle hli föremål för ordskifte, borde åtta
dagar före anslåendet uppvisas för dekanus,
som själv måste vara närvarande vid
ventilationen för att tillse, att god ordning
iakt-toges. Ingen fick utan laga förfall
undandraga sig att vara opponent (granskare) el.
respondent (svarande). Enl. konstitutionerna
för Uppsala av 1655 och för Lund av 1666
skulle varje prof, minst en gång om året
författa och offentligen ventilera en d. Blott
professorer och de, som vunnit någon
akademisk grad, ägde rätt att »presidera för»
avh. övriga disputanter måste ställa sig
som respondenter under professorers el.
magistrars (doktorers) presidium. Sex dagar före
ventilationen skulle d. anslås och ex. utdelas
(det senare skedde vanl. i kyrkan efter
gudstjänstens slut). Preses öppnade akten med ett
kort tal, varefter opponenterna fingo ordet.
Hela akten fick ej räcka mer än fyra timmar.
Jämte offentliga voro även, till ungdomens
utbildning, enskilda disputationsövningar
anordnade. För att vinna promotion måste
kandidaterna, efter förutgången d. »pro exercitio»
(för övnings skull), »disputera pro gradu».
Gradualdisputationerna utmärkte sig för
mycken högtidlighet. Rektor skulle där infinna
sig i ämbetsdräkt, åtföljd av pedeller med
silverspiror i händerna. Följande officianter
skulle vara tillstädes: 1) preses, aktens
ledare, vanligen jämväl förf, till avhandlingen,
för vars innehåll han var ansvarig, 2) r
e-spondenten (respondens), »svaranden»,
som hade att redogöra för innehållet i avh.
och även bemöta de framställda
anmärkningarna, samt 3) opponenterna
(opponen-tes), granskarna. De sistnämnda voro
merendels två och utsågos av preses el.
respondens. — D. urartade efter hand på sina håll
till tomma formaliteter, och störande
uppträden inträffade ofta. Orsaken till att grova
missbruk fördrogos låg otvivelaktigt i att
akademiska d. utgjorde enda medlet för
universitetslärarna att utan penninguppoffring
utgiva vetenskapliga avh. Till 1800-talets mitt
författades näml, avhandlingen ofta nog av
preses, varemot tryckningen bekostades av
respondenterna. Genom statuterna 1852, som
i fråga om d. sedan föga ändrats, avskaffades
nämnda missförhållanden; där stadgas, att
den, som vill vinna doktorsgrad, skall, efter
fullgörandet av övriga fordringar, »själv
författa och utan preses offentligen försvara en
akademisk avh.». Ord. opponenternas antal
bestämdes till två el. tre, av vilka en (vanl.
en akademisk lärare) utses av vederbörande
fakultet, de övriga två av respondenten själv.
Det är envar obetaget att opponera extra.
Före ventilationen skall d. granskas av
fakultetens dekanus; granskningen nämnes särskilt
i tryckfrihetsförordningen (1812) som ett
undantag från den allmänna censurfriheten. —
Till 1852 måste alla d. vara skrivna på latin.
För d. inför vissa andra svenska myndigheter
(domkapitlen m. fl.) ävensom vid utländska
univ. gälla särskilda bestämmelser. — Över
den rika svenska och finländska
disputations-el. avhandlingslitteraturen finnas
förteckningar av bl. a. J. H. Lidén, »Catalogus
dis-putationum in academiis et gymnasiis Sveciæ
habitarum» (5 dir, 1778—80; jämte
supplement av G. Marklin 1820; omfattande tiden
t. o. m. 1777); G. Marklin, »Catalogus
dispu-tationum ... Lidenianus continuatus» (6 dir,
1820, 1856, omfattande tiden 1778—1855;
både Lidéns och Marklins förteckningar gälla
även Finland); C. G. Wahlberg, »Förteckning
öfver offentligen försvarade akademiska
af-handlingar» (1877; för avh. vid univ. i
Uppsala och Lund 1852—77, Karolinska institutet
1842—77 och Helsingfors univ. 1853—77); A.
Josephson, »Avhandlingar ock program
utgivna vid svenska ock finska akademier ock
skolor under åren 1855—1890» (1891—93); A.
Nelson, »Akademiska afhandlingar vid
Sveriges universitet och högskolor läsåren 1890/91
—1909/10 jämte . .. svenskars akademiska
afhandlingar vid utländska universitet under
samma tid» (1911); C. W. Stjernberg,
»Dom-kapitelsavhandlingar efter 1890» (i Uppsala
univ.-bibi :s minnesskrift 1621—1921; 1921);
A. Hj. Uggla, »Prästmötesafhandlingar 1780—
1920» (1924). Jfr Religionssamtal och
Universitet. R. G.*
Disputera (lat. disputäre), tvista, ord växla;
offentligt försvara en vetenskaplig
avhandling el. teser; se Disputation.
Dispyt (fr. dispute), ordväxling, tvist.
Disraeli [dizréiTi], Benjamin, earl av
Beaconsfield, engelsk statsman och
författare, av judisk börd (1804 21/i2—81 18/4), son
till I. DTsraeli. Han föddes i London, döptes
1817 (varigenom
fadern omedvetet
möjliggjorde hans politiska
bana); om hans släkt
se DT s r a e 1 i, I. Sin
undervisning fick han
i ett par enskilda
skolor, kom vid 17 års
ålder på
advokatkontor men hyste ej
intresse för den
juridiska banan och ägnade
sig efter en utländsk
resa åt litterär
verksamhet. Den
politiska romanen »Vivian
Grey» (2 dir, 1826—27), det förs a i den långa
rad av arbeten, i vilka D. under
genomskinlig förklädnad ger uttryck åt sina egna
förhoppningar och drömmar, gjorde sin författare
med ens berömd. Aren 1828—31 tillbragte
han av hälsoskäl på vidsträckta resor (till
Tyskland, Italien, Spanien, Grekland,
Palestina och Egypten) och påbörjade under denna
reseperiod flera romaner
Disraeli år 1836.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
