Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djuphavsdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1029
Djuphavsdjur
1030
(bild 2) under ögat ett stort rubinrött
lys-organ och där bakom ett litet ljusgrönt. Hos
bläckfisken Thaumatolampas diadema (bild
9) lysa lysorganen i blått, rött och vitt som
»ett diadem av ädelstenar». Vissa med
mar-ulken (se d. o.) besläktade fiskar bära på
huvudet — som en lykta på en stång — en
tentakel (ibland av enorm längd; bild 12) med
en knoppformig förtjockning, som lyser (bild 1
o. 15). Dessa rovfiskar torde med en dylik
lykta locka till sig sitt byte, som d*rages till
ljuset. Om den underliga fisken i bild 13 har
sagts, att den är en fullt utrustad fiskare, i
det att den på sitt »metspö» har rev, agn
(lys-organet, som bildar en flötelik förtjockning)
och krokar (i tentakelns spets).
Som naturligt är, ha belysnings
förhållandena i havsdjupen i särskild grad inverkat
på d:s ögon, som för att kunna tillgodogöra
sig det svaga ljuset (från solen el. från
djuren själva) ofta äro av enorm storlek (hos
vissa kräftdjur Vs av kroppslängden).
Egendomligast äro de hos en del fiskar (bild 6 o.
8) och bläckfiskar (bild 10) från
skymnings-området utvecklade »kikarögonen» (t e 1
e-s k o p ö g o n), till formen cylindriska, riktade
uppåt el. framåt och genom täml. parallella
huvudaxlar möjliggörande ett utmärkt bino-
Bild 15. Diabolidium arcturi. P/a nat. storl.
Bild 14. Hona av Ceratias holboelli (1 m lång) med
dvärghane fästad under buken.
kulärt seende. Hos en del d. ha ögonen
förändrat sig i motsatt riktning, i det att de
blivit rudimentära el. försvunnit. Till dessa
blinda d. höra bl. a. några bottenfiskar och
kräftdjuren av fam. Eryonidae (bild 7), förut
kända blott genom fossil från jura.
Hos en del d. kommer känseln synsinnet
till hjälp; särskilt vissa kräftdjur ha enormt
långa ben och känselspröt (bild 4). Så har en
28 cm lång räkart känselspröt av närmare
U/a m längd.
Det allra egendomligaste, som blivit känt
om d., är dock den nyligen (1925) gjorda
upptäckten av vid honan med nosen fastvuxna
»dvärghanar» hos flera släkten av de
underliga med marulken besläktade fiskarna av
ordn. PedÅculati. Dessa hanar, som i jämförelse
med honan äro helt små (bild 14 och 16;
honan 1 m, hanen 1 dm lång), leva tydligen
som rena parasiter, tack vare
blodkärlsförbin-delse med honan; munnen öppnar sig åt sidorna,
men tänderna (och även ögonen) äro
rudimentära; en stor testikel upptar större delen av
bukhålan. Dvärghanar, som till sin byggnad
äro degenererade och därför beroende av
honan, finnas visserligen hos flera grupper av
ryggradslösa djur (jfr Dimorfis m), men
ett sådant förhållande mellan könen som det
ovan skildrade är utan motstycke inom
djurriket. Dess ändamål torde vara att
säkerställa könens sammanträffande i havsdjupens
vida och mörka regioner.
Då allt djurliv i sista hand är beroende av
växtföda och den av i regel mikroskopiska
planktonväxter bestående s. k. skuggfloran
ej sträcker sig djupare än till allra högst 400
m djup, måste man fråga sig hur d. kunna
existera. Svaret blir, att ett oavbrutet
»nä-ringsregn» av döda planktonorganismer silar
ned i havsdjupet från ovan; härav livnära sig
bl. a. de d., som utgöra de som rovdjur
levande kräftdjurens, bläckfiskarnas och
fiskarnas byte. Vissa rovfiskar ha ett relativt
väldigt gap med synålsvassa tänder (bild 1),
andra en så uttänjbar mage, att de kunna
svälja bytesdjur, större än de själva (bild 11).
Arterna av d. ha ofta mycket vidsträckt
utbredning i skilda oceaner. Hela denna
egenartade djurvärld har tvivelsutan utvecklat
sig ur den högre upp i havet levande faunan,
Bild 16. Dvärghane av Ceratias holboelli jämte ett
stycke av honans hud. Va nat. storl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
