Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djurberg, Daniel (geografisk författare) - Djurberg, Fredrik Vilhelm - Djurbilden i konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1033
Djurberg, D___Djurbilden
1034
Djurberg, Daniel, geografisk författare
(1744—1834); sonson till föreg. Var från 1770
lärare vid skolor i Stockholm och 1782—1820
rektor vid Klara skola. D. utgav för sin tid
goda geografiska läro- och uppslagsböcker och
kartor, som länge nyttjades i svenska
skolor, däribland »Geografie för begynnare»
(1783; 6:e uppl. 1815), »Utförlig geografie»
(1785—1802), »Allmänt geografiskt lexicon»
(1811—13), »Geografiskt lexicon öfver
Skandinavien» (1818). Till hans egenheter hörde
att ge kända orter nya namn; så kallade han
U. S. A. för »Vingandacoa». O. Sjn.
Djurberg, Fredrik Vilhelm, läkare (f.
1865 14/i2). Blev 1895 med. lic., ägnade sig
åt praktik i Stockholm och är sedan 1911
läkare vid centralfängelset på Långholmen.
D. var sekr. i Sv. livräddningssällskapet från
dess bildande 1898 till 1905 och i Sv.
läkarsällskapets med.-hist. sektion 1907—14 samt
sekr. 1917 i den kommission, som undersökte
skottskadan i Karl XII:s huvud. D. är
föreståndare för Sv. läkarsällskapets i Nord,
museet deponerade med.-hist. samling. Med.
he-dersdr i Lund 1918. Han är med.-hist. förf,
och har bl. a. skrivit »Om
regementsfältskä-ren M. Neumann och Karl XII:s blessyrer»
(i Karolinska förb:s årsskrift 1912—13) och
»Ett kungligt cancerfall» (i Hygiea 1922; även
separat). A. W-dt.
Djurbilden i konsten. Bland de
männi-sko- och djurbilder, som under äldre
stenåldern utfördes av grottinvånare i s. Frankrike
och n. Spanien (enstaka sådana arbeten äro
också kända från andra trakter) och som äro
de äldsta kända bildkonstverken, framträda
djurbilderna genom sin slående realism. De
äro målade på väggar och tak i grottor,
rista-de i ben el. horn el. någon gång skulpterade;
man har velat förklara dem som utförda i
magiskt syfte för att skaffa jaktlycka, men
möjligt är också, att de få tolkas som uttryck
för jägarens böjelse för att även under vilan
sysselsätta sig med villebrådet (bild 1—3 på
vidstående plansch). Liknande, ehuru
konstnärligt mindre betydande djurbilder äro
kända från Sveriges stenålder (ett älghuvud
av bränd lera från Åloppe i Uppland) och
bronsålder (hällristningarna) samt från
naturfolk i olika världsdelar (bild 4).
Egypternas djurkult var en av
förutsättningarna för deras konstnärligt högtstående
djurskulptur, som visar de äldsta exemplen
på monumental stilisering av djurgestalten
(bild 5) och på fritt uppfunna, oftast genom
kombination åstadkomna djurformer, såsom
sfinxerna. I assyrisk och babylonisk konst
brukades tjur- och lejonsfinxer i
kolossalstorlek som monumentala dörrväktare, medan de
i jakt- och krigsscener i relief framställda
djurfigurerna utmärka sig genom rytmiskt
fast och samtidigt starkt realistisk form. — I
kinesisk konst förekomma djurmotiv inom
skulpturen dels bland de från århundradena
kring vår tideräknings början (Han-dynastien)
och närmast följande perioder härstammande
gravfigurerna i bränd lera och relieferna med
motiv ur hovlivet, dels senare i större skala
och ofta i friskulptur med monumental el.
dekorativ uppgift; i måleriet framställdes
stundom djurstaffage och i enstaka fall också
motiv, i vilka djur äro huvudföremål (hästar
m. m.); fantasidjur (drakar) äro vanliga, i
synnerhet inom dekorationen. I den japanska
konsten ha djurmotiv ofta använts; det
realistiska framställningssättet härskar även i
dekorativa arbeten, såsom metall- och
lackföremål, skulpterade knappar (netzuke) m. m.
(bild 6—7).
Under Greklands förhistoriska tid voro de
realistiska el. dekorativt behandlade
djurmotiven bildkonstens främsta uppgift; efter den
egeiska kulturens fall nyttjades liknande
ämnen i sträng ornamental omformning i det
»geometriska» vasmåleriet (jfr bild vid D
i-p y 1 o n), liksom de från orienten lånade
dekorativa djurfriserna, i vilka fantasidjuren
(sfinxer, gripar o. s. v.) spelade en viktig
roll, voro vanliga vid den historiska tidens
början. Den klassiska tidens bildkonst, som
huvudsakligen var ägnad åt guda- och
hjältesagan och den mänskliga idealgestalten, hade
endast tillfälligtvis bruk för andra
djurgestalter än hästens (bild 10), som framställdes i
ädla, idealiserade former. Bland fantasidjuren
framträda nu de halvt mänskliga kentaurerna,
som i Atens sagohistoria intogo en viktig
plats; en annan lokal tradition torde ha givit
upphov till den kapitolinska varginnan, som
utfördes i brons av en jonisk konstnär åt Rom
omkr. 500 f. Kr. (bild 11). — Den realistiska
stil, som uppträdde under den hellenistiska
tiden, medförde, såsom talrika bevarade
skulpturer och mosaikbilder visa, ett starkt
intresse för djurmotivet (bild 12).
Den fornkristna kyrkan i västerlandet
nyttjade, troligen efter orientaliska mönster men
i anslutning till senantik stil, djurbilder i
symbolisk betydelse, ett bruk, som under
medeltiden fick allt större betydelse (jfr Djävul,
1070—71, Evangelistsymboler,
Kristus-symboler, Physiologus och Symbol).
Icke minst vanliga bland dessa symboler voro
fantasidjuren (evangelistsymbolerna; aspis och
basilisk m. fl.). Liknande fantastiska
djurformer nyttjades även utan symbolisk
betydelse, i så fall oftast i helt dekorativ funktion
(vattenkastare m. m.). Under medeltidens
senare århundraden ersattes det symboliska
framställningssättet (bild 13) i stor utsträckning av
mera lättfattlig och realistisk bildkonst, i
vilken människogestalten är den centrala, på
samma gång som den profana fantasien ofta
tog sig uttryck i mer el. mindre fria
illustrationer till djursagan.
Realismens definitiva genombrott på
1400-talet medförde ett livligt intresse för
djurbilden, som i västerlandet nu för första gången
sedan senantiken tillkom för sin egen skull
(Pisanello, Uccello, Lionardo, Schongauer, Dü-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
