Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djurfångst, Djurfång - Djurgeografi (Zoogeografi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1037
Djurgeografi
1038
dom användes i Sverige en mängd olika
d.-apparater, såsom gillrade vapen, grop, sax,
stock, giller, snara, nät o. s. v. (jfr S. Ekman,
»Norrlands jakt och fiske», 1910). De
förstnämnda äro nu förbjudna (även grop och
snara för älg), och användningen av andra
för människor och husdjur farliga redskap
är inskränkt genom lagbestämmelser. För
fångst med sax fordras tillstånd av
länsstyrelsen, och sax får blott användas för varg,
järv, sälhund (under vattnet), för utter vid
vatten, där fiskodling bedrives, samt för räv
i de 4 nordligaste länen (dock får då ej nyttjas
sax med tandade skalmar). Endast vissa
»skadliga fåglar» få fångas i sax men blott i
bul-vansax, som utsättes vid fasaneri, hargård el.
annan dylik anläggning. Snaror, flak el. annat
dyl. giller få endast begagnas i Jämtland
ovanför skyddsskogsgränsen samt i Väster- och
Norrbottens lappmarker ovanför
odlingsgrän-sen och ej heller där den tid, då hare och
skogsfågel äro fridlysta. — Ett särskilt slag av
fångst sker med gift. För sådan fångst
krä-ves tillstånd av K B Förgiftat bete får ej
utläggas utan markägarens och
jakträttsinnehavarens tillstånd och ej närmare väg el.
boningshus än 200 m. Arsenik får ej användas
och av stryknin blott salpetersyrad dylik
samt för kråkor fosformos. Fångsten med gift,
som alltid är motbjudande, har alltså här
omgärdats med nödiga försiktighetsmått; i vissa
länder är den oerhört fördärvbringande för
inhemsk fauna. — Fångstmedel, avsedda att i
mängd fånga för jordbruket nyttiga fåglar, äro
ständigt förbjudna i Sverige och flertalet
länder i v. Europa, vilket dock ej hindrar, att
dylik massfångst i stor utsträckning bedrives i
vissa länder (Frankrike, Italien). Lönnb.
Djurgeografi (Z o o g e o g r a f i), läran om
djurarternas utbredning. Som denna gestaltar
sig i nutiden, är den ej blott beroende av de
förhållanden, som nu äro, utan även av dem,
som fordom varit rådande. För att en
djurform skall kunna leva och fortplanta sig inom
ett visst område, kräves att de klimatiska
och fysiskt-geografiska förhållandena jämte
de därav beroende naturliga tillgångarna av
olika slag äro sådana, att såväl djurformen
i fråga själv kan uthärda, finna föda och
skydd m. m. som ock att dess avkomma kan
erhålla vad den behöver för sin utkomst och
utveckling. Ändras detta, blir t. ex. klimatet
för kallt el. för varmt för djuret självt
el. de organiska varelser, som utgöra dess
föda, bli dess fiender övermäktiga el.
inträder någon annan större och skadlig
förändring i naturen, hotas djuret av undergång,
om det ej kan anpassa sig för de ändrade
förhållandena el. utvandra till lämpligare
trakter. Under jordens historia ha många
ofantligt genomgripande förändringar ägt rum, och
följaktligen har djurlivet i samband därmed
undergått motsv. växlingar i sin
sammansättning, ss. även visas av paleontologien.
Djurens utbredning är tillika beroende av
deras spridningsförmåga. Denna står i
förhållande till djurens egen möjlighet att aktivt
el. passivt förflytta sig och på samma gång
till de hinder, som finnas härför. Hindren
kunna vara av många slag, dels
fysiskt-geo-grafiska och klimatiska, dels biologiska. De
äro mycket olika för olika slags djur.
Landdjur kunna hindras av större vatten,
bergskedjor o. dyl., skogsdjur av stäpper och "öknar,
de senares invånare av stora, täta skogar
o. s. v. Vattendjur hindras ej blott av land
utan även av vatten med olämplig temperatur
el. salthalt o. s. v. Då dessa hinder under
olika skeden av jordens historia förhållit sig
mycket olika, i det att nya ha uppstått och
gamla försvunnit, måste djurens utbredning
ha rönt inflytande därav. Talrika forna
sprid-ningsmöjligheter och vandringsvägar äro nu
stängda. Härigenom och genom
klimatförändringar o. s. v. ha många fordom
sammanhängande utbredningsområden blivit vitt
skilda från varandra. En följd härav är, att i
nutiden närbesläktade djur kunna träffas i
långt från varandra avlägsna länder (d i
8-kontinuerlig utbredning), t. ex. tapirer
i Sydasien och Sydamerika. Spridningen av
en djurart kan givetvis ske och har vanl.
skett i flera etapper till följd av yppade nya
spridningsmöjligheter, resp, avbrott av
in-vandringsvägen o. s. v. Detta senare kan
orsaka en ensidig invandring. I andra fall ha
efter skiljemurarnas bortfallande ömsesidig
invandring av djurformer kunnat äga rum, så
att faunan i båda områdena blandats (t. ex.
Asien och Nordamerika). Detta gäller mest
närliggande länder, men djur med starkare
spridningsförmåga kunna gradvis vandra från
en kontinent till en annans yttersta gränser,
t. ex. elefantdjur från Afrika till Sydamerika,
där de nu äro utdöda. Ju högre geologisk
ålder en djurart har, desto flera möjligheter
till spridning har den vanl. haft (t. ex.
lung-fiskar i Sydamerika, Afrika och Australien;
krokodiler i Afrika, Asien, Australien och
Centralamerika), så framt den ej alltför starkt
är bunden vid vissa naturförhållanden. I det
avseendet äro djuren ytterst olika. Några
trivas i nästan alla klimat, andra blott i varma
el. blott i kalla; vissa vattendjur dö vid den
obetydligaste förändring av vattnets temp.
(s t e n o t e r m a) el. av dess salthalt (s t
e-no hal i na), andra fördraga rätt stora
växlingar i båda (euryterma,
euryhali-n a). Några djurformer äro ännu stadda i
spridning, men de flesta ha åtm. periodvis
haft större utbredning än nu. Framför allt
ha de högre och större djurformerna genom
människan blivit starkt undanträngda och
många även av henne helt utrotade, under det
att blott ett fåtal genom hennes ingripande
gynnats el. införts i nya områden, t. ex.
gråsparv i Nordamerika, kanin i Australien, där
den nu blivit en landsplåga; dessutom en stor
mängd andra acklimatiseringar, bl. a. i
Sverige av tysk hare och fasan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
