Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dolomieu, Déodat Guy Silvain Tancrède Gratet de - Dolomit - Dolomitalperna, Dolomiterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1111
Dolomit—Dolomitalperna
1112
Dolma-bagtsche.
D. blev 1796 prof. vid. École des mines i Paris.
1798 åtföljde han Bonaparte på expeditionen
till Egypten och utnämndes 1800 till prof, i
mineralogi vid naturhistoriska museet i
Paris, vilken befattning D., blott några månader
före sin död, tillträdde 1801, sedan han
frigivits ur en svår fångenskap, vari han på
hemvägen från Egypten råkat i s. Italien.
Tyngdpunkten av D :s vetenskapliga
verksamhet ligger i hans undersökningar över
vulkanismen, med vilka han förband ett för sin
tid ingående petrografiskt studium av äldre
och yngre eruptiva bergarter. Han blev
därigenom en föregångsman till den sedermera
s. k. plutonistiska riktningen inom geologien.
D. översatte flera av Torbern Bergmans
skrifter till franska, och efter D. ha mineralet och
bergarten dolomit uppkallats. H. G. S. (N. Zn.)
Dolomit (jfr D o 1 o m i e u). 1. D.,
Dolomit sp a t eller Bitterspat, ett
kalkspa-ten närstående kalcium-magnesiumkarbonat,
CaCOsMgCOs, med i rent tillstånd omkr. 54 %
kalciumkarbonat och 46 %
magnesiumkarbo-nat (motsvarande 21,9 % MgO). Brunvittrande
varieteter, i vilka magnesiumhalten i
avsevärd grad ersättes av järn och mangan, kallas
brunspat. D. klyver sig i romboedrar,
liknande kalkspatens, men till skillnad från
denna fräser den i hela stycken endast
obetydligt för kall, utspädd saltsyra.
2. En kalkstensliknande, tät till tydligt
kornig bergart med vanligen vit, gul-,
brun-el. gråaktig färg, huvudsakligen bestående av
det liknämnda mineralet. Om mängden
andra ämnen är obetydlig, så att d. har ungefär
den rena dolomitspatens sammansättning,
sä-ges bergarten vara en normaldolomit.
Mycket vanligt är emellertid, att d. utgör
en blandning av dolomitspat och kalkspat.
Om kalkspaten utgör mer än Vs av bergarten
(motsvarande en halt av högst omkr. 30 %
MgCOs), brukar man räkna denna till de d
o-1 o m i t i s k a kalkstenarna. Vit,
kornig d. kallas dolomitmarmor. — D.
brukas till infodringsmaterial för ugnar och
kon-vertrar vid basiska färskningsprocesser, som
beskickningsmedel vid masugnar, som
bygg
nads- och dekorationsmaterial samt till
framställning av andra magnesiumföreningar; kan
även brukas som jordförbättringsmedel. D.
uppträder som normalt skiktled i de flesta
geologiska formationer. Ofta äro d.
fossilförande. Man känner organismer, som utfälla
magnesiumkarbonat, men i de flesta fall torde
d. ha uppkommit genom kemiska
omlagrings-processer (dolomitisering) av kalkstenar.
Från de djupare delarna av atollen Funafuti
i Ellicegruppen känner man exempel på att
sådan dolomitisering ägt rum i nutida hav, av
allt att döma genom den i havsvattnet
förefintliga magnesiumhaltens inverkan på
kal-ciumkarbonatet i korallrevet. I det svenska
urberget förekommer d. tillsammans med
urkalksten och lika allmänt som denna. Rena,
för järnbruken lämpliga d. finnas flerstädes
i Salatrakten och vid Järnboås i
Västmanland. N. Zn.
Dolomitalperna, Dolomiterna, alpparti
inom östalpernas s. zon (S. kalkalperna),
mellan Eisack-Adige och övre Piave,
huvudsakligen i ital. prov. Trento. Begränsas i s. av
Val Sugana, i n. av Pusterdalen och uppdelas
genom djupt inträngande dalar
(Fiemme-Fassa, Agordo, Ampezzo m. fl.) i fristående
massiv, berg och kedjor. V. om Fiemmedalen
reser sig det långsträckta
Rosengartenmassi-vet (Langkofl 3,178 m ö. h., Rosengarten); i
s. höjer sig över Val Sugana Cima d’Asta
(2,848 m); i mittpartiet (egentl. D.) når
Mar-molata (D:s högsta topp) 3,344 m, Cimon della
Pala 3,186 m; en nordöstlig grupp (Monte
Cristallo 3,216, Drei Zinnen 2,999) avskiljes
genom Ampezzodalen. D. uppbyggas till stor
del av kalksten, växellagrande med märgel;
Cima d’Asta består av granit. Kalkstenen
är delvis dolomitisk, därav namnet
Dolomiterna, och antar djärva, fantastiska
erosions-former (skarptaggiga toppar, tinnar och
obelisker) och lyser i färger från rosa och
bländande vitt till violett. Genom D. leder en
berömd turistväg, la grande strada delle
Dolo-miti, från Bolzano (Bozen) över Pordoi- och
Felzaregopassen till Cortina d’Ampezzo. Jfr
Alperna och plansch vid sp. 637. Siffer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
