Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dolomitalperna, Dolomiterna - Dolomittegel - Doloper - Doloroso el. Condolore - Dolus och Culpa - Dom (byggnad) - Dom (herre) - Dom (juridik) - Doma - Domalde (Domald) - Domar (sveakonung) - Domare (Domareboken)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1113
Dolomittegel—Domare
1114
uppgifter enl. Guida dTtalia del T. C. I. 1925.
— Under världskriget gick en lång tid den
östra italienska stridsfronten över D.; se 11
a-1 i e n s k a krigsskådeplatsen.
Dolomittegel framställes av dolomit med
omkr. 30 % kalk och omkr. 20 % magnesia,
vilken brännes vid 1,700° C i roterande ugn
till sintring, males och blandas med tjära och
pressas till tegel. D. inmuras utan föregående
bränning i ugnar, avsedda för basisk
järn-färskning, för utvinning och raffinering av
koppar och andra metaller. E-t N-n.
Dolo’per (grek. Do’lopes’), forntida folkstam
vid Pindusberget i s. v. Tessalien (Dolopia). De
tillhörde någon tid Etoliska förbundet men
lydde tidtals under Makedonien. D. nämnas
som Caesars bundsförvanter mot Pompeius;
kort därefter försvinna de som särskilt folk ur
historien. De gällde som råa och obildade.
Doloroso [dålårå’så] el. C o n d o 1 o’r e, it.,
musikterm, smärtfullt. Jfr D o 1 e n t e.
Do’lus och C uT p a, lat. 1. Inom
straffrätten avses härmed de två skuldformer,
från vilka strafflagarna utgå i sina
bestraff-ningsregler. Vid många rättskränkningar
för-utsättes, för att straff över huvud skall
komma till användning, att d. föreligger, och i
de fall, då straff kan inträda, även om blott
culpa föreligger, gäller som regel, att i
så fall lindrigare straffbestämmelser skola
tillämpas. Därjämte förutsättes för
bestraffning av ofullbordade stadier av
brottslighet, att d. förelegat hos den handlande.
Huru dessa skuldformer skola avgränsas från
varandra är omtvistat. I allm. säges d.
föreligga, om rättskränkningen i fråga ingår i den
handlandes syfte. Härutöver måste emellertid
d. även anses föreligga, om rättskränkningen i
fråga enl. den handlandes uppfattning är
nödvändigt förbunden med handlingens
företagande; vanl. antages d. även föreligga, om
rätts-kränkningens inträde för den handlande
framstår som endast ett möjligt resultat av
handlingen samt den handlande skulle ha företagit
handlingen i fråga, även om rättskränkningens
inträde för honom framstått som fullt visst.
Skulle han åter för sådant fall hellre avstått
från denna och alltså endast velat riskera
rättskränkningens inträdande, får på sin höjd
culpa antagas vara för handen. Dock måste för
tillvaron av d. alltid fordras, att enl. den
handlandes föreställning alla de omständigheter äro
för handen, vilka erfordras, för att det
föreställda förloppet skall innefatta en
rättskränk-ning samt den rättskränkning, varom fråga är.
Brista de nu uppställda förutsättningarna,
kan på sin höjd endast culpa förefinnas i
förhållande till rättskränkningen. Till dess
av-gränsning från det skuldlösa området kan
culpa i positiv riktning karakteriseras som
oaktsamhet, denna må nu bestå i bristande
psykisk aktivitet el. däri, att den handlande
utan tillräcklig grund förbisett någon av de
omständigheter, som erfordras, för att det
föreställda förloppet skall innefatta en rätts-
kränkning, resp, den rättskränkning, varom
fråga är. — 2. Om d. i civilrätten se
Skadegörelse. N. S-g.*
Dom [däm] (fr. dome, av lat. do’mus, hus,
med underförstått Dei, Guds). 1. Domkyrka,
katedral. — 2. På en ångpanna den
kupolfor-made, högst upp belägna påbyggnad, på
vilken uttag för ångan samt säkerhetsventiler
etc. anbringas.
Dom [dåm], port, (av lat. do’minus), herre;
urspr. titel för medl. av kungahuset, senare
för adelsmän och medl. av de högre klasserna.
Dom. I vidsträckt bemärkelse betecknar d.
det beslut, varigenom vid domstol anhängigt
mål slutligt avgöres. D. nyttjas då ofta
omväxlande med uttrycket utslag, vari samma
betydelse inlägges. I överrätterna brukar
beteckningen i allm. användas endast å slutliga
avgöranden i vade- och revisionsmål, medan
avgöranden i besvärsmål kallas utslag. Om
d :s avfattning stadgas i 24 kap. 3 §
rättegångsbalken, att »däri skall tydligen utsättas själva
saken och målet, däri tvisten består, med dess
nödiga omständigheter, så ock de huvudskäl
och den lag, därå slutet grundas». Mot denna
regel bryta de svenska domstolarna f. n. i
stor utsträckning. T. E.
Doma [då’ma], se Kristallsystem.
Dömalde (D o m a 1 d), enl. Snorre Sturlason
sveakonung av Ynglingaätten, son till Visbur.
I hans dagar var i Svitjod stor hunger och
nöd, säger Snorre Sturlason i
Ynglingasagan. Första hösten offrade svearna oxar,
andra hösten människor, men årsväxten var
likadan el. sämre. Tredje hösten enades
hövdingarna om att missväxten måste bero på
D., deras konung, och att de därför borde
offra honom för att få god äring. De dräpte
honom därför och rödfärgade gudabildernas
postament med hans blod. — Namnet D. torde
betyda »domhavande». Jfr
Ynglingaätten. (E. W-én.)
Dömar, enl. Snorre Sturlason namn på en
sveakonung av Ynglingaätten, Domaldes son,
som var drott i många år, under vilka god
årsväxt och frid rådde. Han dog sotdöden i
Uppsala och brändes på Fyrisåns strand. — D.
betyder »domare» och är kanske missuppfattat
som namn (jfr A. Noreen i »Uppsalastudier»,
1893, s. 221 ff.). Jfr Y ngl ingaä tten.
Domare (hebr. schöfetim, sing. schöfèt, part,
av schäfat, skaffa rätt), enl. uppfattningen i
de yngre partierna av Domareboken (se d. o.)
en person, som skaffade Israel rätt genom att
besegra en el. annan av dess fiender, varefter
han under återstoden av sitt liv var ett slags
regent över hela sitt folk (2: 18 ff.). De äldre
partierna av Domareboken visa dock, att
dessa d. icke voro regenter över hela Israel
utan blott stamhövdingar, som vid något
tillfälle skaffade rätt åt en del av sitt folk emot
någon fiende. De uppträdde icke i en
bestämd ordning som ett slags regenter och
förvaltade ej något juridiskt ämbete utan
uppträdde mera impulsivt som räddare ur ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
