Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Donatello (Donato di Niccolò di Betto Bardi) - Donater - Donati, ätt - Donati, Giambattista - Donatio Constantini - Donation - Donationsgods - Donationsjord, Städernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1147
Donater—Donationsjord
1148
1415) oth kampanilen (Josua 1412, Johannes
döparen 1416, den s. k. Habakuk, Mose och
den s. k. Poggio 1415—20, »Abrahams offer»
1421, den s. k. Zuccone, bild 2, 1423—26, den
s. k. Jeremias 1425) samt en Davidsstaty i
marmor (1410—12?) i Florens’nationalmuseum.
Samtliga äro utförda i sten; de visa en snabb
utveckling från gotisk stiltradition till
självständig, starkt psykologisk realism.
Georgs-statyn har kallats »den dittills bästa
framställningen av manlig ungdomsskönhet sedan
Praxiteles’ och Lysippos’ dagar»; mot dess
behärskade energi kontrastera
kampanilsta-tyernas dramatiskt upprörda hållning och
deras extatiska och bisarra, med övertygande
kraft framställda karaktärer. — 1423
inträdde M. Michelozzi (se d. o.) som medlem
i D:s verkstad; hans insikter i
gjutnings-tekniken, vari D. tidigare experimenterat,
lockade D. att i allt större utsträckning
övergå till att arbeta i brons, och hans
arkitektoniska utbildning ledde till utförandet av större
dekorativa arbeten. D:s genialiska fantasi
blev emellertid verkstadens ledande kraft;
icke minst inom dekorationen lämnade han
talrika, för renässansstilens utveckling
avgörande uppslag. Bland verkstadens arbeten
från denna tid äro bronsreliefen »Herodes’
gästabud» på Quercias dopbrunn i Siena (1425
—28), gravvården över Johannes XXIII i
Florens’ baptisterium (den florentinska
renässansens första gravmonument) och bronsstatyn
»David» i Florens’ nationalmuseum (bild 3;
omkr. 1430). — 1432—33 gjorde D. sitt enda
säkert kända besök i Rom, efter vilket
antikiserande dekorationsmotiv och klassiska drag
i reliefkompositionen och figurstilen uppträda
i hans arbeten (»Bebådelsen»,
terrakotta-skulptur under baldakin i Santa Croce, omkr.
1435; sångarläktare i domen, 1433—38;
predikstolen på fasaden till domen i Prato, 1434
—38). — D. vistades 1443—53 huvudsaki. i
Padova, där han bl. a. utförde högaltaret i San
Antonio med talrika statyer och reliefer (bild
6) i brons och (1446—53) Gattamelatas
ryttarstaty, den första sedan antiken. Ryttarstatyn
(bild 5) har en klassiskt förnäm hållning; i
andra arbeten från samma tid
(madonnareliefer, en polykrom trästaty, »Johannes
döparen», i Frarikyrkan i Venezia) råder en
lidelsefull upprördhet. — 1453 återkom D. till
Florens, där han ännu utförde åtskilliga
arbeten (trästatyn »Magdalena» i baptisteriet,
bronsgruppen »Judit och Holofernes» i Loggia
de’ Lanzi m. fl.). Under sina sista år
hindrades han av lamhet från att arbeta.
D:s livsverk gällde främst framställningen
av det mänskliga. Hans fördomsfria,
realistiska uppfattning ägde en ovanlig
psykologisk skärpa; med rik och djärv fantasi
förstod han att sxänka plastisk form åt sin djupa
människokunskap. — Inom den italienska
konsten har D. ingen påvisbar föregångare.
Troligt är, att han tagit intryck av den
realistiska konst, som under 1300-talet
utveck
lades n. om Alperna, men något bestämt
samband med denna konst är icke känt, och i
sina huvuddrag berodde hans utveckling icke
av förebilder av något slag; även
bekantskapen med Roms minnesmärken från antiken
betydde föga för de väsentliga egenskaperna
hos hans konst. — D. hade få egentliga
lärjungar, av vilka endast Desiderio da
Settig-nano hör till det följ, släktledets mera kända
konstnärer, och det senare 1400-talets
florentinska skulptur står i viss mån i opposition
till hans stil. Som tekniker bröt han emellertid
väg för talrika efterföljare. — Bland den rika
litteraturen om D. må nämnas monogr. av
A. Schmarsow (1886), F. Schottmüller (1904),
S. Fechheimer (1904) och P. Schubring (1907;
i serien »Klassiker der Kunst»,
bildpublikation med kritisk text); W. Bode, »Florentiner
Bildhauer» (3:e uppl. 1911), »Denkmäler der
Renaissance-Skulptur Toskanas» (u. å.;
Ijus-trycksplanscher med text) och »Die
italieni-schen Bronzestatuetten der Renaissance», I
(1907)._ H. W-n.
Donäter, ett slags latinska grammatikor,
särskilt under medeltiden mycket i bruk,
uppkallade efter Aelius Donatus (se d. o.). En
donat trycktes i Uppsala 1515; sådana
användes i Sverige in på 1700-talet.
DonaTi, florentinsk adelsätt, omkr. 1300
en av de ledande på guelfiska sidan (»de
svarta», neri). Dante (jfr d. o.) äktade före
1296 G e m m a d e’ D. Hennes frände C o r s o
d e’ D. blev sedan som neripartiets ledare
Dantes bittre fiende, förvisades från Florens
1300, återkom och fick stor makt men
dömdes till döden och dödades vid ett flyktförsök.
Dona’ti, Giambattista, italiensk
astronom och meteorolog (1826—73), sedan 1864
chef för observatoriet i Florens. Upptäckte
den efter honom benämnda Donatis komet
1858 (jfr Kometer). Sedermera ägnade
sig D. förnämligast åt spektralanalytiska
undersökningar, som just vid denna tid började
komma till användning inom astronomien.
Donätio Constantlni, se Konstanti
n-ska donationen.
Donation (lat. donätio), skänk, gåva, i
synnerhet laga stadfäst gåva.
Donationsgods, namn på ett stort antal
hemman och lägenheter i ö. Finland, vilka,
då denna del av landet 1721—1811 utgjorde
ett ryskt guvernement, gåvos i förläning åt
enskilda. Genom flera kejserliga manifest
och förordningar, särskilt en författning 25
nov. 1826, förlorade åborna på godsen så gott
som all rätt till dem. Under senare hälften,
av 1800-talet inlöstes emellertid godsen av
finska statsverket och försåldes efter hani
till åborna. De omfattade en areal av över
1,000,000 har. A. Bm.
Donationsjord, Städernas, fastighet, som
städerna erhållit i förläning (gåva) av
kronan. De flesta svenska städer ha hugnats
med dylika donationer, särskilt under
1500-och 1600-talet, huvudsaki. av den anledning»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
