Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Donau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1153
Donau
1154
mellan döda flodarmar och träsk. Nedanför
Mohacs inträder D. på jugoslaviskt område.
Hit samlas från skilda håll stora och
betydande floder, från Alperna Drava och Sava,
från Karpaterna Theiss, som även uppsamlat
floder från Transsylvanska alperna. Dessa
floder tömma sitt vatten i D. och bilda med
huvudfloden jämte kanaler ett vidsträckt,
segelbart flodnät. Ett stycke nedanför Dravas
inlopp återtar D. sin ursprungliga öst-sydöstliga
riktning. Efter Savas inflöde, vid Belgrad
(76 m ö. h.), för D. nära dubbelt så
mycket vatten som vid Budapest. D. mottar nu
Temes och Morava och bildar från Bazias
till Turtucaia gräns mellan Rumänien och
Jugoslavien, resp. Bulgarien. I stora krökar
banar floden sig en 126 km lång väg genom
de bergskedjor, som förena Transsylvanska
alperna med Balkanhalvöns bergland.
Genombrottet är, geologiskt sett, ej fullbordat,
och talrika klipptrösklar kvarligga, över vilka
floden framstörtar med våldsam fart, l
Ka-zanpasset (Nedre Klisura) sammantränges
floden mellan höga bergväggar till 150 m bredd,
i Järnporten vid Orsova längre ned är
flodbädden på en sträcka av 21/a km fylld av
klippor, som endast lämna plats för smala
flodrännor. Vid staden Turnu Severin
nedanför Järnporten börjar D:s nedersta lopp.
Floden går nu i en vidsträckt båge åt s. kring den
valakiska slätten och följer därvid i allmänhet
den branta randen av bulgariska
taffellan-det; på norra sidan låga översvämningsmarker
och sjöar. Från n. upptagas Jiul, Olt, Arges,
från s. Timok, Isker, Osma, Jantra. Där D.
möter Dobrudschaplatån, blir riktningen
nordlig, och floden sväller vid högvatten ut över
det 15—20 km breda träsklandet, Balta,
mellan huvudfloden och dess sidogrenar. Därunder
upptager D. från v. lalomita och längre norrut
Seret, vänder sig vid Galatl, där D. är 700
m bred och 20—40 m djup, mot ö., upptager
slutligen den sista större bifloden Prut. 50
km nedom Pruts inflöde börjar floden sin
deltabildning; den delar sig i en nordlig gren,
Kilia, och en sydlig, Tulcea, som åter delar
sig i grenarna Sulina och S :t Georgskanalen.
Genom Kiliamynningen flyta 63 % av D:s
vattenmassa; vattenfattigast är
Sulinamyn-ningen (7 %). Deltat, 2,560 kvkm, har låga,
vid högvatten översvämmade öar och
endast på några få ställen fastare
sandpartier med fiskarbyar. Från S:t
Georgskanalen går en flodarm, Dunavät, åt s. till den
stora lagunen Razelm. I D:s nedre lopp är
fallet mycket ringa, 3,8 cm på 1 km (enl.
Penck). Sulina, den enda trafikabla
mynningen, har fördjupats till 7,3 m cch möjliggör
trafik med sjögående fartyg upp till 6,000 «ton
till Galati och Bräila. Sträckan Bräila—Turnu
Severin befares av fartyg om högst 2 m
djupgående. Mellan Järnporten och Kazanpasset
är floden ofullständigt reglerad och kan blott
med svårighet trafikeras av smärre fartyg
(ej vid lågvatten). Ovanför är D. reglerad upp
X
till Regensburg och trafikeras till Gönyii (vid
Raabs inflöde) av intill 1,7 m djupgående
fartyg; till Regensburg (ändpunkten för den
regelbundna D.-sjöfarten) gå fartyg om
intill 1,2 m djupgående. Jan.—febr, ligger all
trafik nere på grund av ishinder. Sjöfarten
drives av stora rederibolag; det äldsta av dessa
är det österrikiska Erste
Donau-Dampfschiff-fahrts-Gesellschaft (grundat 1830). Trafiken
har ej nått samma omfattning som på Rhen
och Elbe på grund av bristfällig flodreglering
och avsaknad av kanalförbindelser med
angränsande flodsystem. En modern kanal,
Rhen — Main — Donaukanalen,
utgående från Regensburg, har påbörjats och
skall ersätta den äldre
Ludwigskana-1 e n. Inom Tjeckoslovakien planlägges
kanal från Bratislava till Elbe, ev. även till
Oder. D. är jämte vissa av sina segelbara
bifloder internationell farled (jfr
Donau-kommissioner). (J. F. N.) A. B-n.
D:s ekonomiska och politiska betydelse har
varit och är alltjämt stor; den har skiftat
rätt betydligt under olika tidevarv. Dess
ekonomiska betydelse beror främst därpå, att
den erbjuder farbar vattenväg från hjärtat
av Mellaneuropa till Svarta havet och att
den under sitt lopp med varandra förbinder
flera inbördes olika länder och folkslag än
någon annan europeisk flod. Korstågshärar
färdades under medeltiden fram längs D., och
där gick till Sydtyskland från orienten en
livligt trafikerad handelsväg till omkr. 1400,
då den stängdes, enär turkarna fingo väldet
vid flodmynningen. På 1800-talet började den
ånyo anlitas, i all synnerhet efter tillkomsten
av Europeiska Donaukommissionen 1856, men
D:s värde som handelsväg minskas ännu rätt
väsentligt genom naturliga hinder för
skeppsfarten (forsar, uppgrundningar o. s. v.).
Politiskt spelade D. en sammanbindande roll
inom den kring denna flod uppvuxna
österrikisk-ungerska monarkien
(»Donaumonarki-en»), och de nuv. staterna kring D. ha alltjämt
som strandstater betydande ekonomiska
intressen gemensamma. Militärt var nedre D.
en viktig försvarslinje redan på romerska
rikets tid och sedermera för Turkiet under
dess strider med Ryssland, övre D. har spelat
en betydande strategisk roll i de krig, där
Bayern varit krigsskådeplats. Om D:s
strategiska betydelse vittna många äldre och
yngre fästningar vid floden, t. ex. Ulm,
Ingol-stadt, Komärno, Belgrad, Vidin, Orsova, Ruse
och Silistra. V. S-g.
Om övergångar av och strider vid D. under
världskriget se Rumänska
krigsskådeplatsen och Serbiska
krigsskådeplatsen.
Litt.: Penck, »Die D.» (1891);
Schweiger-Lerchenfeld, »Die D.» (1895—96); F.
Heide-rich, »Die D. als Verkehrsstrasse» (1916); C.
V. Suppan, »Die D. und ihre Schiffahrt»
(1917); Hajnal, »The Danube, its historical,
political and economic importance» (1920).
V. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
