Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Don Juan - Don Juan d’Austria - Donkey - Donkeyman - Donkeymaskin - Donkeypump - Donläge - Donna - Donnay, Maurice - Donndorf, Adolf - Donne, John - Donner, Anders Severin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1161
Don Juan d’Austria—Donner, A. S.
1162
behandlas, samt bland äldre verk Engel, »Die
Don-Juan-Sage auf der Bühne» (1887), och
Farinelli, »Don Giovanni» (1896). En god
sammanfattning av det rika materialet i
romantiserad form har givits av A. fSerstevens
i »La légende de D.» (1924; med
bibliografi). Kj. S-g.
Don Juan d’Austria [öånn ljoa’n däu’stria],
se Juan d’A u s t r i a.
Donkey [dåTjki], eng., åsna; i förening med
namn på vissa till en sjöångmaskin hörande
delar betecknar d., att ifrågavarande
maskindel är avsedd som hjälp el. reserv för
tillfälligt bruk. C. K. S.*
Donkeyman [då’qki-], eldare, som sköter
donkeypannan (se d. o.).
Donkeymaskin [då’qki-], hjälpmaskin (se
Donkey).
Donkeypanna [då’ijki-], mindre ångpanna på
fartyg, vilken lämnar ånga till
hjälpmaskinerna ombord, ss. ångspel, styrmaskin,
vinschar m. m. (jfr Donkey).
Donkeypump [då’qki-] (jfr Donkey),
ång-pump på fartyg, vilken särskilt är avsedd för
länsning och fyllning av huvudångpannorna
samt åstadkommande av vattencirkulation i
dem under uppeldning; pumpen nyttjas ofta
även som länspump för fartyget.
Donläge, en viss lutning i sidoled hos en
malm. D. är dets. som sidostupningen el. den
lutning en fyndighets längdplan har från
horisontalplanet. Vanl. kallar man dock ej sådana
malmer donlägiga, vilka äro antingen mycket
flackt liggande eller mycket brant stående. Att
ett schakt är donlägigt anger endast, att det
icke är vertikalt utan lutande. E. S. B.
Donna [då’-], it. (av lat. do’mina, fru), fru,
dam av stånd (om italienska, spanska och
portugisiska kvinnor); i modern sv. stundom
ironiskt om någons »tillbedda».
Donnay [dånä’], M a u r i c e, fransk
dramatisk författare (f. 1860 12/io). D., som är född
i Paris och utbildad till ingenjör, står f. n.
som främste representanten för den
psykologiska tes- och problemdramatik i borgerlig
miljö, åt vilken Henri Becque först gav
naturalistisk färg. Sin första stora framgång
vann han med »Amants» (1895), som ger en
realistisk variant av kameliadamens historia,
moderskapets problem i en fri
kärleksförbindelse. I »La douloureuse» (1897) är motivet
ungdomssynder, som gå igen och skilja två
älskande, liksom i »Le torrent» (1899).
Kärleken som socialt problem diskuteras i
»L’esca-lade» (1904; »Med storm», 1906), »Paraitre»
(1906) — hans bästa drama — och »Les
éclaireuses» (1913). Aktuella rasproblem
beröras i »Oiseaux de passage» (1904;
»Flyttfåglar», 1906) och »Le retour de Jérusalem»
(1904), som innehåller en mästerlig judisk
miljöskildring från det moderna Paris.
Dialogserien »Éducation de prince» (1894) visade
D. som en satiriker av rang. Bland hans
senare arbeten för scenen må nämnas »La
chasse ä 1’homme» (1920) och »La reprise»
(1924), med fördjupad kärlekspsykologi efter
Porto-Riches mönster. Logisk handling och
briljant dialog, ironi och sentimentalitet i
lycklig förening äro egenskaper, som utmärka
alla D:s pjäser. Han har också dokumenterat
sig som spirituell litterär essäist. Han
invaldes 1907 i Franska akad. Monogr. av
R. Le Brun (1903) och A. Eloesser,
»Litte-rarische Portraits» (1904). Kj. S-g.
Do’nndorf, Adolf, tysk skulptör (1835—
1916). Var i Dresden elev av Rietschel och
fullbordade dennes figurrika Luthermonument
i Worms. Till hans främsta verk räknas en
kraftfull Bismarcksbyst i Heidelberg samt
monumentet över Schumann i Bonn. D. var prof,
vid akademien i Stuttgart. — Ett D.-museum
upprättades 1910 i Weimar. G-gN.
Donne [dånn], John, engelsk skald och
prosaist (1573—1631). Var född i London av
katolska föräldrar (modern var dotter till den
dramatiske författaren John Heywood),
studerade juridik i
Oxford och Cambridge,
övergick vid unga år
till protestantismen
och uppehöll sig
några år i Italien och
Spanien, med vars
litteratur han gjorde sig
förtrogen; han
påverkades då av
gongoris-men. Jfr den s. k.
»metafysiska skolan»,
vars huvudman D.
anses vara. Hans bästa
bidrag till litteraturen äro de kraftiga
satirerna, sannolikt de första av detta slag på
engelskt språk och i vilka han framträder
som en föregångare till Pope. Av hans andra
dikter kunna nämnas »The anatomy of the
world», elegier, andliga kväden, epigram m. m.
D. prästvigdes 1615 och blev 1621 domprost
vid S:t Paulskyrkan i London. D. skrev även
den mot katolicismen riktade avhandlingen
»Pseudomartyr» (1610), som förskaffade
honom Jakob I:s gunst, »Death’s duel»,
»Bia-thanatos» (vari självmord försvaras) m. fl.
arbeten och predikningar. Efter hans död
ut-kommo »Poems by J. D. with elegies on the
author’s death» (1633). Izaac Walton har
författat en god levnadsteckning (1640 tills, m.
D :s »Sermons»). D :s »Works» med författarens
biografi av Henry Alford utkommo 1839 i 6
bd. Senaste kritiska editionen med
inledning är av H. J. C. Grierson (1912). Litt.: E.
Gosse, »Life and letters of J. D.» (2 bd, 1899);
Keynes, »Bibliography of the works of D.»
(1914); H. I. Fausset, »J. D.» (1924); M. Praz,
»Secentismo e Marinismo in Inghilterra»
(1925). S. B. L.
Do’nner, Anders Severin, finländsk
astronom (f. 1854 5/n), bror- och styvson till
Otto D. Blev 1881 docent och var 1883—1915
prof, i astronomi vid Helsingfors univ. Han
har utövat ett mångsidigt författarskap inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
