Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dop el. Döpelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1167
Dop
1168
Dop under bar himmel i en
flod. Teckning efter mosaik
från 500-talet i Santa Maria
in Cosmedin, Ravenna.
katolska dopläran betecknar Zwinglis
åskådning. Han ser i d. väsentligen blott ett
»förbundstecken» och en
bekännelsehandling, varigenom offentligen betygas, att den
döpte tillhör den kristna församlingen.
Genom Calvin närmas den reformerta
kyrkans uppfattning till den luterska: d. är
enl. honom en underpant, som beseglar Guds
vilja att åt den döpte skänka och i honom
verka allt det, som i dophandlingen
symboliseras. — Den luterska kyrkan strävar att
under strängt fasthållande vid d:s karaktär
av verkligt nådemedel avlägsna de
magiskmekaniska dragen i den romerska
uppfattningen. Arvsynden utplånas icke, men i det
att människan
genom d.
»överant-vardas åt Gud och
av honom till nåd
upptages» (Augsb.
bek. IX), innebär
detta, att för
människan för alltid
öppnas den fria
tillgången till Guds
nåd, varmed här i
främsta rummet
förstås syndernas
förlåtelse, liksom d.
å andra sidan för
henne medför
förpliktelsen livet
ige
nom att tjäna Gud (jfr Döpelseförbund).
Det gäller för den kristne att genom hela sitt
liv alltmer tillägna sig och hämta tröst av
sin »döpelsenåd» — en för lutherdomen
karakteristisk tankegång. Ss. innebärande
upptagandet i barnaskapsställningen till Gud
och ss. inneslutande principen för det nya
livet framträder d. ss. »pånyttfödelsens
sakrament». Framför allt skiljer sig den
luterska kyrkan från den katolska genom att
betona tron ss. villkoret, väl ej för d:s
objektiva giltighet men för den enskildes
delaktighet i dess välsignelse — i motsats till läran
om d:s verkande genom den fullbordade
handlingen ss. sådan (»ex opere operato»)
hos envar, som ej gör motstånd däremot.
I den senare luterska teologien ha försök
i olika riktningar gjorts att vidare utveckla
reformatorernas lära. Intresset att åt d.
förbehålla en särskild nådeverkan vid sidan
av ordets drev därvid flera dogmatiker
(Höf-ling, Martensen, Thomasius m. fl.) att hävda,
att d. (liksom nattvarden) på ett särskilt
sätt vänder sig till och verkar på ej blott
den andliga utan ock den lekamliga sidan av
människans väsen. Därmed beträddes
emellertid en väg, som med nödvändighet synes
föra över i katoliserande tankegångar. Den
äldre lutherdomen betonar uttryckligen, att
sakramentens verkan är densamma som
ordets. Rikedomen i Guds nåd röjer sig i de
mångfaldiga sätt, varpå den åt människan
förmedlar syndaförlåtelsens ena men
allom
fattande gåva. Från denna synpunkt har d.
(jämte nattvarden) en betydelsefull
egendomlighet i sin karaktär av en på den enskilde
direkt riktad handling av Guds
förekommande nåd, åskådliggörande Guds på
människan riktade, henne sökande och mötande
kär leksvilja.
Medan barndopet i alla de stora
kon-fessionskyrkorna är den regelmässiga formen
av d., förkastas det av flera bland sekterna,
Dop i dopfunt. Relief på en dopfunt från 1100-talet
i Bjäresjö kyrka, Skåne.
framför allt av baptisterna (se Baptister).
Det har emellertid inom kyrkan mycket
gamla anor. Väl påbjudes el. omtalas det
ingenstädes direkt i N. T., men redan
kyrkofäderna i slutet av 100-talet och början av
200-talet (Origenes, Irenaeus, Tertullianus)
omtala det ss. urgammal sed. Vid dess
rättfärdigande kunna Luthers olika försök att
uppvisa möjligheten hos barnet av en
verklig tro ej anses tillfredsställande.
Betänkligt är ock att, som stundom skett, här gå
tillbaka till den romerska läran om
frånvaron av motstånd såsom tillfyllestgörande.
Fastmer är att säga, att Guds förekommande
nådetillbud klarast kommer till uttryck, när
d. sker ss. barndop. Där barndopet är i bruk,
knyter sig därtill för den vuxne
församlingsmedlemmen vissheten om att Gud, redan
innan ett medvetet trosliv hos honom
uppstått, förbarmande närmat sig honom ss. sitt
barn och hos honom lagt grunden till ett
nytt liv; tanken tillbaka på d. blir så en
väckelse till tro. Emellertid har den luterska
kyrkan städse betonat, att förutsättningen
för barndopets välsignelsebringande verkan
är, att det kan efterföljas av en kristlig
uppfostran.
För ett d:s giltighet kräves enl. evangelisk
åskådning endast, att det, förrättas medelst
vatten och till (eller i) den treenige Gudens
namn. Till dessa betingelser fogar den
romerska kyrkan ytterligare dopförrättarens
»intention», d. v. s. hans avsikt att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
