- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 5. Commodus - Druider /
1205-1206

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dover - Dover patrol - Dovers pulver - Dovertie, Lars Georg - Doves vindvridningslag - Dovhjort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1205

Dover patrol—Dovhjort

1206

Stranden vid Dover.

Hamnen i Dover.

verkens mest markerade punkt höjer sig ö.
om staden det gamla fästet Dover castle, 114
m ö. h., som bl. a. bevarar torn- och
murlämningar från olika tider alltifrån
romartiden. Det skyddade läget och de öppna
vidderna på North Downs göra D. till en
uppsökt viloort. Stadens industri omfattar
båt-byggeri m. m. Största betydelsen har D. som
örlogshamn och huvudort för persontrafik
till kontinenten, örlogshamnen nedanför D.
castle skyddas av pirer och stor molo;
nedanför Western heights handels- och trafikhamn
jämte dockor. Avståndet till franska kusten
är endast 33 km, och D. är överfartsort
till Calais och Ostende. S. v. om staden
utsiktspunkten Shakespeare cliff (107 m ö. h.).
— Historiskt intager D. en märklig ställning
som den främsta av Cinque ports (se d. o.).
Platsen har sedan äldsta tider betraktats som
en av nycklarna till det engelska inlandet.
I D. slöts hemligen 1 juni 1670 den beryktade
Dovertraktaten om förbund mellan
Karl II i England och Ludvig XIV.

Dover patrol [dåu’ve peträu’1], till skydd
för Engelska kanalens ö. del under
världskriget 1914—18 sammandragen eng. sjöstyrka.
Utförde bevakning till sjöss, samarbetade med
n. delen av ententearmén på västfronten,
skyddade dess flank och lämnade den
artilleristöd. Sedan arméns försök att taga de tyska
u-båtbaserna i Flandern misslyckats, utförde
D. våren 1918 upprepade anfall mot
Zee-brugge och Ostende i avsikt att täppa till
hamnmynningarna. Företagen voro väl
planerade och utfördes synnerligen djärvt och
skickligt, men fullt effektivt resultat
lyckades man dock ej nå. ö-g.

Dovers pulver [dåu’vez-], Pu’lvis Döveri, en
pulverblandning av kräkrot, opium och
kaliumsulfat, som nyttjas mot alltför ymniga
uttömningar från tarmkanalen, således vid
diarréer och rödsot, samt mot reumatism, gikt och
lungåkommor. C. G-. S.*

Dovertie [då’verti], Lars Georg, läkare
(1825—1910). Med. dr i Uppsala 1865,
intendent för vattenkuranstalterna i Uppsala (1860
—68) och Skövde (1870—90), vilka bägge han
grundlagt; den senare var länge mycket
besökt. Stadsläkare i Uppsala 1868—69, i
Skövde 1891—1903. D. var en av Sveriges
mest kända hydroterapeuter.

Doves vindvridningslag, se D o v e, H. W.

Dovhjort, Däma, skiljer sig från övriga
hjortar bl. a. genom de mot spetsen
skovel-lika hornen, den i regel fläckiga sommarfällen
och den förhållandevis långa svansen. — Den
vanliga dovhjorten (Dama dama) finnes vild i
medelhavsområdet. Fynd av fossil visa dock,
att den åtminstone vid istidens början
förekommit högt upp i Mellaneuropa, där den
numera endast lever tam eller förvildad. D.
når en höjd av 90 cm och en längd
(svansen oberäknad) av 135 cm och blir sålunda
något mindre än kronhjorten, från vilken
den f. ö. skiljer sig genom fylligare bål och
kortare ben. De tama djuren växla starkt i
färg; grundfärgen är rödbrun, och de ha
runda, vita fläckar på ryggen. Längs ryggen
löper ett mörkare färgat band; buksidan,
benens innersidor och svansen äro vita. Om
vintern försvinna fläckarna, och färgen blir
mörkare. D. lever vanligen i skaror i löv- eller
barrskog. I parker blir den mycket tam och
orädd men visar, om den ej vänjes vid
människan, lika stor skygghet som kronhjorten.
Till lynnet är d. mildare än denne. Den
lever av örter, gräs, frukter, ollon o. dyl. men
gnager även barken av träd. Hanen fäller
hornen i april el. maj, och honan föder i juni
eller juli en eller två kalvar. D:s kött anses
läckert, och huden är mjukare än
kronhjortens. I Sverige infördes d. sannolikt på
1500-talet. På åtskilliga ställen i landet finnes
den i tamt eller halvvilt tillstånd så långt
norrut som i Mälarlandskapen. — Se bild på
nästa sida. T. P.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 27 16:04:16 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfde/0771.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free