Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doumer, Paul - Doumergue, Gaston - Doumic, René - Doumpalm - Dousa, Janus - Do, ut des - Doux - Dowden, Edward - Dove, Heinrich Wilhelm - Dove, Richard Wilhelm - Dover
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1203
Doumergue—Dover
1204
sin finansplan. D. har bl. a. skrivit
»LTndo-Chine frangaise» (1903) och »Le livre de mes
fils: 1’homme, la famille, le citoyen, la patrie»
(1905). ’ E. A-t.*
Doumergue [domä’rg], Gaston, franska
republikens president (f. 1863 Vs). D. tillhör
en ansedd protestantisk släkt, var först
advokat, därpå ämbetsman i Kochinkina och
Algeriet, invaldes 1893
för sin hemort, Gard, i
deputeradekammaren
(radikal), var 1902—05
kolonialminister
under Combes, 1906—08
handelsminister under
Sarrien och
Clemen-ceau samt 1908—10
undervisningsminister
under Clemenceau och
Briand. 1910 valdes
han till senator, var
dec. 1913—juni 1914
konseljpresident och utrikesminister samt aug.
1914—mars 1917 kolonialminister under
Vivi-ani och Briand. D. fick under en beskickning
till Petersburg febr. 1917 ryskt medgivande om
vänstra Rhenstrandens lösslitande från
Tyskland. Febr. 1923 blev D. senatens president
och valdes 13 juni 1924 till Frankrikes
president, varvid han med 515 röster mot 309
besegrade Painlevé, de radikalas kandidat. —
D:s frände Émile D., prof, i kyrkohistoria
vid den reformerta fakulteten i Montauban
(f. 1844), har skrivit en rad arbeten om
Calvin och calvinismen, bl. a. en stor monogr.,
»Jean Calvin» (5 bd, 1899—1917).
Doumic [domi’k], René, fransk kritiker
(f. 1860). D. blev efter avslutade studier
gym-nasielektor i Paris, medarbetade flitigt i
tidskriftspressen och är sedan 1916
huvudredaktör för Revue des Deux Mondes. Han invaldes
1909 i Franska akad., vars ständige sekr. han
blev efter F. Masson 1923. D. är en
konservativ och traditionalistisk kritiker i
Brune-tières anda, ehuru han huvudsaki. behandlat
1800-talets litteratur, särskilt dramat. Bland
hans många arbeten kunna nämnas »Portraits
d’écrivains» (1892), om Zola, bröderna Goncourt,
Dumas d. y. m. fl., »De Scribe ä Ibsen» (1893),
»Écrivains d’aujourd’hui» (1894), »Les jeunes»
(1896), »Études sur la littérature frangaise»
(1896—1905), behandlande Montaigne,
Méri-mée, Anatole France, Barrès m. fl., »Le théätre
nouveau» (1908) samt en mycket läst, för
gymnasiernas behov närmast avsedd »Histoire de
la littérature frangaise» (1912). Kj.S-g.
Doumpalm [döm-], se D u m p a 1 m.
Dousa [dåu’sa], J a n u s, se D o e s, Jan.
Do, ut des, lat., »jag giver, för att du må
giva (något i gengäld)», från romerska rätten
härrörande uttryck, som ock brukas i
nutida politisk terminologi för att ge uttryck för
partiers eller staters ömsesidiga eftergifter vid
förhandlingar. — Med do-ut-des-politik
i nationalekonomiskt avseende menas en
tull
politik, i vilken parterna vid
traktatförhandlingar framlägga vissa normaltariffer, på
vilkas grund de jämka med varandra. -lm~
Doux [do], fr., mild, söt; se Champagne,
sp. 878.
Dowden [dåudn], Edward, engelsk
litteraturhistoriker (1843—1913). Var sedan 1867
prof, i eng. litteraturhistoria vid Dublins
univ. De mest kända av D:s arbeten äro
»Shakespeare» (1875; flera uppl.),
»Introduc-tion to Shakespeare» (1893), »Studies in
lite-rature» (1878), »Transcripts and studies»
(1888), »New studies in literature» (1895),
monogr. över Southey (1880), Shelley (2 bd,
1886), Browning (1904) och Montaigne (1905)
samt »A history of french literature» (1897).
Dove [då’fe] ,HeinrichWilhelm, tysk
fysiker och meteorolog (1803—79).
Utnämndes 1829 till e. o. prof, i Berlin och 1844 till
ordinarie. D:s huvudförtjänst är
organisatörens och
materialsamlarens. Som
vetenskaplig rådgivare(1849)vid
meteorologiska
institutet i Berlin skapade
han det tyska
stations-nätet. Genom
beundransvärd ihärdighet
vidgade han kunskapen
om jordens
temperaturförhållanden (isoterm-kartor, 1849), ett led i
hans arbeten om
väderlekens operiodiska
änd
ringar i de tempererade zonerna, vari
kampen mellan luftens polar- och ekvatorialström
mar var huvudtemat. 1827 formulerade D. sin
vindvridningslag, enligt vilken
vinden oftast vrider sig medsols; beviset fördes
som Hadleys för passaderna, vilka liksom
monsunerna inbegrepos i lagen. D.
betecknades vid sin död som världsmeteorologiens
fader. — Som experimentalfysiker arbetade D.
med induktionsströmmar, ljusets interferens
och färglära. D:s huvudverk äro
»Meteoro-logische Untersuchungen» (1837) och
»Verbrei-tung der Wärme auf der Oberfläche der Erde»
(1852). Biogr. av Hans Neumann (1925). B. R.
Dove [dä’fo], Richard Wilhelm, tysk
rättslärd, slutligen prof, i Göttingen (1833—
1907), son till H. W. D. Jämte W. Kahl
bearbetade han Richters »Lehrbuch des Kirchenrechts»
(8:e uppl. 1877—86), var en av grundläggarna
av Zeitschrift für Kirchenrecht och skrev
talrika avh. i kyrkorätt. — Hans broder
Alfred D., sedan 1892 prof, i historia i
Frei-burg (1844—1916), skrev bl. a. »Deutsche
Ge-schichte im Zeitalter Friedrichs des Grossen
und Josephs II.» (1883; ofullb.).
Dover [dåu’ve], stad på s. ö. kusten av
England vid Kanalen, grevsk. Kent; 40,460 inv.
(1924). D. ligger vid en liten inbuktning
av kusten, där floden Dours dalgång öppnar
sig mellan höga kritklippor. Omgivande
höjder äro starkt befästa, och som fästnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
