Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drachmann, Holger Henrik Herholdt - Drachmann, Povl - Drachme, Drakme el. Drakma - Draco - Draco (lagstiftare) - Draconites (Drach el. Trach), Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1217
Drachmann, P—Draconites
1218
räkning med det officiella samhället och
framför allt en personlig uppgörelse.
Från 1890-talets början drogs D. starkast
till den dramatiska formen. Om man
undantar »Kitzwalde» (1895), en betagande »lille
munter ridderroman», och de upprörda lyriska
improvisationerna »Den hellige ild» (1899),
voro skådespelen också det värdefullaste av
hans alstring. I »melodramen» fann han en
form, som sitter inne med stora poetiska
möjligheter, en dekorativ och musikalisk stil i
stiliserade färgspel och harmoniska
stäm-ningsackord med snabba skisser av endast det
väsentliga i en handling, som belyses av en
symbol. Mest typiska för arten äro den
förtrollande »Middelalderlig» och »Dansen paa
Koldinghus» (jämte »Snefrid», »Amor
triumfans» och »Til hyrdeflöjtens toner»
sammanförda i »Melodramer», 1895). Starkast är den
monumentalt anlagda, av Wagners
»Nibel-ungenring» påverkade »Völund smed» (1894).
Andra samtida arbeten voro dramerna
»Boni-faciusskæret» och »Göglere» (1893),
melodramen »Renæssance» (1894), »Brav-karl» (1897),
»Kors og kaarde» (1898), medeltidsstycket
»Gurre» (1898; sv. övers, av D. Fallström,
uppf. i Sthlm 1906), den fornnordiskt kraftiga
»Hallfred Vandraadeskjald» (1900), »Det
grön-ne haab» (1902) och »Hr Oluf han rider —»
(1906), diktsamlingarna »Unge viser» av
Svend Tröst (1892) och »Broget löv» (1901),
Kärntnerberättelserna »Tarvis» (1891), den
lantliga prosaelegien »Kirke og orgel»
(1904; »Kyrka och orgel», s. å.) samt
en utmärkt tolkning av Byrons »Don
Juan» (1902). — Portr. å vidst. pl.
D :s »Samlede poetiske skrifter»
ut-gåvos 1906 ff., »Poetiske skrifter i
udvalg» 1911—12. Ett urval av hans
efterlämnade verk, »Vagabundus»,
utgavs 1910. Litt.: Klara Johanson,
»Drachmannstudier» (i Ord och Bild
1903); V. Vedel, »H. D.» (1909), och
Emmy D. (D:s andra hustru, f.
1854), »Erindringer» (1921). S. S-n.*
Drachmann, P o v 1, dansk
författare, politiker (f. 1887); son till Hol-
ger H. H. D. Blev 1911 cand. polit. och
redigerar sedan 1914 Tidsskrift for industri. Sedan
1920 är han led. av folketinget (högerman). —
D. har skrivit romanerna »Kraft» (1912),
»Gen-nembrud» (1914) och »Kampens mænd» (1916;
2:a uppl. 1918). I en rad skrifter har han
ivrat för storindustriens förkovran och stegrad
nationell företagsamhet; bland dem märkas
»Fortid og fremtid. Tanker om Danmark»
(1916), »De danske sukkerfabriker» (1922) och
flera industriella festskrifter. E. Ebg.*
Dra’chme (grek, drachmé, lat. dra’chma),
D r a k m e el. D r a k m a (eg. »nypa», så
mycket man kan gripa med tre fingrar). 1. I
det forntida Grekland namn på ett mynt och
en vikt. Den forngrekiska d., präglad i
silver, utgjorde Vbooo talent = 1/ioo mina = 6
oboler = omkr. 70 öre i nutida svenskt mynt.
Man präglade även mynt om 2, 3, 4 och 10 d.
(didrachmon, tridrachmon, tetradrachmon och
dekadrachmon). Prägeln visade vanl. bilden
av stadens skyddsgudomlighet och på från-
sidan något dennas attribut (t. ex. i Aten
gudinnan Athena och ugglan). — Den attiska
vikten d. var = 4,36 g. Jfr Talent.
2. Romersk vikt = 1la uncia.
3. Nygrek, myntenhet = 1 franc; grek,
silvermynt av samma valör = 100 lepta.
Dekadrachmon från Syrakusa, omkr. 412 f. Kr.
4. Nygrek, viktenhet (för guld) = 1 g; i
Levanten brukad vikt = 3,2 g, även kallad
dramion el. dram.
5. Medicinalvikt (i England och Amerika)
= 3,9 g, även kallad dr am; före 1863
använd i det svenska apoteksväsendet, där den
gällde = 1/s uns = 3,7 g.
Dra’co, se Draködlor.
Dra’co, grek, lagstiftare, se D r a k o n.
DraconFtes (eg. D r a c h el. T r a c h),
Johannes, tysk protestantisk teolog (1494—
1566). Studerade från 1509 i Erfurt och
tillhörde där den nya humanistkretsen kring
Eobanus Hessus. När Luther 1521 på väg
till Worms passerade Erfurt, deltog D.
entusiastiskt i hyllningen för honom och var djupt
inblandad i de oroligheter, som uppstodo med
anledning därav. Även i hans senare liv av-
V. 39
Tetradrachmon från Aten, omkr. 500 f. Kr.
Tetradrachmon, slaget för Alexander den store.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
