Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Draconites (Drach el. Trach), Johannes - Dracunculus - Drag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1219
Dracunculus—Drag
1220
speglar sig brytningstidens oro. Från nästan
alla de ämbeten han beklädde (bl. a. 1533—
47 prof, och predikant i Marburg, 1551—60
prof, i Rostock och 1560—64 president i
Po-mesaniens biskopsstift) blev han antingen
avsatt el. avgick han frivilligt på grund av
stridigheter, i vilka han, kamplysten och envis,
kastat sig in. D. utgav några delar av en
polyglottupplaga på fem språk av bibeln, ett
för sin tid märkligt uppslag men byggt på
otillräckliga förutsättningar. Hans arbete
»Gottes Verheissungen von Christo Jesu» (1549
—50) är första försöket till en
sammanhängande framställning av de s. k.
messian-ska profetiorna. E. Bg.
Dracu’nculus, se Guineamasken.
Drag. 1. Luft i rörelse, a) Kalldrag.
Härmed avses i allm. sådan rörelse hos luft
inomhus, att personer, som vistas i rummet,
träffas mer el. mindre ensidigt av
luftströmmen. Detta uppfattas i vissa länder, bland
dem Sverige, som ett obehag, vilket dessutom
Fig. 1. Fig. 2.
av de flesta anses medföra hälsofara.
Anledning till kalldrag i ett rum kan antingen
vara tillförsel av luft utifrån el. nedfallande
av luft utefter en kall yta: yttervägg el.
fönster, t. ex. i en kyrka. Tänker man sig
ett rum med någorlunda jämnt fördelade
otätheter i väggar och tak, blir, om temperaturen
i rummet är högre än utanför, förloppet vid
luftens in- och utströmning det, som anges
av ovanstående fig. 1. Luft går in nedtill
och ut upptill i rummet. Den prickade linjen
n—2: anger en »neutral zon», vid vilken luft
varken går in el. ut. Pressas, t. ex. genom en
fläkt, tillräckligt med luft in i rummet
genom en viss öppning, går luften ut på alla
andra ställen (se fig. 2) j och omvänt går luft
in, om man någonstädes anordnar tillräckligt
kraftig utsugning. I ena fallet förefinnes
övertryck, i andra fallet undertryck i
rummet i förhållande till den omgivande luften.
Att undertrycket är ägnat att framkalla
kalldrag vid varje otäthet (t. ex. vid fönster och
dörrar) är uppenbart.
b) Skorstensdrag, drag i
luftkanaler. En kbm varm luft väger mindre än
samma volym kall, näml, under eljest lika
förhållanden. Betecknar ti gradtalet för den
lägre och t2 för den högre temp., blir
förhållandet mellan vikterna av en viss vol. av den
varmare och den kallare luften =
273+ti
[-273+ts-Av-]
{+273+ts-
Av+} nu angivna orsak kunna luftfyllda
ballonger (»montgolfièrer») fås att stiga, om luf-
ten i dem värmes. Effekten blir densamma,
även om intet omhölje finnes: den varma
luften stiger uppåt. Detta är vad som äger rum
i en skorsten el. i en varmluftskanal med
»naturligt» d. I en rökskorsten är det
visserligen ej ren luft, som upphettas, men
principen är dock densamma. — Luftens rörelse
hejdas emellertid i någon mån av friktionen
mot skorstenens el. kanalens väggar, av
krökar o. s. v. (se V e n t i 1 a t i o n). D. kan ock
erhållas el. förstärkas genom att man
utnyttjar en rörelse i luften i st. f. luftens
»stig-kraft», t. ex. rörelsen hos en ångbåt, genom
vars ventilatorer luft uppfångas och ledes ned
i båtens inre.
Då det »naturliga» d. är begränsat genom
de yttre förhållandena och icke kan ökas
utöver en av dessa betingad gräns, är det ofta
nödvändigt att tillgripa artificiella medel till
d:s förstärkande. Genom att bruka
ejektors-principen (se E j e k t o r) plägar man sålunda
öka draget i lokomotiveldstäder o. dyl. med
hjälp av ångpuff el. ångbläster. I kemiska
laboratorier ökar el. tryggar man stundom
d. i dragskåpen genom att enl. samma princip
inblåsa luft i utsugningskanalen. »Forcerat»
d. får man t. ex. i en ångbåts pannor genom
att väl tillsluta pannrummet och inpressa
luft, som då måste söka sig ut genom
eldstäderna. Om bruk av fläkt för att få el.
förstärka d. se Fläkt och V entilation.
2. Tryckskillnad (särskilt undertryck,
»vakuum») utgör ett mått på den kraft, som
åstadkommer luftens rörelse (jfr B 1 äs t e r).
Ordet »d.» i bet. tryckskillnad kan
visserligen sägas vara i viss mening oegentligt men
nyttjas allmänt som tekn. term, t. ex. i
uttrycket »skorstensdrag». Detta anges i allm. i
mm vattenpelare och mätes antingen medelst
vatten i ett U-formigt rör el. genom särskilda
dragmätare av diverse konstruktioner.
Vid smärre tryckskillnader nyttjas härvid
s. k. differentialmanometer. Som dragmätare
för låga tryck brukas specialkonstruktioner.
Vid övertryck hos luften användas motsv.
apparater som »blästermätare». Uppenbart
är, att drag- el. blästermätaren icke anger
luftmängden, som passerar eldstaden, utan
blott en tryckskillnad. Huru mycket luft, som
strömmar fram, beror dessutom på det
motstånd luften röner i eldstad och kanaler,
dessas vidd m. m. K. Sn.
3. Vatten i rörelse, »källdrag», »strömdrag»,
»vattendrag».
4. Fiskdrag, Gäddrag, ett av såväl
yrkes- som sportfiskare använt redskap, som
släpas (»dragés») efter båten, vari fiskaren
sitter, och därvid genom roterande rörelse
och slingringar ger intryck av en levande
fisk. Det består oftast av blänkande metall
men även av pärlemor, glas, trä, siden,
kautschuk etc. D. av äldre konstruktion, som
dock allt fortfarande flitigt brukas, äro
försedda med en stor, fast trekrok vid den ända,
som föreställer betesfiskens stjärt, och ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
