Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drankmugg - Drapa - Draper, Henry - Draper, John William - Drapera - Draperi - Drapp - Drastisk - Draud, Georg - Draumekvæde - Draupner - Drav - Drava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1239
Drapa—Drava
1240
står brand i huden, som fläckvis bortfaller,
efterlämnande djupa och svårläkta sår.
Orsaken är ej säkert känd; bristande
renhållning medverkar till sjukdomens uppkomst.
Enda säkra medlet att förekomma sjukdomen
är, att de ovannämnda fodermedlen användas
med försiktighet, aldrig i så stora mängder,
att de verka avförande, samt alltid i förening
med tillräcklig mängd kraftfoder.
Behandlingen består i att inskränka eller upphöra
med potatis- el. drankutfodringen, tvätta såren
med antiseptiska lösningar el. ingnida läkande
salvor, i svårare fall omslag med Burows
lösning eller sårförband; noggrann renhållning
iakttages. E. T. N.
Drapa (isl. dråpa, måhända av drepa, slå,
spela på ett stränginstrument; jfr
harpo-slag), sannolikt eg. ett skaldestycke, som
uppläses el. sjunges under ackompanjemang
av strängaspel. Till skillnad från den enklare
flock var d. en dikt, som genom omkväde
(isl. stef) indelades i olika avdelningar.
Forntidens d. har mestadels drottkvädets
strof-form (se D r o 11 k v ä d e) samt utgör
höjdpunkten av den gamla nordiska konstpoesien.
Drapadiktningen hade sin egentliga
blomst-ringstid i slutet av 900-talet samt på
1000-talet (omkr. 970—1100) och upphörde under
1300-talet. De under hednatiden diktade
lov-kvädena handla antingen om någon frejdad
man (en konung, en hövding, en väldig
stridsman o. s. v.) el. om någon gud. Sedermera
diktades ock d. till Kristi, jungfru Marias
samt helgons och biskopars ära. — I allm.
ha d. namn efter den person, till vars ära
de författades, »Olafsdräpa», »Knutsdräpa»
o. s. v. En förteckning (av Th. Möbius) över
till vår tid bevarad drapalitt. finnes i tidskr.
Germania, bd 18 (1873). B-e.*
Dräper [dréi’po], Henry, amerikansk
naturforskare (1837—82), son till J. W. D.; från
1860 prof, i fysiologi och analytisk kemi vid
universitetet i New York. D. konstruerade
stora astrofotografiska instrument, med vilka
han upptog de största hittills åstadkomna
månfotografierna (1,3 m i diameter). D. var
även framstående spektroskopist (se
Astro-fotografi, sp. 369) och upptäckte bl. a.
syre i solen. Den från Harvardobservatoriet
under ledning av E. C. Pickering utgivna
katalogen, »The Henry Dräper catalogue»,
över stjärnornas spektra är bekostad med
hjälp av en fond, »Henry Dräper memorial»,
donerad av D:s änka. Se även Stjärnor.
Draper [dréi’po], John William,
eng-elsk-amerikansk kemist, filosof och historiker
(1811—82). Flyttade 1833 till Nordamerika,
blev 1839 .prof, i fysiologi vid univ. i New
York och 1841 prof, i kemi vid University
medical college där. D. uppfann 1843 det
första fotokemiska mätningsinstrumentet,
förbättrade fotografien och tog 1840 de första
porträttbilderna. Var ivrig evolutionsfilosof
och utgav en uppmärksammad »History of the
intellectual development of Europé» (2 bd,
1862; 3:e uppl. 1886;
sv. övers., »Den
europeiska forskningens
historia», 1883) och
»History of the
con-flict between the
religion and Science»
(1875). Biogr. av
Barker i »Biographical
memoirs of the
National academy of
Sciences», vol. II.
Drapera (fr. draper,
av drap, tyg), ordna tyger (i synnerhet
hängande klädesplagg el. för permanent el.
tillfällig dekoration använda vävnader) i
smakfulla veck. — Draperi (fr. draperie),
hängande plagg (mantel o. s. v.) el. för
dekoration nyttjad vävnad (förhänge, gardin
o. s. v.), som anbringas veckad. —
Drapering, anordning av ett draperi, särskilt av
en vid och veckrik dräkt i ett konstverk.
Draperi, se Drapera.
Drapp (fr. drap), ett klädesartat tyg; brukas
till kostymer.
Dra’stisk (grek. drastiko’s), verksam; av
slående verkan (genom målande realism,
grovkornig humor o. dyl.).
Draud [draut], Georg, tysk
musikbiblio-graf (1573—1635). Levde sin mesta tid i
Hessen som kyrkoherde och utgav tre för sin tid
mycket betydande musikbibliografiska
arbeten, »Bibliotheca classica» (1611; 2:a uppl.
1625), »Bibliotheca exotica» (1625) och
»Bibliotheca librorum germanicorum classica» (s. å.).
Drau’mekvæde, norsk kristen visionsdikt
från 1200-talet, upptecknad på 1800-talet, utg.
1904 av M. Moe.
Dråu’pner (isl. Draupnir, »den drypande»),
en av dvärgar smidd ring, av vilken, enl. en
nord, myt, var nionde natt dröpo åtta ringar,
lika tunga som D. Den gavs åt Oden, som
lade D. på Balders bål, men Balder återsände
den med Hermod från Hels boning. — D.
är även namn på en dvärg. B-e.*
Drav, återstoden efter den vid ölbrygd
urlakade, mältade el. mäskade säden. Med d.
utfodras kreatur. Se Maltdryckstil
1-verkning.
Drava (ty. Drau), biflod till nedre Donau
från Alperna. Kommer från Dobbiacos
alpslätt (Toblacher Feld, 1,203 m ö. h.) i ital.
Tyrolen, flyter i en av östalpernas stora
längsdalar i östlig riktning genom Kärnten,
mellan Hohe Tauernkedjorna m. fl. i n.,
Gail-talalperna och Karavankerna i s., och bildar
under sitt nedre lopp över de stora
låglands-slätterna utefter en längre sträcka gräns
mellan Ungern och Jugoslavien. I Kärnten
mottager D. Gail från Karniska alperna vid
Villach och blir nu segelbar för smärre båtar,
genomflyter längre ned Klagenfurtbäckenet
och lämnar alpområdet vid det jugoslaviska
Maribor (Marburg) 274 m ö. h. Under
låg-landsloppet mottager D. Mur från Steiermark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
