Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dressera - Dressin - Dressyr - Dressör - Dreux - Drev - Drev (socken) - Drevljaner - Drews, Arthur - Drews, Paul - Drewsen, Johan Christian - Drevviken - Dreyer, Benedikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1249
Dressin—Dreyer, B.
1250
dessa hundar med fördel hrukats som
rapport-och sjukvårdshundar och under världskriget
1914—18 visat sig synnerligen värdefulla.
Utbildningen av dessa tjänstehundar sker efter
speciella metoder, som sedan början av
1900-talet använts i föregångslandet på detta
område, Tyskland. I Sverige söker Föreningen
Svenska skydds- och sjukvårdshunden
intressera ägare till hundar av ovanstående raser
att utbilda dem till skydds- och
sjukvårdshundar. Föreningen anordnar årl.
utbildnings-kurser och tävlingar. U.
Dressin (av ty. Draisine [draisFna], med
franskt uttal), ett efter uppfinnaren Carl v.
D r a i s, badensisk skogsman (d. 1851),
uppkallat tre- el. fyrhjuligt, mindre
järnvägs-fordon, vilket mestadels nyttjas av
banperso-nalen vid inspektion av järnvägslinjen.
Enklast är den trehjuliga s. k. t r a 11 a n, som
sparkas el. stakas fram. D. kan även
framdrivas med hävstång el. handvevar med
vevaxel, velocipedtrampor med kedjeutväxling
samt för större snabbgående d. bensin- el.
oljemotorer. G. H-r.
Dressyr (fr. dressrire), se Dressera.
Dressor (fr. dresseur), se Dressera.
Dreux [drö], stad i n. Frankrike, 73 km v.
om Paris, vid Blaise, dep. Eure-et-Loire
(Or-léanais); 10,908 inv. (1921). Medeltida
feodalsäte. På en höjd ovan staden kungliga
familjen Orleans’ gravkapell (Chapelle royale).
Drev. 1. Tätningsmedel vid drivning;
bere-des av gammalt tågvirke, som uppslås,
uppmjukas i hett vatten och torkas i fria luften.
Efter torkningen utkammas det över grova
järnhäcklor och spinnes till sammanhängande
längder (s. k. verk el. varp). D. är i regel av
tjärat tågvirke men till drivning av däck
även av otjärat. D. brukas även till tätning
av timmerhus. Jfr Drivning och K
alfa t r i n g. Ax. L.
2. Kuggdrev, anordning, $om överför en
mek. rörelse från en maskindel till en annan
medelst kugghjul el. kuggstång. G. H-r.
3. Se Jakt.
Drev, socken i Kronobergs län, v. delen av
Uppvidinge härad, vid sjön örken och dess
avlopp genom den lilla Drevsjön västerut (till
Helgasjön); 33,66 kvkm, 398 inv. (1926). Är
jämn slättmark mellan skogshöjder i n. och s.
330 har åker, 2,134 har skogs- och hagmark.
Egendom: Böksholm (se d. o.). Ingår i Sjösås,
D:s (annex) och Hornaryds pastorat av Växjö
stift, Uppvidinge kontrakt.
Drevlja’ner (»skogsbor»), slavisk stam i s. v.
Ryssland (Volynien), ofta omtalad i gamla
ryska krönikor. D. gjordes mot 800-talets slut
skattskyldiga under fursten i Kiev och dödade
945 Igor, Ruriks son, men dennes änka, Olga,
bragte dem åter i beroende av Kiev.
Drews, Arthur, tysk filosof (f. 1865), prof,
vid tekniska högskolan i Karlsruhe 1898. D.
är anhängare till v. Hartmann och en rätt
betydande filosofihistoriker, som särskilt
specialiserat sig på den tyska spekulationen efter
Kant. Mest bekant torde han vara för sitt
förnekande av Jesu historiska existens. Själv
företräder D. i religiöst hänseende en
mo-nistisk uppfattning, enl. vilken Gud och
världen äro identiska. Skr.: »Das Ich als
Grundproblem der Metaphysik» (1897), »Der
Ideen-gehalt von Wagners Ring des Nibelungen in
seinen Beziehungen zur modernen
Philoso-phie» (1898), »Die Religion als
Seibstbewusst-sein Gottes» (1906), »Die Christusmythe» (2
bd, 1909—11, 2:a uppl. 1924), »Hat Jesus
ge-lebt?» (1910), »Die Petruslegende» (s. å.), »Die
Entstehung des Christentums aus dem
Gnosti-zismus» (1924). • C. H-m.
Drews, Paul, tysk protestantisk teolog
(1858—1912), prof. 1901 i Giessen, 1908 i
Halle. Hans författarskap faller så gott som
uteslutande inom den praktiska teologien
(»Problem der praktischen Theologie», 1910,
m. fl.). (M. Pf.)
Dre’wsen, Johan Christian, dansk
jordbrukare och politiker (1777—1851). Var
född på det invid Köpenhamn belägna
pappersbruket Strandmöllen, vilket sedan 1718
tillhört hans släkt; utmärkte sig vid
Köpenhamns belägring 1807 och övertog 1810
nyssnämnda pappersbruk, som han mycket
utvidgade och 1844 avstod till två söner. Mest
gjorde sig D. känd som praktisk jordbrukare
och författare av lantbruksskrifter. Han
införde viktiga förbättringar i
lanthushållningen (växelbruk och stallfodring,
potatis-och betodling m. m.) samt nya
jordbruksredskap, varjämte han utgav Landökonomiske
Tidender (1814—25). 1835—48 var han i
östiftens ständerförsamling en nitisk
målsman för bondeståndets likställighet med andra
samhällsklasser, agrariska reformer och
allmän politisk frihet. Han var medstiftare av
Den slesvigske hjelpeforening (1844) och
Bon-devennernes selskab (1846). 1848—49 var han
medlem av den grundlagsstiftande
riksförsamlingen. — Hans son Mikael D. (1804—74)
anlade 1844 en pappersfabrik i Silkeborg (såld
1869) och gav därigenom upphov åt denna
stad. E. Ebg.*
Drevviken, sjö i n. Södertörn, 20 m ö. h.;
tillhör med sin n. del Stockholms stads
område. Mottager från v. avlopp från andra
smärre sjöar (Orlången, Magelungen m. fl.)
och avflyter till en skärgårdsfjärd,
Kalvfjärden, s. om Tyresö. Avloppsåns ena (s.)
gren bildar vid Uddby ett 14 m högt fall.
Dreyer, Benedikt, tysk träskulptör (först
omtalad 1506, levde ännu 1555), verksam i
Lübeck, där åtskilliga arbeten av honom äro
bevarade (i museet, i Marienkirche och
Heili-gengeisthospital). Närbesläktade, delvis
möjligen egenhändiga arbeten finnas också i
Danmark och s. Sverige. — D:s konst, som i viss
mån är beroende av den sydtyska sengotiken,
är rörlig och uttrycksfüll, präglad av en
extatisk fantasi. Bland de baltiska ländernas
bildsnidare vid medeltidens utgång hör han
till de främsta. — Jfr uppsats av J. Roosval i
V. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
