Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dreyer, Benedikt - Dreyer, Christopher Vilhelm - Dreyer, Dankwart Christian Magnus - Dreyer, Georg Leonard - Dreyer, Johan Ludvig Emil - Dreyer, Max - Dreyfusprocessen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1251
Dreyer, Chr. V___Dreyfusprocessen
1252
»Jahrbuch der königlichen preussischen
Kunst-sammlungen», 30 (1909). H. W-n.
Dreyer, Christopher Vilhelm, dansk
diplomat (1738—1810). D. var 1777—84
sändebud i London, 1784—96 i Madrid och från
1796 i Paris. Han åtnjöt i Paris stort
anseende bland de andra diplomaterna och de
franska statsmännen, främst Talleyrand, men
även hos Napoleon I, för sitt praktiska sinne,
sin djärva öppenhjärtighet och utpräglade
självständighet. Särskilt genom sin
grundliga kännedom om sjöfarts- och handelsfrågor
gjorde han sitt land stora tjänster. D.
arbetade 1810 ivrigt på ätt samla de tre
nordiska rikena under Fredrik VI och sökte
bekämpa Bernadottes tronföljarval. E. Ebg.*
Dreyer, Dankwart Christian
Magnus, dansk målare (1816—52). Studerade vid
Köpenhamns akademi och målade landskap. D.
gav sitt allra bästa i friska och
stämningsfulla natürstudier, som jämförts med samtida
verk av de bästa franska landskapsmålarna.
Rikt representerad i Kunstmuseet och
Hirsch-sprungs museum i Köpenhamn. G-g N.
Dreyer, Georg Leonard, militär,
tecknare och litograf (1793—1879); av tysk börd,
verksam (från 1827) i Sverige. Anläde 1828
i Stockholm ett litografiskt tryckeri, vistades
1830—33 i Petersburg, blev sistnämnda år
svensk officer och kort därefter inspektör för
Generalstabens litografiska anstalt, som då
uppstod därigenom, att D :s tryckeri blev
statens tillhörighet. På denna post kvarstod han
till 1873. Han befordrades 1864 till
överstelöjtnant i armén. Bland D:s konstnärliga
arbeten, som huvudsakligen tillkommo omkr.
1830, märkas porträttverket »Galleri af
svenska scenens artister» (2 häften, 1828) samt
porträtt av Karl XIV Johan, S. ödmann,
prins Karl (sedermera Karl XV) m. fl.
Dreyer, Johan Ludvig Emil, dansk
astronom (f. 1852); 1874 anställd vid lord
Rosses observatorium vid Birr castle, Irland,
1878 observatör i Dublin, 1882—1916 direktor
vid Armaghobservatoriet. D. har särskilt
ägnat sig åt studiet av nebulosorna och utgav
1888—94 en ny generalkatalog över nebulosor
och stjärnhopar. Han är den främste
kännaren av Tyge Brahes verk, som han utger i
en stor samlad uppl. (1913 ff.). S. A-f.
Dreyer [dräi’er], M a x, tysk författare (f.
1862). Efter en del noveller ägnade sig D.
väsentligen åt dramatiskt författarskap och
väckte med »Drei» (1892), »Winterschlaf»
(1895) och »Eine» (1896) stora förhoppningar.
»Hans» (1898) och det ytterst populära »Der
Probekandidat» (1899; »Provkandidaten»,
uppf. 1900 i Sthlm) hade stor framgång, men
av hans senare stycken (»Schelmenspiele»,
1901, »Die Siebzehnjähringen», 1904, »Die
Frau des Kommandeurs», 1912, »Der grünende
Zweig», 1913, m. fl.) ’har blott »Das Tal des
Lebens» (1902; »Livets dal», uppf. 1905 i
Sthlm) ådragit sig mera uppmärksamhet.
Plattyska dikter och romanei som »Der deut-
Alfred Dreyfus.
sche Morgen» (1915) visa god skildringsgåva.
D. hör till de måttfulla realisterna med
(meck-lenburgsk) hembygdston och humor. R-n B.
Dreyfusprocessen [dräfy’s-], fransk
högför-räderiprocess, till vilken anslöt sig en rad andra
processer m. m., det hela kallat
Dreyfus-affären. Dess förutsättningar voro den efter
boulangismen (se B o u
lan ger) blomstrande
nationalismen och
antisemitismen. Sommaren 1894 kom till
»upplysningsbyrån» i
franska generalstaben
en på tyska
ambassaden uppsnappad
anonym förteckning
(»bor-dereau») över militära
handlingar, som skulle
ha överlämnats till
tyske militärattachén
von Schwarzkoppen.
Dokumentet
under
ställdes bl. a. majorerna Henry och Du Paty de
Clam, generalstabschefen Boisdeffre och
krigsministern Mercier. Stödd på underhaltiga
skriftexpertintyg, lät Mercier 15 okt. 1894
arrestera en judisk artillerikapten Alfred
Dreyfus (f. 1859 av elsassisk
industriid-karfamilj; hade tjänstgjort i generalstaben
1892—sept. 1894) såsom misstänkt för att ha
skrivit »bordereaun». Dreyfus intog genom
förmögenhet och skicklighet en ställning, som
gjorde förräderi osannolikt, och bedyrade sin
oskuld. För Schwarzkoppen och italienske
militärattachén Panizzardi, som samarbetat vid
anskaffandet av militära upplysningar, var
Dreyfus okänd liksom även för deras resp
generalstaber. Då uppgift om häktningen
sipprat ut, angrep antisemitpressen Mercier
för bristande nit. Denne tillställde då
olagligen krigsrätten en hemlig, för Dreyfus och
hans advokat (Demange) obekant dossier,
vars innehåll skulle styrka Dreyfus’ skuld.
Efter rättegång inför lyckta dörrar dömde
krigsrätten enhälligt 22 dec. 1894 Dreyfus
till degradering och livstidsdeportation,
varpå han fördes som fånge till Djävulsön i
Franska Guayana. — I mars 1896
inlämnades till »upplysningsbyråns» dåv. chef,
överstelöjtnant Picquart, ett på tyska ambassaden
i Schwarzkoppens papperskorg uppsnappat
sönderrivet, oavsänt rörpostbrev (»petit bleu»),
adresserat till franske majoren F. W.
Ester-hazy (se d. o.). Denne var illa känd, och
Picquart fann, att hans skrivstil var
densamma som i »bordereaun». Upptäckten
mottogs kyligt av Boisdeffre och krigsministern
Billot. För att inför dessa styrka Dreyfus’
skuld lät då major Henry (jfr ovan), som på
något sätt var beroende av Esterhazy,
förfalska ett brev från Panizzardi till
Schwarzkoppen, så att det kom att kompromettera
Dreyfus. Den besvärlige Picquart avlägsnades
till Tunisien. »Bordeieaun» i faksimile
publi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
