Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drots, Drotset, Drottsete - Drott el. Drotten - Drotten, Dróttinsdagr - Drottkväde - Drottning - Drottning Charlotteöarna - Drottningens centralkommitté
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drott—Drottningens centralkommitté
1271
riksföreståndarna låg drotsvärdigheten
liksom andra aristokratiska riksämbeten nere.
Gustav Vasa utnämnde genast efter
konungavalet 1523 en (riks-) hovmästare, Ture
Jönsson, en hederstitel utan verkliga
ämbets-uppgifter, som efter Ture Jönssons flykt (1529)
åter försvann. Erik XIV, som umgicks med
planer på en stor central
förvaltningsorganisation, tänkte sig i spetsen för denna en
överste hovmästare, men det hela stannade
på papperet. Johan III gav Per Brahe d. ä.
ämbetet, för vilket titeln (rikets) d. nu
återupplivades, men ånyo som en hedersvärdighet
utan särskild tjänstgöring. Liknande
ställning intogo hans efterträdare Nils
Gyllen-stierna, 1590—1601, och Maurits Stensson
Lei-jonhufvud, 1602—07. Först Magnus Brahe,
som blev drots 1612, fick en bestämd
ämbets-uppgift, nämligen som president för den
hovrätt, som 1614 inrättades i Stockholm.
Från denna tid är d. en verklig ämbetsman
och som sådan främst i rang inom den
uppväxande nya organisationen. Med
hovrätts-presidiet förenar han en viss uppsikt över
hela rättskipningen, och i
förmyndarstyrelserna sitter han främst bland de fem höga
riksämbetsmännen. Magnus Brahe, död 1633,
efterträddes 1634 av Gabriel Gustafsson
Oxenstierna och ’denne 1641 av Per Brahe
d. y. Under den sistnämndes ämbetstid
utvecklas d:s ställning ytterligare: genom 1660
års »additament» till 1634 års
regeringsform befrias han från presidiet i hovrätten,
och i stället anförtros åt honom
uttryckligen »överinspektionen av justitieväsendet
på alla orter», med föredragning av
hovrätternas rapporter i regeringen och ledning
av justitierevisionen. Efter Per Brahes död,
1680, utnämnde Karl XI M. G. De la Gardie
till K. m : t s drots, men ämbetets
betydelse var borta, och efter De la Gardies död,
1686, lämnades det obesatt.
I frihetstidens riksförvaltning finnes intet
drotsämbete. Däremot gav Gustav III 1787
dåv. justitiekanslern, C. A. Wachtmeister,
titeln riksdrots och förordnade honom som
sådan till överpresident i alla rikets
hovrätter. En d. var alltså åter chef för hela
rättsväsendet. Under Gustav IV Adolfs tid
bibehöll Wachtmeister, som skrev sig »Svea
rikes drotset», sin ställning, men 1809
upphävdes titeln d. Ledningen av rättsväsendet
övergick till justitiestatsministern, i vars
ämbete drotsvärdighetens utveckling kan
sägas ha utmynnat. N. E-n.*
Drott el. Drotten (jfr Drottning), i
den fornnordiska tiden konunga- och
präst-titel. Sedan kristendomen införts i Sverige,
betecknade d. Gud (isl. dröttinsdagr betyder
Herrens dag, söndag). Ännu bevaras detta
ord i Drottens kyrka i Visby och Drottens
kyrka i Östergötland, den senare numera, på
grund av falsk ordförklaring, oftast kallad
Drothem. Hs Hd.*
Drotten, Dröttinsdagr, se Drott.
1272
Drottkväde (isl. dröttkvætt el. dröttkvædr
hättr), fnord. versslag, vars strängaste och
allmännaste form består av åttaradiga
strofer (visur), vilkas verser äro sexstaviga
(med tre betonade och tre obetonade
stavelser) och som ha både allitteration och
assonans. Av de allittererande ljuden böra två
(bistavarna) stå i varje udda versrad, det tredje
(huvudstaven) i följ, jämna versrads första
stavelse. Av de assonerande stavelserna böra
två halvassonerande stå i de udda, två
hel-assonerande i de jämna versraderna. Ett ex.
ger denna halvstrof:
Lætr sä’r Håkon heitir,
hann rekkir liö, bannat,
i ord kann frelsa, fyrdum
fridrofs, konungr, öfsa.
Många isl. och fornnorska sånger, särskilt
kväden till konungars och furstars ära (s. k.
dräpur; jfr Drapa), äro skrivna i d. Ordet
d. betyder sannolikt den strofform, som var
gängse i konungens (drott) följe, i motsats till
den enklare eddadiktningen, ur vars meter
det kan antagas ha utvecklats. De äldsta
d.-dikterna ha ofta stavelserimmet
oregelbundet; ej sällan saknas det i flera versrader,
ja, en art av d., hättlausa, saknar alldeles
stavelserim. Många avvikelser från reglerna
finnas i underarter, som i Snorraeddan ha
särskilda namn; »Kråkumäls» flesta strofer
äro tioradiga i st. f. åttaradiga. Några rader av
en svensk d.-strof finnas i runinskriften på en
koppardosa, funnen 1911 i Sigtuna. (E. W-én).
Drottning (fem. till drott; se d. o.). 1. En
konungs gemål; kvinnlig innehavare av
kronan i ett konungarike. — 2. Se B i n och
Termiter. — 3. Se Schack.
Drottning Charlotteöarna (Queen Charlotte
islands), ögrupp vid Nordamerikas
Stillahavs-kust, British Columbia; 9,789 kvkm, omkr.
2,000 inv. öarna nå en höjd av över 1,200 m.
Värdefull timmerskog och rika koltillgångar.
Infödingarna, som rest totempålar i mängd,
tillhöra de högt stående haida (se d. o.).
Drottningens centralkommitté, bildad hösten
1914 på initiativ och under ordförandeskap
av drottning Viktoria, hade till första
uppgift att organisera och leda det enskilda
nöd-hjälpsarbetet under världskriget och har även
efter kriget fortsatt sin verksamhet. Den
organiserade och stödde ekonomiskt
verksamheten för det frivilliga sjukvårdsväsendet i krig,
för landstormens beklädnad samt för
understöd till de arbetslösas och mobiliserades
familjer, främjade samverkan såväl mellan dessa
olika grenar av enskild understödsverksamhet
som ock mellan statliga och kommunala organ
med liknande uppgifter. Bl. a. organiserade
den inom sig beställningskommissionen. som
under kriget tillverkade hundratusentals
persedlar för landstormen och armén, varvid
arbetslönerna till arbetslösa överstego 700,000
kr., anordnade sömnadsarbeten bland
arbetslösa stenhuggeriarbetares hustrur i Bohuslän
och textilarbeterskor i Norrköping, utdelade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
