Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drosometer - Drosophila - Drosophyllum - Droste-Hülshoff, Annette Elisabeth von - Droste zu Vischering, Clemens August von - Drothem - Drots, Drotset, Drottsete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1269
Drosometer—Drots
1270
Drosometer (av grek. dro’sos, dagg, och
me’tron, mått), daggmätare, ett föga nyttjat
instrument, bestående av en våg med bomull
eller ejderdun på ena skålen, vars
viktändringar skulle ge ett mått på daggbildningens
styrka. Jfr Dagg. B. R.
Droso’phila, se Bananflugan och
Ärftlighet.
Drosophy’llum, se Insektätande växter.
Dro’ste-Hü’lshoff, Annette Elisabeth
von, friherrinna, tysk skaldinna (1797—
1848). Tillbragte större delen av sitt liv
litterärt isolerad på släktgods i Westfalen.
Hennes första
diktsamling, »Dichtungen»
(1837),
uppmärksammades ej, och
»Gedich-te» (1844) rönte föga
framgång. Postumt
ut-kommo »Das
geist-liche Jahr» (1851) och
»Letzte Gaben» (1860);
den präktiga
berättelsen »Die Judenbuche»
(från 1842) står högst
av hennes prosa.
Samlade ha hennes verk
utkommit först 1878—79, senaste uppl. 1923
och 1924. »Briefe» utg. 1909 och »23 neue
D.-Briefe» 1923. Katolsk och feodal till sin
åskådning, med starka rötter bunden vid sin
hembygds svårmodigt allvarliga natur och en smula
barska folklynne, har hon karakteriserats
som 1800-talets kraftfullaste och mest
egenartade tyska skaldinna. Suggestiva ballader
och starka landskapsskildringar vittna om
bennes känslostyrka och viljekraft; subjektiv
bikt försmådde hon och valde i - regel episka
ämnen. Biogr. av Lewin Schücking (senast
1871) och Hüffer (1911). R-n B.
Dro’ste zu Vischering [-fi’/-], C lemens
August von, frih., tysk katolsk prelat (1773
—1845). Anslöt sig tidigt till en asketisk,
strängt hierarkisk katolsk riktning, blev 1805
generalvikarie i stiftet Münster, kom där i
delo med preussiska regeringen och nedlade
1820 sitt ämbete. Han blev 1827 vigbiskop
och 1835 ärkebiskop i Köln, sedan han lovat
preussiska regeringen att respektera dess 1834
med kyrkoprovinsens biskopar träffade
överenskommelse i tvistefrågan om de blandade
äktenskapen. Snart gav han likväl ny fart
åt den s. k. Kölnska kyrkostriden genom att
i nämnda fråga skärpa de katolska kraven.
Han avkrävde dessutom nyvigda präster
underskrivandet av 18 teser, i vilka de skulle
lova sin ärkebiskop lydnad i läro- och
disciplinfrågor och avstå från all annan appell
från honom än till påven. Då D. även i övrigt
uppträdde utmanande, lät regeringen häkta
honom (20 nov. 1837). Han fördes till Minden
men fick snart tillåtelse att vistas på sitt slott
Darfeld. Tvisten bilades, sedan D:s gynnare
Fredrik Vilhelm IV 1840 bestigit tronen. För
ärkestiftet Köln tillsattes en koadjutor, och
D. tillbragte sina sista år i Münster. Jfr
biogr. av C. Mirbt (i Haucks
»Realencyklo-pädie», V, 1898).
Drothem, socken i ö. Östergötland,
Hammarkinds härad, Östergötlands län; 92,06 kvkm,
1,613 inv. (1926). Gränsar till Söderköpings
stad och utgöres till sin huvuddel s. om Göta
kanal och Storån av smärre slätter, bergkullar
och högre liggande skogsmark intill sjön
Vispolen i s. (40 m ö. h.). Omfattar n. om Göta
kanal delar av bergstrakten Ludden. 2,815
har åker, 5,483 har skogs- och hagmark.
Egendomar Mariehov och Tomtaholm.
Pastorat i Linköpings stift, Hammarkinds
kontrakt. Socknens kyrka är belägen inom
Söderköpings stads område. — Jfr D r o 11.
Drots, Drotset, Drottsete, innehavare
av ett förnämligt ämbete, som uppkom i de
nordiska länderna under medeltiden. Ämbetet
är ett lån från Tyskland och ämbetstiteln
väl identisk med ty. Trwcåsess; om ordets
etymologi ha skilda meningar uttalats. I
Norge var d. urspr. en hovtjänsteman, och
först med Erling Vidkunsson
(riksföreståndare 1323—32) blev d. främste mannen i
riket. I Danmark, där d. väl också börjat
med hovtjänst, framträdde han redan under
Valdemar Se jr som konungens närmaste
medhjälpare i regeringen. Då en d. först nämnes
i Sverige, under Magnus Ladulås (i
handlingar från 1276 och senare), kan intet närmare
urskiljas om hans ställning. Sannolikt har
han också här haft tjänst i konungens
uppvaktning — därför talar bruket av ordet d
i medeltidssvenskan i den allmänna
betydelsen »skaffare» och likaså ämbetets lat. titel,
dapifer, — men dock redan från början
brukats även i regeringsvärv. Med 1300-talet
framträder ämbetet starkare. Konung
Birger Magnusson har sin d., hertigarna Erik och
Valdemar sin, i båda fallen förnäma män och
sina herrars politiska medhjälpare. Under
Magnus Erikssons minderårighet är d.
riksrådets förnämste medlem, rikets främste
man, alldeles som i Norge. Den första
bevarade drotsfullmakten (för herr Nils Abiörnsson,
av 1335) gör d. till konungens närmaste
förtroendeman i styrelsen med uppgift att
övervaka konungens borgar och fästea, inkomster,
gods, domar och rättegångssaker (troligen eg.
under konung Magnus’ frånvaro i Norge).
Med stormännens strid mot
konungamakten under 1300-talets senare del blir
drots-ämbetet en aristokratisk värdighet, som
mera ökar innehavarens egen makt än står
till konungens tjänst. En sådan d. var Bo
Jonsson (1370-talet). Titeln blir nu också
drots i Sverige i st. f. konungens
d r o t s. Drottning Margareta tillsatte icke
någon d. (ej heller marsk), Erik av Pommern
gjorde det först 1435 och då nödtvungen.
Med 1440-talet började titeln d. att
utträngas av hovmästare, ett ämbete, som i
Danmark småningom trätt i st. f. d:s och där
bibehöll sig intill 1600-talets mitt. Unde*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
