Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dräkt - Grekisk dräkt - Romarna - Östromerska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Dräkt
16
Bild 21. Dorisk peplos. T. h. peplos före påtagandet;
de små tvärstrecken i vecket upptill beteckna de ställen,
där plagget sammanfästes på axlarna. — Kvinnan t. h.
bär peplos sammansydd från midjan nedåt; i mitten
och t. v. visas plagget i sin ursprungliga, öppna form.
(tämligen korta plagg, det förra bestående
av ett rektangulärt, det senare av ett rundat
tygstycke; bild 19; se också Chlamys med
bild) samt i den doriska kvinnodräkten såsom
peplos, ett plagg, som bars med utvikt
överkant och nådde till fotterna men lämnade
kroppens högra sida obetäckt (därav den
skämtsamma benämningen »lårviserskorna» för de
spartanska flickorna). Bild 21 visar
anläggandet av en peplos, sammanhållen på båda
axlarna av spännen, liknande säkerhetsnålar,
och buren ogördlad. Sammansydd vid högra
sidan, blir peplos snarlik den från orienten
införda skjortliknande chiton; medan chlaina,
chlamys och peplos voro av ylletyg (i äldre tid
ofta av djurhud), var kitonen av bomuli eller
linne. Före perserkrigen bars en veckrik och
vid, även hos männen fotsid, »jonisk» kiton
(bild 20), stundom försedd med ärmar. Den
joniska kitonen ersattes på 400-talet i
mansdräkten av den kortare »doriska» (bild 22),
Bild 22. Dorisk kiton. T. v. primitiv form, närstående
chlaina, sammanfäst endast på vänstra axeln, öppen
t. h. och gördlad med ett rep, t. h. fullt utbildad
form, sammansydd i högra kanten och hopfäst med
spännen på båda axlarna samt försedd med två
gördlar. — Plaggets konstruktion belyses ytterligare av
de båda bilderna i mitten.
som hos dorerna också bars av yngre
kvinnor. Tills, m. kiton bars ofta en över vänstra
axeln och under högra armen kastad avlång
mantel, himation, som också kunde nyttjas
utan underplagg (bild 25). Huvudet kunde
betäckas med en flik av himation; på landet och
i dåligt väder buro männen hattar med
brätten. Hantverkare och jämväl andra personer
buro mössor utan skärm. Kvinnorna hade
vanligen huvudbonader, som mera tjänade till
prydnad än till skydd: nät eller påsar för den
i nacken anbragta hårknuten samt smakfullt
draperade dukar. Fotbeklädnaden var i
Grekland av olika art under olika tider och på
olika ställen: enkla eller mera utarbetade
sandaler, skor och halvstövlar.
Romarnas förnämsta plagg var den stora,
veckrika manteln, toga (se d. o.), som oftast
bars utanpå en skjortliknande tunica (bild 26).
Kvinnorna buro en under bröstet gördlad
tunika och över denna ett långt och veckrikt
plagg av liknande snitt, kallat stola, jämte en
himationliknande mantel, palla (bild 27).
Utanpå stolan bars en gördel; utomhus
nyttjades slöja över huvudet. Hantverkare, slavar
m. fl. buro tunika utan överplagg. — Under
kejsartiden infördes i mansdräkten i st. f.
den svårhanterliga togan olikartade
överplagg, såsom den förut endast av kvinnorna
burna palla, den korta, chlamysliknande
manteln, lacerna, den skjortliknande, med korta
ärmar försedda dalmatica eller den
poncho-artade paenula, som troligen var ett lån från
den galliska folkdräkten (bild 28) och som
ännu under medeltiden tillhörde den profana
dräkten under namnet casula
(bild 29, 40). Både
dalma-tika och casula ha
bibehållits som kyrkliga
ceremonidräkter (jfr K y r
koskrud); ett slags casula,
scapularium (se d. o.),
tillhör inom flera munkordnar
den reglementerade
ordens-dräkten. Under kejsartiden
började också byxor
användas, företrädesvis av
soldaterna. På fotterna hade man
skor eller sandaler; även
nyttjades högre eller lägre
stövlar, ibland med sprund,
som snördes samman.
I Östromerska riket
bevarades den antika
dräkttraditionen, som icke minst på
denna väg påverkade
dräktskicket ännu under den
senare medeltiden. Nya plagg
äro den långa och vida
manteln, sagum (bild 23, 31), som
i likhet med den forna
chlamys sammanhölls av ett
spänne på högra axeln (på
1000-talet började manteln bäras
symmetriskt, sammanhållen
Bild 23. Bysantinsk
kejsare i två tunikor
och sagum; den
inre tunikan synlig
endast vid
handlederna. Teckning
efter mosaik i kyrkan
San Marco i
Vene-zia. 1000-talet. —
Dräkten är utförd
av tunga, praktfulla
och färgrika tyger;
den rektangulära
besättningen (clavus)
på mantelns
fram-våd är en
rangbeteckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
