Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dräkt - Medeltiden - 1500-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Dräkt
22
Bild 88. Flandrisk
borgarhustru. Porträtt av
konstnärens hustru, av
Jan van Eyck. 1439.
Bild 89. Huvudbonad i
turbanform. Detalj av
en altarmålning av
Roger van der Weyden.
Omkr. 1440.
Bild 90. Dam i
burgun-disk huva, hennin.
1400-talets senare del.
utstående hårsäckar, från vilka utgingo
hornlika prydnader (bild 88), stundom så breda, att
den, som bar dem, måste föra huvudet på sned
för att kunna gå igenom en dörr, eller ock
drogs håret upp över huvudet och gömdes i en
strutformig, hög omklädnad (hennin; bild 90).
De sistnämnda formerna liksom de ävenledes
vanliga turbanlikt draperade huvuddukarna
(bild 89) efterbildade orientaliska frisyrer och
huvudbonader. Till alla dessa hårklädslar
hörde längre eller kortare, enkla eller
mångfaldigt veckade slöjor, åt vilka man sökte giva
ett rikt och omväxlande utseende. I både
männens och kvinnornas d. brukades efter
österländsk förebild ofta praktfullt mönstrad
sammet eller brokad. Under en stor del av
1400-talet (intill 1477) var det burgundiska hovet
tongivande inom modets värld. Uttrycket
burgundisk dräkt var således den tiden
liktydigt med elegant dräkt. H. W-n.
I början av 1500-talet hade mansdräkten en
fyrkantig urringning, i vilken den fint
veckade skjortan syntes, och var ofta enl. det av
tyska landsknektar utbildade modet försedd
med uppslitsningar, som kunde vara så
talrika, att kläderna till stora delar bestodo
av smala remsor,
sammanhållna av
tvärgående ribbor (bild
64). Fodret gjordes i
kontrasterande färg
och drogs ut genom
öppningarna. Kroppen
fick genom d:s
pösande former en
onaturlig bredd (bild 65). D.
hade starka färger, och
man nyttjade i stor
utsträckning siden,
sammet och brokad.
Rocken gjordes öppen
framtill, och även
underrocken gjordes
slutligen öppen. Benen
omslötos tätt av höga
strumpor
(strumpstick-ningskonsten uppfanns
Bild 91. »Byxdjävulen.»
Titelblad till en stridsskrift mot
de uppslitsade kläderna. 1555.
vid denna tid) och
av korta,
holkfor-miga byxor, i vilka
uppslitsningar med
särskild förkärlek
anbragtes
(»pluder-hosor»). Skorna
voro vanl. framtill
tvärt avskurna och
mycket breda
(»ko-muleskor»). På
huvudet bars en platt
barett med låg, styv
kant samt prydd
med en fjäder och
dyrbara beslag.
Vid bältet hängde
svärd, ibland även
dolk. Stundom
begagnades jämväl en
yttre rock, kortärmad och framtill vidöppen,
på framsidan försedd med upptill mycket breda,
pälsbeklädda uppslag, ävensom kortare eller
sidare mantlar. Sådan var t. ex. den d., som
bars av Karl V (reg. 1519—56), Frans I (reg.
1515—47) och Henrik VIII (reg. 1509—47). —
Även i den kvinnliga d. undanträngdes de förut
härskande formerna. Man bar en klänning,
fyrkantigt utskuren vid halsen (som antingen
var bar eller delvis skyldes av ett fint linne),
med ett slätt liv, som stundom strutformigt
avsmalnade nedåt till en snibb. Puffärmar
nyttjades, med puffarna fördelade i flera
rader över varandra (bild 66). överklänningen
hade ofta formen av en ärmlös rock, så att
underklänningens framvåd och ärmar syntes.
Man begagnade dyrbara smycken, bl. a.
metallgördlar, halskedjor och ringar. Håret
bars kort, antingen lockat eller slätt och
benat i mitten. Bakhuvudet betäcktes av en
mössa, som framtill begränsades av en
broderad, ofta juvel- eller pärlprydd kant. Även
barettlika huvudbonader förekommo. —
Borgare och lärde buro redan under 1500-talets
förra del mörka dräkter i enklare former;
den mörka färgen i förening med värdigare
form var också i de högsta kretsarna på
modet i s. Europa, och under årh:s senare
del blev detta mod, sådant det utbildats i
den spanska hovdräkten (bild 69), allmänt
spritt. Mansdräktens rock blev mera
åtsittande och fick allt kortare, slutligen inga
skört. Äxelpuf farna minskades; ärmarna
blevo allt smalare. Kring halsen anbragtes
ett veckat krås, som inemot 1600
utvidgades till en vid skiva, pipkrage,
överbens-beklädnaden gjordes mycket utstående och
vid (bild 73). Man bar en kort, styv mantel
(med eller utan krage), vars nedre kant
befann sig ung. vid höfterna, vilka därigenom
fingo utseendet av att vara bredare, än de
i verkligheten voro. Skorna voro spetsiga.
Baretten gav småningom vika för den i
Spanien med förkärlek använda hatten. Värjan
bars antingen i ett gehäng, som var fäst vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
