Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dräkt - 1500-talet - 1600-talet - Ludvig XV:s tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Dräkt
24
bältet, eller i ett snedgående gehäng, som
ersatte detta. Kvinnodräkten under
1500-talets senare del var en utbildning av den
dräkt, som brukades under årh:s förra hälft,
men varierades på en mängd sätt. Livet, som
framtill avslutades med en snibb, satt stramt,
och man var nödsakad att snöra sig hårt
med användning av ett underliv med
fisk-bensstomme. Kring halsen behöll man till en
början den fyrkantiga utskärningen; men
sedermera gjorde man halsöppningen djupare,
och det blottade bröstet skyldes helt
bristfälligt av linnet eller av en krage (collerette).
Det veckade kråset växte ut och gjordes
antingen stort och skivformigt eller förlädes
allenast till baksidan, där det, i kanterna
prytt med fina spetsar, stod rätt upp (bild
68) och ibland var högre än huvudet.
Kjorteln behöll sin klockform men gjordes
vidare, och kring höfterna spändes den ut med
kuddar (fessues) eller med en styvkjortel
(vertugalle; bild 68). Kjorteln var än öppen,
än hel; i det senare fallet bars den på ena
sidan uppdragen, för att underkjorteln skulle
synas. — Sedan Henrik IV :s hår grånat,
brukade båda könen gärna vitt puder i håret.
Under början av 1600-talet rättade den
manliga delen av den fina världen sin dräkt efter
konung Ludvig XIII; när han var minderårig,
bar man håret å Venfant; sedermera, när
Ludvig bar långt hår, lät man håret falla ned på
axlarna eller ersatte det med en lång peruk.
Hatten gjordes numera mjuk med stora brätten
(bild 81). I st. f. de styva kråskragarna bar
man vida, spetskantade, nedvikta kragar.
Rocken gjordes ledigare och försågs med längre
skört. Ärmarna voro vida och framtill öppna,
för att visa linnet, samt begränsades vid
handen av en uppvikt, spetskantad manschett.
Byxorna, som voro vida, gingo ned på vaden,
om vilken de i början knötos (bild 75). På
fotterna buros skor eller, oftare, breda
stövlar med kragar. Värjan hängde vanl. i ett
över axeln gående bantlär. Man begagnade
käppar med utsirad knapp eller krycka. —
Även kvinnorna sökte bära sitt hår på samma
sätt som den unge konungen. Pannan
omgavs av en kortklippt, nedhängande lugg. På
hjässan var håret slätt, på sidorna var det
krusat eller nedhängande i lockar. Bakhåret,
prytt med pärlband o. dyl., lades löst kring
nacken. I st. f. de styva nackkragarna
kom-mo breda, nedvikta kragar (bild 80). Hals,
bröst och underarmar voro bara. Livet gjordes
helt kort, eller ock gick det framtill, på
gammaldags sätt, ned i en lång snibb. Ofta var
det öppet fram och bak; framkanterna höllos
med snören fast över en synlig underklädnad.
Utsvällningen kring höfterna bortlades.
Kjorteln blev kortare, något snävare, framtill
öppen, så att underkjorteln syntes (bild 80).
Pudret, som sedan 1500-talets slut stundom
nyttjats, kom nu ur bruk; i stället sminkade
man sig och fäste här och där i ansiktet och
på bröstet små mörka plåsterlappar (mouches).
När konung Ludvig XIII var död (1643),
anlade hovets herrar åter barndräkt för att
likna den fenjårige Ludvig XIV. Så
uppkom den korta jackan med de korta
ärmarna. Byxorna gjordes vida (vastes
rhein-graves) och knötos om benen något över
knäna. Man använde allt oftare peruker,
sedan mitten av 1600-talet allongeperuker,
som hängde ned över rygg och axlar.
Kragen krympte samman till en smal remsa
och övergick slutligen till en fin halsduk.
Rocken (casaque) kom att spela samma roll
som västen nu för tiden, och överrocken
blev ett ordinarie plagg (just-au-corps). Långt
ned på vartdera skörtet satt en ficka. Snett
över bröstet gick ett brett bantlär för
värjan. Om midjan bars ett skärp, som knöts
i vänstra sidan och hade långt nedhängande
ändar. På axlarna sutto rika bandknippor,
och under rockens’ korta ärmar framsvällde
de med band rikt smyckade skjortärmarna,
avslutade med manschetter; vid byxornas
underkant bars kring vartdera benet en
spetskrage (canon; bild 83). Skorna hade breda,
utskjutande bandrosetter. Mot årh:s slut fick
rocken längre ärmar, försedda med mycket
utstående uppslag (bild 85), och överrocken
återgav trognare kroppens former. Hattarna
voro lågkulliga, och brättena vekos upp, först
endast på ena sidan, sedan på två eller tre
sidor. Hos kvinnorna behandlades håret på
omväxlande sätt: med bena mitt på hjässan,
med längre eller kortare lockar o. s. v.
Småningom infördes ånyo huvudbetäckningar, av
vilka den ryktbaraste var fontangen (se
d. o.). Livet, som var mycket urringat,
erhöll genom stark snörning trattform och
avslutades framtill med en lång snibb,
överkjorteln (robe), framtill öppen, drogs
tillbaka över höfterna, där den lades i ett par
korta, svällande veck, och övergick därefter
i ett släp, så långt, att det måste uppbäras
av annan person. Underkjorteln var vid
och veckad kring midjan samt något
förlängd baktill. Mot årh:s slut gjordes
överkjorteln åter sluten, vid och veckad (bild 84).
Samtidigt med den slutna överkjorteln kommo
överplagg i bruk, vilka hade form av koftor
eller mantiljer, med framtill långt
nedhängande snibbar. Skorna voro mycket
spetsiga och hade höga klackar.
Under Ludvig XV :s tid bevarade dräkten
samma huvuddrag som under Ludvig XIV :s.
Männen buro en rock utan krage men med
vida uppslag på ärmarna (bild 93). Längs
kanterna, på ärmuppslag och ficklock, förekommo
rika broderier. Västen, liknande rocken men
snävare och ävenledes försedd med fickor, gick
ned till knäet eller slutade mitt på låret.
Upptill hade man västen öppen för att visa
spetskråset och halsduken. Händerna
omslötos av spetsmanschetter. Kortbyxorna
voro åtsittande. Strumporna, nu nästan
alltid av vitt silke, drogos till en början över
knäbyxorna och höllos uppe med guldvävda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
