Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dräkt - Ludvig XV:s tid - 1700-talet - Franska revolutionens tid - 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Dräkt
26
band. Sedermera drogos byxorna över
strumporna och spändes till under knäet. På
fotterna buros skor. Perukerna minskades.
Håret förenades baktill i en piska (i
enlighet med ett i Preussen uppkommet bruk),
eller ock förvarades det i en pung. Puder
nyttjades nu allmänt. Hatten, som gjordes
mindre än under den föregående perioden,
var på tre sidor uppviken. — Kvinnornas
dräkt undergick fr. o. m. 1714 ganska stora
förändringar. Fontangen försvann. Håret
hängde i korta lockar, vilka omgåvo
huvudet. över ett hårt åtdraget snörliv bars det
likaledes tätt åtsittande klänningslivet, som
var försett med halvärmar och mycket
ur-ringat (bild 94). Kring halsen bars ofta en
liten tresidig halsduk (follette). Kjorteln
gjordes mycket vid och utspändes på en ställning
av ståltråd och fiskben, ordnade i flera
ringar; den hade ofta draperier av tunt tyg
(volants). Skorna voro låga, spetsiga, vanl.
av tyg samt hade höga klackar. Man
smyckade sig med muscher, puder, smink, hals- och
armband, fingerringar, diamantsmycken m. m.
Under 1700-talets senare del började
mansdräkten undergå större förändringar.
Rocken gjordes mera åtsittande, och dess
prydnader blevo sparsammare. Upptill
anbrag-tes en låg, uppstående krage, och skörten
sneddades framtill. En sådan rock kallades
fraque. Västen gjordes kortare, knäpptes
högre och försågs med uppslag. Halsduk
och krås begagnades fortfarande, det
senare dock, liksom manschetten, med
minskat mått. Peruker begagnades fortfarande;
håret benades i mitten eller ströks från
pannan upp åt båda sidor och lades i en eller
flera horisontalrader av lockar, den översta
strax över öronen. Bakhåret, slätt, bildade
övergång till hårpungen eller hårpiskan, som
efter 1785 var härskande. Hattarna gjordes
större och begagnades i växlande former.
Om den av Gustav III införda svenska
dräkten se d. o. — Vid hovet buro
kvinnorna fortfarande styvkjorteln. En senare
form var de på höfterna hängande pocherna
(poches), en med tyg överklädd
fiskbensställ-ning, som samtidigt utgjorde ficka. Ibland
frångicks styvkjortelsställningen och ersattes
av en mindre ställning, som åt kjortelns
bakparti gav en stark förhöjning. Slutligen
uppgavs styvheten, och roben uppdraperades,
så att den prydliga underkjorteln blev
synlig. Livet bibehölls med sitt tidigare
utseende, men urringningen växte, så att det
ej behövdes någon stark rörelse av övre
kroppen, för att hela bröstet skulle blottas. Från
mitten av årh. nyttjades även lösa koftor
(caraco) av olika former, och under koftan
bar man även senare en väst, liknande
männens. Under 1770-talet växte
håruppsättningarna oerhört, och man åstadkom med
underlag av kuddar och fiskbensställningar
ett omfång, som kunde 2—4 ggr överstiga
huvudets storlek. När emellertid Marie-An-
toinette efter en barnsäng förlorat sitt hår
och måste anlägga löshår samt därför valde
en låg peruk med fritt nedhängande lockar,
började damerna följa exemplet och friserade
sig ä 1’enfant. När håret sålunda hade fått
en minskad volym, kunde man åter bära
huvudbonader, och sådana nyttjades av
växlande former: mössor, halmhattar o. s. v.
Den franska revolutionens tid medförde en
grundlig omvälvning i modets utveckling. I
st. f. den under »1’ancien régime» härskande
elegansen trädde enklare former; under
några år av 1790-talet var det i vissa
kretsar i Frankrike till och med modernt att
demonstrativt kläda sig i illasittande och
smaklösa plagg. Herrarna gingo med långt
hår, uppslag på rocken, som sköto fram
om kroppens sidor, knölpåk i handen och
lornjett. Vid sidan av dessa ytterligheter
bevarade sig och fortlevde den gamla
dräkten, ehuru med småningom skeende
förändringar; dräkten anpassades även i de högsta
samhällslagren alltmera efter borgerliga
förhållanden. Rocken (le fraque) vek nu för
fracken (le frac), med vinkelformig
utskärning, där skörten började, och med en
omvikt krage, som skylde den med en
halsduk omlindade halsen. Håret hängde ned till
rockkragen, och på huvudet bars en hög hatt,
mer eller mindre närmande sig cylindern som
grundform. Västen, mycket kortare än förut,
syntes nedanför fracklivet. De förut endast
av kroppsarbetare burna långbyxorna
kom-mo på modet. Ytterrockar gjordes av samma
form som 1700-talets rockar, d. v. s. med
raka framkanter, och de voro ibland försedda
med nedvikta, baktill högt uppstående
kragar. Icke sällan hade en rock flera på varandra
liggande axelkragar. — Hos kvinnorna hade d.
i början av 1790-talet fått en enkel, naturlig
och behaglig form: en i lediga veck nedfallande
kjortel, ett liv, som, utan att blotta
kroppen, återgav dess form, vidare långa ärmar,
formade efter armarna, en halsduk eller en
framtill korslagd, baktill knuten mindre
schal. Håret var ledigt lockat, ofta långt
nedhängande. Redan vid årtiondets mitt hade
man ändrat dräkten genom upptagande av
s. k. klassiska motiv. Dräkten, som förut
utgjorts av två plagg, liv och kjortel, blev
nu sammanhängande och fick namnet tunika
(tunique). Livet gjordes helt kort men var
därjämte mycket urringat, ärmarna voro
korta och kjorteln fotsid, ofta släpande.
Hattarna voro små och stundom med brätten,
som sköto fram omkring ansiktet. Under
1800-talets första årtionden gjordes kjorteln
kort och försågs nedtill med breda och
tvärgående, släta eller veckade band. Ärmarna
voro mycket långa och uppdelades ibland i
en rad av puffar. Man hade dock redan omkr.
1810 tröttnat på detta mod och vände då
åter till snörlivet.
I 1800-talets mansdräkt utträngdes
knäbyxorna under 1810-talet nästan h. o. h. av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
