Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dräkt - 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Dräkt
28
långbyxorna. Stöveln vann samtidigt
överhand. Långbyxorna, som i början varit rätt
vida, blevo omkr. 1820-talet trikålikt
åtsittande, vidgade sig sedan åter under 1840-talet
och sedan allt fortfarande för att under
1870-talet på nytt bliva trångsittande. Livrocken
(bonjouren) utträngde under 1830- och
1840-talet alltmer fracken, vilken sedan
användes endast som fest- och ceremoniplagg.
Ännu till mitten av årh. bibehöll sig den
höga halsduken (spännhalsduken), från
1830-talets ingång i förening med den
monstruösa kragform, som fått benämningen
»fadermördare». Under 1850-talet inträdde
reaktion, och särskilt halsduken blev mindre,
tills den mot 1890-talet fick en annan form,
som täckte hela skjortbröstet och kallades
»heltäckare» (plastron). Den efterträddes
dock snart av den smala halsduken av
nutida typ. Den vidöppna västen och det
stärkta skjortbröstet kommo under
1820-talet i bruk och bibehöllo sig sedan med seg
ihärdighet. Cylinderhatten förblev under
förra delen av årh. härskande, men omkr.
mitten av årh. framträdde filthatten och
senare den styva, rundkulliga hatten vid
sidan av mössor i olika former. Under årh:s
sista årtionde begagnades av såväl herrar
som damer sommartid den styva halmhatten
med platt kulle och raka brätten.
Betydligt mer än den manliga var den
kvinnliga dräkten under 1800-talet
underkastad modets skiftande nycker. Damhatten,
som under årh:s första årtionden var täml.
liten, växte i storlek under 1830-talet för att
åter bli mindre under 1840-talet; men med
bibehållande av sin grundform som nackhatt,
helt inramande ansiktet, bibehöll den sig till
in på 1860-talet. Under 1850-talet uppkom
även »schäferhatten» med låg kulle och stora,
mjuka, fram och bak nedböjda brätten. De
små framåtlutande baretterna på 1860-talet
efterträddes av kapotthatten, och på
1890-talet voro hattarna så små, att de mest
liknade en rosett på hjässan. Frisyren
undergick lika många växlingar som hatten.
Under 1820- och än mer under 1830-talet buro
damerna håret högt upptornat och uppfäst
med höga kammar; under 1840-talet kommo
de vid öronen nedhängande lockarna allmänt
i bruk; under 1860-talet lades håret i ett
nät, c h i n j o n g (se d. o.), i regel tillsatt
med en större el. mindre mängd löshår; vid
1870-talets slut uppstod pannluggen (i Sverige
på 1880-talet kallad »viktorialugg»). Skorna
voro från 1700-talets slut till 1860-talet utan
klackar, först spetsiga, sedan med runda eller
tvärskurna tår. Fr. o. m. 1810-talet
kännetecknas dammodet, trots många förändringar
i övrigt, av den starkt snörda midjan. Under
1820 talet blevo ärmarna upptill allt vidare,
men under 1840-talet återgick man till snäva
ärmar. Kjolarna voro fortfarande vida. Efter
1856 kulminerade detta mod genom det absurda
plagg, som kallas krinolin (se d. o.); under
början av 1860-talet kunde denna nå en vidd
av 5—6 m och överträffade alltså t. o. m.
1700-talets styvkjortlar. Fram emot 1870-talet
skred man alltmer till en motsatt ytterlighet,
i det att kjolarna gjordes allt snävare och vid
mitten av 1870-talet även tillsnörptes kring
knäna, så att de jämte de redan på 1860-talet
åter upptagna höga och smala klackarna i hög
grad försvårade gången. Under 1870-talet
upptogs den långa överklänning, som
kallades polonäs (polonaise), men även helskurna
klänningar, »prinsessklänningar», voro i bruk,
ett mod, som sedermera återkommit i flera
perioder. Från 1840-talet till årh:s slut och
in på 1900-talet voro klänningarna fotsida,
och till festdräkt bars alltid släp.
Visserligen hade man ur hygienisk synpunkt på
1890-talet, då kjolarna en tid även i
vardagslag voro släpande, sökt genomdriva den s. k.
tiocentimeterskjolen men endast i
undantagsfall lyckats därmed. Det ända upp till
halsen knäppta klänningslivet med sin höga
ståndkrage var kännetecknande för både
1880- och 1890-talet. Ett väsentligt
inflytande på kvinnodräkten utövade
fullkom-ningen och spridningen av symaskinen,
vilken underlättade ett överflöd av sömnad och
samtidigt tygförbrukning. Detta hopande av
tyg i klänningen gav under 1880-talet
anledning till åtm. ifrågavarande årh:s
osmakligaste mod, s. k. t u r n y r (se d. o.), vilken man
visserligen möter även omkr. hundra år tidigare
men som aldrig förr antagit sådan form och
storlek. Århundradets sista årtionden
bortskaffade åter denna missbildning men
upptog i stället de axlarna vanprydande, högt
uppstående puffärmarna i en om 1500-talets
mod erinrande form för att vid mitten av
årtiondet låta dem växa ut till
ballongärmar, liknande de på 1830-talet brukliga. —
Knäppkängan och halvskon av svart eller
brunt skinn var vanligaste fotbeklädnad
utomhus. Klackens form växlade under 1800-talets
slut; den låga, breda klacken, liknande
männens, var förhärskande. Strumporna voro
oftast svarta. Hs Hd. (Ä. Lwn.)
Som särdrag i nutidens mansdräkt må
kor-teligen påpekas bruket av smoking (se d. o.)
vid halvfestliga tillfällen, jackett (se d. o.)
som promenad- och visitrock, vit väst till
frackkostymen, vidsträckt bruk av
kavajkostymer, uppvikta byxor med benen pressade i
skarpa veck fram- och baktill, ljusa damasker
över skorna, ytterrockar med skärp om livet,
kulörta skjortor i synnerhet till resdräkt,
som sovdräkt pyjamas (kort kavaj och byxor
av ylleflanell, bomull eller siden), för
grovarbetare i synnerhet utomhus overall (se d. o.),
varjämte det utvecklade idrotts- och
friluftslivet medfört betydliga friheter särskilt i
männens sätt att kläda sig. Cylinderhatten
har i vardagsbruk så gott som utträngts av
den styva, rundkulliga hatten
(»plommonstop») och — som svår medtävlare till denna
— den mjuka, nedstukade hatten i olika fär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
