Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dröppen, Gonorré - D. S. (musik) - D. S. (medicin) - D. S., Sångsällskapet - Dsapchyn - Dschafar - Dschiggetai - Dserzjinskij - D-sträng - Dsungariet - dt - Duala - Dualis - Dualism - Dualist - Dualistiska teorien - Duarte (Edvard) I - Dubail, Augustin Yvon Edmond - Duban, Jacques Félix - Du Barry el. Dubarry - Du Bartas, Guillaume de Saluste - Dubb - Dubb, Paul Johan Christoffer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
D. S__Dubb, P. J. Chr.
44
gonokockerna, har man numera till sitt
förfogande både serum — som dock ej kommit
till större användning — och vacciner, vilka
senare brukas i mycket stor utsträckning och
ha mycket gynnsam verkan, särskilt vid
go-norroiska åkommor i leder och i de kvinnliga
underlivsorganen. F. S-n. (K. M-s.)
D. S., förk. för it. dal segno. Se Dal
segno al fine.
D. S. (d. s.), förk. på läkarrecept av lat.
da, si’gna el. détur, signètur, giv och signera.
Signera innebär därvid en uppmaning åt
apotekaren att på läkemedlets omhölje avskriva
receptets föreskrift (den s. k. signaturen)
om läkemedlets användning. C. G. S.*
D. S., Sångsällskapet, se De svenske.
Dsapchyn, flod i n. v. Mongoliet, i sänkan
mellan Ektag Altai och Changaikedjan,
utmynnar i den avloppslösa Kirgis-nor.
Dscha’far, annan form för Djafar (se d. o.).
Dschiggetai, se Hästdjuren.
Dserzji’nskij, se Dzerzjinskij.
D-sträng, tredje strängen på violin, andra
på altviolin, violoncell och kontrabas
(uppifrån räknat).
Dsungarlet, landskap i Centralasien, i v.
på ryskt men till största delen på kinesiskt
område, begränsat av sjön Balkasch i v., Ektag
Altai i n. och Tien-shan i s. Mot ö. avsmalnar
dalsänkan och övergår i Gobiöknen. D. är
ett sänkningsfält, bildat under tertiärtiden
och sedan delvis utfyllt av avlagringar. Det
har en höjd av 200—600 m ö. h. och begränsas
av branta bergshöjder. Mot v. öppna sig två
luckor i de bergskedjor, som förbinda
Tien-shan och Mtai. Den n. genomflytes av Obs
biflod Svarta Irtysj, den s.,
Dsungari-ska porten, mellan sjöarna Ebi-nor och
Ala-kul, är ett av de viktigaste passen mellan
Centralasien och Västasiens stäppländer.
Klimatet är strängt kontinentalt med kalla vintrar
och heta somrar. Stora delar i centrum intagas
av sandöknar, randområdena ha
stäppkaraktär och en nomadiserande herdebefolkning, de
bättre bevattnade bergssluttningarna äro
odlade (säd, fruktträd) och av gammalt tätare
befolkade. Längs nordsluttningen av
Tien-shan ligger en rad urgamla oasstäder, som
förenas genom den viktiga karavanvägen
Barkul—Ala-kul. D. har fått sitt namn av de
kalmuckiska dsungarerna (av dsun, vänster,
och gar, hand; vänstra flygeln av
mongolernas här). Dessa äro nomader. F. ö. bebos D.
av dunganer (se d. o.), kalmucker, uigurer
m. fl. stammar, tills, ett par hundra tusen
pers. — D. har varit utfallsporten för
Cent-ralasiens erövrarfolk. Över Dsungariska
porten framträngde uigurerna, hunnerna,
mongolerna och kalmuckerna mot v. Efter
mongolväldets fall var D. ett kalmuckrike och
underkuvades 1758 av Kina; dess västligaste del
är sedan 1871 besatt av Ryssland. O. Sjn.
dt, off. sv. förk. för d e c i t o n.
Duala (fr. Douala). 1. Hamnstad i franska
mandatområdet Kamerun, vid
Kamerunmyn-ningen; omkr. 20,000 inv.; områdets
huvudhamn och viktigaste handelsort,
utgångspunkt för två järnvägar till det inre; export
av palmolja och palmkärnor. D. var före
världskriget huvudstad i tyska kolonien
Kamerun; besattes sept. 1914 av ententetrupper.
2. (Även D u a 11 a.) Bantufolk vid
Ka-merunmynningen (omkr. 20,000) och en av de
viktigaste stammarna i denna del av
Kamerun. Leva framför allt av handel, såväl
med européer som med de infödda. Bland
d:s etnografiska kännetecken märkes ett rikt
utbildat trumspråk (se d. o.). K. G. L
Duälis, lat., el. D u ä 1, tvåtal; den
språkliga beteckningen för tvåtal. Se N u m e r u s.
Duali’sm (av lat. duo, två), filosofisk åsikt,
enligt vilken det varandes yttersta grunder
utgöras av två mot varandra stående högsta
principer. Se Metafysik. C. H-m.
Dualfst, anhängare av dualismen;
anhängare av den dualistiska teorien.
Dualistiska teorien, den teori, som söker
förklara de elektriska fenomenen genom att
antaga två slags elektricitet. Dess
grund-läggare äro Dufay och Robert Symmer. Jfr
Elektricitet. L. A. F.*
Dua’rte (Edvard) I, konung i Portugal
(1391—1438). Blev konung 1433, förberedde
en lagsamling, företog 1436—37 en misslyckad
expedition till Tanger och dog 1438 i pesten.
Dubail [dybä’j], Augustin Yvon
Ed-m o n d, fransk general (f. 1851). Blev
officer vid infanteriet 1870 och deltog i kriget
s. å. Efter att hastigt ha avancerat samt
bestritt befattningarna
som generalstabschef
(1908—10) och chef för
9:e armékåren blev D.
vid krigsutbrottet 1914
chef för 1 :a armén i
Elsass, jan. 1915 chef
för östra armégruppen
samt var mars 1916—
juni 1918
militärguvernör i Paris. Har
utgivit »Quatre années de
commandement 1914—
18»(1920—21). M.B-dt.
Duban [dybä’], Jacques Félix, fransk
arkitekt (1797—1870); studerade i Paris och
Italien, var under lång tid en av de ledande
inom franskt byggnadsväsen. Hans
mästerverk är École des beaux-arts i Paris i ståtlig
italiensk högrenässans (fullb. 1838; fasaden åt
gården framför allt högt lovordad). Han
restaurerade slottet i Blois på 1850-talet. D.
var även arkitekturmålare. G-g N.
Du Barry el. Dubarry [dy bari’],
ma-dame, se Barry.
Du Bartas [dy barta’(s)], Guillaume de
S a 1 u s t e, seigneur du B., se B a r t a s.
Dubb, se Axeltapp, sp. 632.
Dubb, PaulJohanChristoffer,
skolman (1822-—79). Fil. dr 1844, docent i fran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
