Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dubois, Clément François Théodore - Dubois, Ernest Henri - Dubois, Eugène - Dubois, François - Dubois, Guillam - Dubois, Guillaume - Dubois, Jacques - Dubois, Louis - Dubois, Louis Ernest - Dubois, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Dubois, E. H____Dubois, P.
58
(1878), operan »Frithiof» (1892), den
symfoniska dikten »Notre Dame de la mer» (1897)
samt körverk, mässor, motetter, solosånger,
pianostycken och kammarmusik. T. N.
Dubois [dybcaa’], Ernest Henri, fransk
skulptör (f. 1863); elev av Falguière och
Cha-pu. Bland hans verk äro gruppen
»Förlåtelse» (»Den förlorade sonen»; i marmor i
Glyp-toteket i Köpenhamn) och det livfulla
monumentet över E. Fromentin i La Rochelle. G-g N.
Dubois [dybcoa’], Eugène, nederländsk
anatom och geolog (f. 1858). Lektor i anatomi
vid univ. i Amsterdam 1886, tog D. redan
1887 tjänst som militärläkare för att få
tillfälle att i Nederländska Indien företaga
pa-leontologiska forskningar. I Trinil på Java
lyckades han 1891 upptäcka rester av en
varelse, som han i korthet beskrev 1894 och
kallade Pithecanthropus erectus (se
Människan, fossila människor); han anser den
vara en verklig mellanlänk mellan människan
och de högre aporna. D:s slutgiltiga arbete
om detta fynd utkom först 1924. 1899 blev
D. prof, i geologi och paleontologi i
Amsterdam. K. A. G.
Dubois [dybcoa’], Frangois, se Sylvius,
Frans.
Dubois [dybcoa’], G u i 11 a m, nederländsk
målare, se B o i s, G. du.
Dubois [dybcoa’], Guillaume, fransk
kardinal och statsman (1656 e/9—1723 10/8).
Anläde tonsuren vid
13 års ålder,
genomgick Collège S:t
Michel i Paris och blev
1683 lärare för
hertigen av Chartres,
sedermera hertig Filip
(se d. o.) av Orléans.
Som sådan kom han i
gunst hos Filip, även
genom att blunda för
dennes utsvävningar.
Ludvig XIV :s
bevågenhet vann D.
ge
nom att befordra Filips giftermål med en
av konungens oäkta döttrar. När Filip
1715 övertog regentskapet, fick abbé D.
stort inflytande På hans ingivelse
närmade sig regenten England, och D. avgick
i hemlig beskickning till Haag och Hannover
för att underhandla med lord Stanhope, med
vilken han 6 okt. 1716 undertecknade det
fördrag, som efter Hollands accession (4 jan. 1717)
kallades trippelalliansen. Denna vändning i
fransk utrikespolitik var impopulär i landet
men i själva verket motiverad och nyttig; för
Sverige medförde den skada. Då regenten
1718 slopade de aristokratiska konseljerna,
blev D. 24 sept. s. å. statssekreterare för
utrikes ärendena. Han genomdrev
kvadruppel-alliansen 1718 och åstadkom Alberonis fall
1719; alliansen påtvingades Spanien 1720 och
medförde försoning med Filip V. Som
kyrkomän sökte D. bilägga konflikten mellan ku-
rian och de jansenistiska prästerna. Han blev
1720 ärkebiskop i Cambrai och 1721, efter
stora ansträngningar och tvetydig köpslagan,
kardinal samt invaldes 1722 i Franska
akademien. 22 aug. s. å. blev han premiärminister
för att garantera hertigens av Orléans
inflytande även efter regentskapets upphörande.
Följ, år insjuknade D., opererades mot sin
vilja och dog. Han var klok, erfaren och
energisk men intrigant, äregirig, njutningslysten
och sniken. D:s utrikespolitik förde
Frankrike ut ur dess isolering vid Ludvig XIV :s
död och tryggade åt landet en lång fredsperiod
men bestämdes mest av personliga hänsyn
till honom själv och regenten. Litt.:
Wiese-ner, »Le régent, 1’abbé D. et les anglais» (3
bd, 1891—99); P. Bliard, »D.» (2 bd, 1901—02;
apologi för D.); H. Leclercq, »Histoire de la
régence» (3 bd, 1921—22; kritisk mot D:s
person men erkänner vinsterna av hans
politik). L. S. (B. H-d.)
Dubois [dybcoa’], Jacques, se Sylvius,
J a c o b u s.
Dubois [dybcoa’], Louis, belgisk målare
(1830—80). Var en representant för realism
och kraftig kolorism, närmast utgående från
Courbet, målade porträtt, livliga djurstudier,
landskap och stilleben. G-g N.
Dubois [dybcoa’], Louis Ernest, fransk
kardinal (f. 1856). Blev präst 1879, biskop i
Verdun 1901, kardinal 1916 och ärkebiskop i
Paris 1920.
Dubois [dybcoa’], Paul, fransk skulptör
och målare (1829—1905); skrev sig ibland
D.-Pigalie (härstammade på mödernet från
skulptören Pigalie). D. började sina
konststudier först 1856 i Paris och fortsatte dem
i Italien. Kraftig påverkan av florentinska
1400-talsskulptörer, friskhet och frihet från
formalism visa redan hans tidiga verk (1861
ff.), statyerna »Johannes döparen som barn»
och »Florentinsk sångare». I »Narcissos vid
källan» uttrycker han mänsklig skönhet i
antikens anda, och i den praktfulla Evastatyn
närmar han sig renässansens levnadsstarka
och frodiga kvinnoideal. Av
monumentalverk märkas konnetabelns av
Montmoren-cy ryttarstaty vid slottet Chantilly, Jeanne
d’Arc (en uttrycksfull ryttarstaty i Domremy
1889, senare ex. i Reims och Paris),
gravmonumentet i Nantes’ katedral över general
Lamo-ricière med den dödes liggande staty i brons
och 4 allegoriska figurer i marmor (»Modet»,
»Den kristliga kärleken», »Tron» och
»Meditationen») och slutligen gravmonumentet över
hertigen av Aumale (1900) med liggande staty.
Många karaktärsfulla byster — Pasteur,
Gounod, Bonnat m. fl. — vittna om D:s
mästerskap som porträttör. Han var även en
målare av hög rang — det 1876 målade
dubbelporträttet av hans två söner är ett
själfullt, enkelt, gediget konstverk. D. var
direktör för École des beaux-arts 1878—1905.
Hans konst studeras bäst i Glyptoteket i
Köpenhamn, där man finner ex. av hans främsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
