Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dumont d’Urville, Jules Sébastien César - Du Moulin, Pierre (Molinæus, Petrus) - Dumouriez, Charles François - Dumpa - Dumpalm - Dumping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
Du Moulin—Dumping
98
varvid bl. a. Nya Zeelands och n. Nya Guineas
kuster noggrannare kartlades. På en tredje
färd 1837—40 med »L’Astrolabe» till
antark-tiska farvatten för att bestämma den
magnetiska sydpolens läge
upptäckte han bl. a.
Ludvig Filipsland och
Adélieland. Efter
hemkomsten blev han
kon-teramiral. Utgav bl. a.
»Voyage de la cor vette
1’Astrolabe» (1830—35)
samt »Voyage au pole
sud et dans 1’Océanie»
(1842—54). På sv.
utgavs »Verldsomsegla-ren» (8 dir, 1836—40).
Biogr. av Joubert (1885)
och Soudry du Kerven (1893). O. Sjn.
Du Moulin [dy molä’], Pierre (M o 1
i-næus, Petrus), fransk reformert teolog
(1568—1658). Var 1592—98 prof, i Leiden och
1599—1620 kyrkoherde i Charenton nära
Paris. Misstänkt för politiska intriger, flydde
D. till Sedan; där verkade han dels som
kyrkoherde, dels som teol. professor vid därvarande
protestantiska akademi till sin död. — D. var en
oförskräckt och talangfull polemiker. Han
skrev »Bouclier de la foi» (1617; mot
jesuiterna), »Anatome Arminianismi» (1619; mot
arminianerna) och »Anatomie de la messe»
(1636; mot katolicismen). — Biogr. av G.
Gory (1888). A. G-w.
Dumouriez [dymorie’], Charles
Fran-C o i s, fransk general (1739—1823).. Utmärkte
sig i sjuåriga kriget samt på Korsika 1768—
69 och blev överste. Choiseul sände 1770
hemligen D. att stödja
polska konfederationen i
Bar mot ryssarna. D.,
som missräknat sig på
polackerna,
återkallades (på egen begäran)
av Choiseuls
efterträdare d’Aiguillon,
som ogillade hans
polska politik. Då
d’Ai-guillon på Gustav III :s
begäran om hjälp efter
statsvälvningen 1772
tänkte sända trupper
till Sverige under engelsk konvoj, ansågs detta
av krigsministern Monteynard som ovärdigt.
D. föreslog då denne och fick i hemlighet
Ludvig XV :s befallning att, d’Aiguillon ovetande,
i stället värva trupper i Hamburg. Uppmärk
-samgjord av G. Ph. Creutz på D:s resa, lät
d’Aiguillon övervaka honom. D. avreste 1773,
greps i Hamburg, insattes sept. s. å. på
Ba-stiljen och fördes 1774 till Caen men frigavs
s. å. Av beräkning och i viss mån sympati
slöt sig den egentligen monarkistiske D. till
revolutionen 1789. Han blev generallöjtnant
1792 och 15 mars s. å. utrikesminister i
gi-rondisternas ministär. Som sådan framdrev
han krigsförklaringen mot Österrike i april.
Med konungens samtycke sprängde D.
ministären, blev krigsminister 13 juni men
avgick redan 15 juni, misstrodd av Ludvig. Han
gick i fält, blev aug. s. å. chef för nordarmén
och vann framgångar (kanonaden vid Valmy
20 sept. och segern vid Jemappes 6 nov. s. å.),
varpå följde Belgiens erövring. I början av
1793 inföll han i Holland men
tillbakaträng-des och led nederlag vid Neerwinden 18 mars.
D:s förhållande till konventet var synnerligen
spänt. I sin hotade ställning underhandlade
han med fienden, och då krigsministern
Beur-nonville och 4 kommissarier instämde
honom för konventet, arresterades de och
överlämnades av D. till fienden 1 april 1793. D.
sökte få armén att gå mot Paris (hans plan
var monarkisk restauration, troligen under
Ludvig XVI:s son) men tvangs i stället att
4 april fly över till österrikarna. Efter
mycket kringirrande stannade han från 1803 i
England. Under kriget mot den av D. hatade
Napoleon anlitades han där av ministären
som memorialförfattare. Han ville ej
återvända till Frankrike 1814, enär man vägrat
honom den begärda marskalksstaven. D:s
»Mé-moires» utkommo 1794 (2 bd; utvidgad uppl.
1823). Litt.: J. H. Rose, »D. and the defence
of England against Napoleon» (1909); A.
Chu-quet, »D.» (1914); A. Mathiez, »Autour de
Danton» (1926). (B. H-d.)
Dumpa. 1. Sänka ett eldvapens mynning
under horisontalplanet. — 2. Se Dumping.
Dumpalm, Ilyphaene thebaica, jämte andra
arter av samma afrikanska släkte den enda
palmen med verkligt grenad (upprepat
tvådelad) stam. D. har solfjäderlika blad och
stor, köttig, trefröig stenfrukt, som har
pep-parkakssmak. Veden är omväxlande svart
och ljus. D. blir 10 m hög och finnes i n. ö.
Afrika, särskilt i Nilområdet (i n. till övre
Egypten). — Se bild sp. 99.
Dumping [da’mpirj], eng. (av dump, stjälpa
av), försäljning av en vara på en utländsk
marknad till lägre pris än i hemlandet (t. o. m.
under produktionskostnaden). En sådan
konkurrens kan vara framkallad av
exportpremier i ena el. andra formen (p re m i e du
m-p i n g) men kan ock äga rum utan sådana.
Det kan därvid gälla allenast tillfälliga
realisationer för att undgå för stor
lageranhopning. Med d. förstås dock egentl. en mera
metodiskt bedriven differentiering mellan
priser, som gälla vid försäljning för export, och
priser, som gälla på den inre marknaden, i
syfte att genom uppdrivande av produktionens
och avsättningens omfattning uppnå minskade
produktionskostnader. Om priset på
hemmamarknaden kan hållas så högt, att det täcker
kostnaderna och även ger skälig vinst, kan
det löna sig att för att uppnå de med
produktion i större skala förenade fördelarna
producera ett överskott, om ock härför ej kan
fås högre pris, än som täcker de direkta
kostnaderna jämte frakt till mottagningslandet.
VI. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
