Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Duni, Egidio Romoaldo - Dunit - Dunkehallar - Dunker - Dunker, Carl Christian Henrik Bernhard - Dunkerque - Dunkers - Dunkirk - Dunlop, John Boyd - Dunmore head - Dunnet head
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Dunit—Dunnet head
108
Hamnen i Dunkerque.
1757 ned i Paris, där han blev den främste
föregångaren för opéra comique. 1755 skrev
han den uppmärksammade »Ninette ä la cour»
(»Bondflickan på hofvet», Sthlm 1793) och
1757 sitt berömdaste franska verk, »Le peintre
amoureux» (»Målaren kär i sin modell», Sthlm
1782). D:s bästa tid var 1755—65. T. N.
Dunit, se P e r i d o t i t.
Dunkehallar, höjdsträckning inom v. delen
av Jönköpings stad, del av
förkastningsbran-ten v. om Vättern; även namn på här
liggande förstad (se Jönköping).
Dunker, socken i mellersta Södermanland,
Villåttinge härad, Södermanlands län; 140,80
kvkm, 1,817 inv. (1926). Bergig skogstrakt i
n. ö.; jämnare bygd i s. kring sjöarna
Skun-dern och D u n k e r n (4,72 kvkm; avrinner till
Båven). 2,760 har åker, 9,466 har skogs- och
hagmark. Egendom: Ekensholm. Stålboga i
n., förr järnbruk, nu träullfabi ik, tillhör
Holmens bruk. D. bildar med Lilla Malma och
Malmköping ett pastorat i Strängnäs stift,
Villåttinge kontrakt. Litt.: J. A. Hedendahl,
»D:s kyrka i Södermanland» (1912).
Dunker, Carl Christian Henrik
Bernhard, norsk jurist och politiker (1809—70).
D. blev jur. kand. 1834 och var sedan
»fuld-mægtig» hos dåv. höiesteretsadvokaten F.
Stang. Han blev 1837 overretsprokurator och
1841 höiesteretsadvokat; snart erkändes han
såsom Norges främste sakförare. Hans
föredrag utmärktes alltid av stor klarhet och
juridisk skärpa i förening med elegant
uttryckssätt och ofta långt driven
hänsynslöshet. Hans originella personlighet bidrog att
höja verkningarna av hans tal (advokaten
Berent i Björnsons »En fallit» har D. till
förebild). 1859 blev D. regeringsadvokat. Under
ståthållarstriden 1860 utgav han flera
småskrifter, »Flyveblade», i vilka han skickligt
hävdade den norska uppfattningen, samt 1866
—-68 skriften »Om revision av forenings-akten
mellem Sverige og Norge». D. var en varm
skandinav. Han visade varmt intresse för
konst och litteratur samt var i
många år en inflytelserik
medlem av styrelsen för huvudstadens
teater. Y. N.*
Dunkerque [dökä’rk] (ty.
Dün-kirchen, eng. Dunkirk’), starkt
befäst sjöstad i fr. dep. Nord, vid
Nordsjön, nära belgiska gränsen;
34,748 inv. (1921). Till den gamla
staden, som omges av vallgravar,
sluta sig i ö. förstäderna
Malo-les-Bains (9,025 inv., havsbad) och
Ro-sendael (13,977 inv.), i v.
S:t-Pol-sur-Mer (10,492 inv.). Gatorna äro
breda; i centrum ligger Place
Jean-Bart med dennes staty,
där-invid kyrkan Saint-Éloi med ett
90 m högt klocktorn.
Handelskammarens byggnad är D:s största
hus. D. har betydande bibliotek,
museer och skolor. Industrien
omfattar textil- och maskinverkstäder,
skepps-byggeri, bryggerier m. m. Hamnen är
rymlig; dess många bassänger ha en rymd av
mer än 50 har och utvidgas alltjämt.
Genom 5 kanaler står den i förbindelse med
kanalnätet i n. Frankrike och v. Belgien. Ar
1924 ankommo till hamnen 1,913 sjögående
fartyg om 2,798,000 ton. Fiskeflottan är
betydande (omkr. 230 båtar) och deltar i både
Islandsfisket och Nordsjöfisket. — D.
befästes omkr. 960 av grevarna av Flandern,
tillföll 1384 burgundiska riket, 1477 Spanien
och var därpå tvisteämne mellan spanjorer
och fransmän. D. erövrades 1658 med engelskt
bistånd från Spanien, blev s. å. engelskt men
såldes 1662 av Karl II till Frankrike, som
staden sedan tillhört. Under världskriget
var D. en av engelska arméns hjälpbaser och
utsattes därför för upprepade
luftbombardemang och angrepp av tyska fartyg. — Staden
fick 1923 en svensk sjömanskyrka. O. Sjn.
Du’nkers, baptistsekt, se T u n k e r s.
Dunkirk [dankä’k], 1. Stad i staten New
York, U. S. A., vid Eriesjön; 19,336 inv. (1920).
Livligt trafikerad hamn; lokomotivverkstäder.
Omgives av vidsträckta vinodlingar. — 2. Eng.
namn på Dunkerque (se d. o.).
Dunlop [danlå’p el. da’nlåp], John Boyd,
irländsk uppfinnare (1840—1921), urspr.
veterinär. Fick omkr. 1888 idén till den
pneu-matiska luftringen, som, först kallad
dunlo p r i n g, blev av stor betydelse för
velocipedens och automobilens utveckling. D:s
uppfinning bestod i att lägga in en smidig
gummislang inuti en fastare, vid hjulfäljen
anbragt ytterring av gummi; slangen fylldes
med luft, för att anordningen skulle få lagom
elasticitet. G. H-r.
Dunmore head [da’nmäo he’d], Irlands och
Europas västligaste udde, på 52° 7’ n. br. och
10° 30’ v. Igd.
Dunnet head [da’nit he’d], Skottlands
nordligaste udde, under 58° 40’ n. br. och 3° 22’
v. Igd. Fyrtorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
