Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Durham (England) - Durham (Nord-Carolina) - Durham, John George Lambton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Durham—Durham, J. G. L.
132
Katedralen i Durham.
ligga slottet och den vackra katedralen. Denna
uppfördes 1093—1480 för att tjäna som
vilorum för S:t Cuthberts kvarlevor; dess äldre
delar höra till den normanniska stilens i
England viktigaste byggnadsminnesmärken. Slottet
byggdes i romansk stil av Vilhelm Erövraren
omkr. 1072, var förr biskopsresidens men tages
nu i anspråk av universitetet. Detta stiftades
av Cromwell 1657, upphävdes senare men
öppnades ånyo 1833 (262 lärare och 1,228 stud.
1921—22). Till D:s universitet höra College of
medicine och Armstrong-college i
Newcastle-on-Tyne, Codrington college på Barbados och
Fou-rah bay college vid Freetown i Sierra Leone.
Durham [da’rom], stad i Nord-Carolina, U.
S. A., 30 km n. v. om Raleigh; 21,719 inv.
(1920). Centrum för statens tobaksindustri
(cigarretter; jfr Duke, J. B.);
bomullsspinnerier, färg- och gödselmedelsfabriker; järnverk.
Durham [-[da’rom],JohnGeorgeLamb-t-] {+[da’rom],JohnGeorgeLamb-
t+} o n, earl av, brittisk statsman (1792 12/4—
1840 28/7). Var 1813—28 led. av underhuset,
blev där snart inflytelserik inom whigpartiet
och var g. m. en dotter
till dettas ledare, lord
Grey. D. påyrkade 1821
i underhuset en
grundlig parlamentsreform
med likformig
valkretsindelning, treåriga parlamentsperioder
och radikal
utsträckning av rösträtten
samt tog sedan
alltjämt ledande del i
reformagitationen. Han
upphöjdes 1828 till pär
(baron D.). I lord Greys kabinett blev D. (nov.
1830) sigillbevarare. D. var den ledande i
den fyrmannakommitté, som utarbetade
ministärens första förslag till parlamentsreform,
samt deltog livligt i de parlamentariska
strider, som omsider ledde till förslagets
definitiva antagande i modifierad form, juni 1832.
S. å. sändes han i en utomordentlig
beskickning till Petersburg för att påverka ryska
regeringen i den belgiska frågan och söka
utverka någon lindring i polackernas öde.
Missnöjd med regeringens hårdhänta
irländska politik, avgick D. mars 1833 ur
ministären och blev då earl av D. Han slöt sig nu
allt närmare whigpartiets radikala flygel.
1835—37 var D. ånyo utomordentlig
ambassadör i Petersburg och sändes efter utbrottet
av Papineaus uppror i Kanada dit som
generalguvernör med nära nog diktatorsfullmakt
(1838). Han lyckades genom på en gång
energiska och försonliga åtgärder vinna
förtroende men begick vid utfärdandet av en
amnesti det formfelet att landsförvisa 8
därifrån undantagna upprorsledare till
Bermu-dasöarna, över vilket område han ej hade
någon myndighet. Hans personlige fiende
Brougham, som ville hämnas på både D. och
regeringen, angrep häftigt
amnestiproklamationens laglighet, och för att undvika en
parlamentarisk motgång var Melbourne nog
svag att återkalla D:s proklamation,
varigenom denne miste den prestige i Kanada
han behövde för att genomföra dess
pacifi-cering. Han avgick då omedelbart s. å. och
återkom, bruten till hälsan och bitter över
skymfen. Sina reformtankar sammanfattade
D. i ett märkligt aktstycke, »The Durham
report» (1839), som blev grundvalen för det
framtida ordnandet av Kanadas styrelse och
genom sitt starka betonande av
självstyrelseprincipen bildar en vändpunkt i de brittiska
koloniernas förhållande till moderlandet.
Påståendet, att ej D. utan hans sekreterare,
Ch. Buller, skulle vara aktstyckets verklige
upphovsman, är grundlöst. Den av D.
på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
