Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Duvsläktet - Dux - Dux (ledare) - Dux, Claire - D. V. - Dvala - Dwarka - Dwight, Timothy - Dvina - Dvinsk - Dvořák, Antonín
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Dux—Dvorak
152
liga, trummande läte; tumletter (däribland
svensk tumlett från Skåne, vår enda
inhemska duvras), en sedan årtusenden med stor
omsorg vårdad rastyp, kännetecknad genom sin
flykt, som antingen är hög och elegant el.
består i ett egendomligt kullbytterande;
peruk-el. kragduvor med starkt utvecklad
peruk-liknande fjäderdräkt på huvud och hals; p
å-fågelsduvor (»kronstjärt»), vilka till
såväl stjärten som hållningen erinra om
påfåglar; krävduvor med enormt utvecklad
kräva, som hos vissa raser kan blåsas upp till
klotform; hönsduvor (malteserduvor,
mo-denaduvor) med hönsliknande kroppsform;
vårtduvor el. orientaliska duvor
med av valkar el. vårtor omgiven näbbhud
och breda ögonringar. Till denna grupp höra
brevduvorna, vilkas bästa raser äro av
belgiskt ursprung, indianduvor och
engelska karriers. De största tamduvorna, r
o-merska duvor, äro dubbelt så långa som
de minsta, orientaliska meffikor.
Turturduvan, Streptopelia (Turtur)
turtur, förekommer över större delen av Europa,
Nordafrika och v. Asien. I Sverige har den
påträffats, ehuru ej häckande, ända upp till
Karesuando. Den är mindre än de förut nämnda
arterna (längd 30 cm) men mera sirlig och graciös.
Färgen är övervägande rödaktig. Sitt namn
har den av lätet, ett ofta upprepat »tur tur».
Emedan duvorna i stor utsträckning
förtära ogräsfrö, torde de få anses som
övervägande nyttiga fåglar. Där ringduvor
förekomma talrikt, kunna de dock göra skada på
gröda och skogsfrö. — Några vanligare
duv-raser återgivas på vidstående färgplansch. T. P.
Dux, se D u c h c o v.
Dux, lat. (av dücere, föra, leda), ledare. 1. I
det forna Rom överbefälhavaren i krig (i plur.,
düces, även om underbefälhavarna); efter
äm-betsmannaväsendets reglering (under
Diocleti-anus) militärbefälhavaren i en provins.
Under medeltiden var d. urspr. en hög
ämbetsman (jfr D o g e). Ordet blev senare den
högsta adelstiteln, motsvarande hertig (fr. duc,
it. duca, eng. duke, sp. o. port, duque-, det sv.
jarl återgavs med d.). H. Sgn.
2. I en fuga det urspr. temat el. subjektet,
sådant det föredrages av begynnelsestämman.
Jfr C o m e s.
Dux [doks], Claire, tysk operasångerska
(f. 1886); utbildad i Berlin och Milano. Har
bl. a. uppträtt på Opernhaus i Berlin, Covent
garden-teatern i London och
Metropolitantea-tern i New York; sjöng 1919 med stor
framgång på Kungl. teatern i Stockholm Martha,
Madame Butterfly, Mimi och grevinnan i
»Fi-garos bröllop». D. har även låtit höra sig på
konserter. Hennes röst är en ljus, vacker
sopran med den bästa utbildning. T. N.
D. V., förk. av lat. Deo volente, om Gud vill.
Dvala, i fysiologisk mening ett tillstånd
av nedsatt retbarhet. Jfr Koma och Sömn.
Dwärkä (skt Dvärakä), ort på halvön
Kathi-awar, Främre Indien; omkr. 8,000 inv.; en av
Indiens heligaste vallfartsorter med berömt
tempel åt Krisna (se d. o.). J. Ch-r.
Dwight [dcaåit], T i m o t h y,
nordamerikansk präst och pedagog (1752—1817). Var
dotterson till teologen Jonathan Edwards,
tjänstgjorde 1777—78 som präst vid
revolu-tionsarmén, blev 1783
presbyteriansk pastor
i Greenfield hill,
Connecticut, och grundade
där en samskola. Från
1795 var han rektor
vid Yale college, som
till följd av hans
pedagogiska reformverksamhet fick stort
anseende i hela
Amerika. D:s
predikosamling, »Theology
explai-ned and defended in a
series of 173 sermons» (5 bd, 1818—19), utgick
i många uppl. i Förenta staterna och England.
Dvina. 1. Ry. Severnaja Dvina, Norra
D., flod i Nordryssland. Bildas av
källfloder-na Suchona, Jug och Vytjegda, utfaller i Vita
havet. Suchona, vanl. ansedd som D:s
huvud-källflod, uppstår i Kubinskojesjön (största
tillflöde Kubina från n.), förenar sig vid Velikij
Ustjug med Jug (fr. h.) och antar sedan
namnet D. Vid Kotlas infaller fr. h. Vytjegda
från Timanbergen. Den förenade floden
vänder sig mot n. v., upptar Vaga (fr. v.) och
Pinega (fr. h.), delar sig vid Cholmogory i
flera armar och utfaller i Dvinaviken
nedanför Archangelsk. Längd från Kubinskojesjön
1,257 km, från Vytjegdas källa 1,780 km;
flodområde 365,381 kvkm. Suchona-Dvina är
segelbar till hela sin längd och har
kanalförbindelse med Neva och Volga; från
Vytjegda går en kanalled till Kama. På D.
transporteras timmer och spannmål;
segla-tionstid maj—okt. — 2. Ry. Zapadnaja Dvina,
Västra D., se D ü n a.
Dvinsk, ryskt namn på Dünaburg (se d. o.).
Dvorak [dvå’r^äk], A n t o n I n, bömisk
tonsättare (1841—1904); elev av
organistskolan i Prag 1857; altviolinist i nationalteaterns
orkester 1862—73. Som kompositör
framträdde han 1873 med
en patriotisk hymn,
»Hlahol», för blandad
kör och orkester,
vilken vann så stor
berömmelse, att han
tillerkändes ett
statssti-pendium, som satte
honom i stånd att helt
leva för sin
komposi-toriska verksamhet.
Sedan följde »Slaviska
danser» (1878) för
piano för 4 händer och
»Mähriska duetter». På 1880-talet uppfördes
flera körverk, däribland »Die Geisterbraut»
(1884), »S:ta Ludmila» (1886), ett rekviem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
