Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dvořák, Antonín - Dvornik - dwt - Dvärg - Dvärgag - Dvärgbjörk - Dvärgbuske - Dvärgfolk eller Pygméer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Dvornik—Dvärgfolk
154
(1890) och ett »Stabat mater» (1883; Sthlm
1900). D. var 1892—95 ledare av
nationalkon-servatoriet i New York. Under sina sista år
ägnade han sig mest åt operor, symfoniska
dikter och symfonier. Till det förstnämnda slaget
höra »Wanda» (1876), »Der Bauer ein Schelm»
(1877), »Rusalka» (1900) och »Armida» (1903).
D., som kan anses som tjeckiska skolans
främste tonsättare efter Smetana, skrev även
högt skattade kammarmusikverk, solosånger
och pianostycken. Den slaviska folkmusiken
intar alltid en dominerande plats i hans verk.
— Litt.: I. Zubaty, »D.» (1886); O. Sourek,
»D:s Werke» (1917). T. N.
Dvo’rnik, ry. (av dvor, gård), gårdskarl, var
under tsarismen beteckningen på den för varje
hus obligatoriske funktionär, som icke blott
hade att förrätta vanliga gårdskarls- och
portvaktssysslor utan ock att, sorterande
under polisen, utöva en viss polisuppsikt över
husets invånare, särskilt i fråga om pass.
dwt, förk. för pennyweight (se d. o.).
Patologiska fall av dvärgväxt hos fullvuxna personer.
Dvärg kallas i dagligt tal en organism, som
i slutvuxet tillstånd visar väsentligen mindre
storlek än arten i allm. Dvärgar kallas hos
människan män under 1,30 m och kvinnor
under 1,20 m. D. födas av föräldrar av vanlig
storlek; ofta äro de själva ofruktsamma. De
kunna ha vanliga proportioner — med
undantag för huvudet, som synes för stort — eller
visa missförhållande mellan bålens och
benens, stundom också armarnas, storlek. Oftast
är en d. själsligt fullgången. Orsakerna till
dvärgväxten äro flera och förvisso ännu ej
fullt klarlagda. Engelska sjukan alstrar d.
genom att benen förkortas och ryggraden
kroknar. Näringsstörningar i broskvävnaden
under fosterlivet alstrar d. med både ben och
armar förkortade. Störningar i
livsverksamheten hos sköldkörteln eller undre hjärnbi-
hanget alstra d. Kvinnliga d. torde vara
vanligare än manliga. I litteraturen förekomma
uppgifter om mycket små d., ända ned till
en längd av 38 cm. Vissa fackmän hålla
före, att d. under 70 cm ej med säkerhet
påvisats. — D. äro oftast svaga och visa föga
motståndskraft. I vissa fall ha d. vuxit vid
ganska hög ålder. De ha ofta, särskilt vid
forntidens hov, betraktats som ett slags
kuriositet eller leksaker (hovdvärgar; se
Hovnarr). Konsten har ofta avbildat dem. Rbg.
I nordisk mytologi omtalas d. som väsen,
vilka antogos företräda de i jordens inre
hemlighetsfullt verkande naturkrafterna. Enl.
Snorres Edda voro de urspr. maskar i
urjätten Ymers kött och fingo sedan av gudarna
förstånd och människoliknande skepnad. Man
tänkte sig dem små, fula, dagskygga, boende
i jorden el. i stenar. De troddes kunna göra
sig osynliga genom att påtaga en hjälm el.
kåpa (dvärghatt; se d. o.). Deras överlägsna
konstfärdighet satte dem i stånd att smida
dyrbara vapen och klenoder åt gudar och
människor. Åt Oden förfärdigade de spjutet
Gung-ner och ringen Draupner, åt Tor hammaren
Mjolner, åt Frej skeppet Skidbladner o. s. v.
Några d. ha, enl. vad namnen antyda, en
kos-mogonisk betydelse, ss. Ny och Nede. I en
senare tids folktro förblandas de ofta med
tomtegubbar, nissar o. dyl. väsen. En säker
etymologi av ordet d. (fsv. dværgher, isl. dvergr)
är ej funnen. E. Hellquist sätter det i
förbindelse med den indoeurop. roten dhuer, i skt
dhvåra(s), ett demoniskt väsen. —
Dvärgs-n ä t, i äldre dialekter = spindelnät. Th. W.*
Dvärgag, se C y p e r u s.
Dvärgbjörk, se Björk.
Dvärgbuske, se Buske.
Dvärgfolk eller P y g m é e r (jfr Dvärg),
antropologisk beteckning för jordens mest
småväxta folkslag. Oftast sätter man gränsen
vid 150 cm, så att endast folkslag, där
mannens medellängd faller under detta mått,
räknas som verkliga d. Så småväxta äro endast
vissa mellanafrikanska folk (jfr A k k a),
buschmännen i s. Afrika, minkopifolket på
Andamanerna (v. om Bortre Indien), aeta- el.
negritofolket på Filippinerna och ett par
folkslag på Nya Guinea (tapiro-, kamaweka- och
goliathfolken). Utom genom sin låga växt
enas d. i antropologiskt hänseende genom mer
el. mindre mörk hud (ljusast i Afrika) och
ulligt hår, båda kännetecken, som närma dem
till negrerna. Huvudformen är däremot
bredare, särskilt i Asien och på Nya Guinea.
Samtliga d. stå på mycket låg kulturgrad; på
Nya Guinea ha de lärt sig lantbruk av
kringboende folkslag, eljest äro de jägare och
samlare. Ofta ha de antagit.sina grannars språk;
dock torde buschmännens och minkopifolkets
språk vara de ursprungliga.
Till d. i trängre mening sluta sig dels
ull-håriga folk med något högre växt (vissa
afrikanska folk, semangfolket på halvön Malacka,
vissa folk på Nya Guinea och på ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
