Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Düben, Joachim von (1708—86) - Düben, Magnus Wilhelm von - Dyblad - Dybladsväxter - Dyborre - Dybwad, Johanne, f. Reimers - Dybäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Düben, M. W. v—Dybäck
164
därför att han ogillade dess närmande till
hattarna. Han reserverade sig 1764 i
Kanslikollegium mot den nya alliansen med Frankrike
samt var vid riksdagen 1765—66 en av de
segrande mössornas ledare och medlem av
sekreta utskottet. D. betraktades nu av det
förbittrade konungaparet som överlöpare och
förbigicks fem gånger av konungen, då han
uppförts i första rummet på riksrådsförslag.
Detta föranledde ständernas förordning om
lagarnas verkställighet 1766, att den, som tre
gånger uppförts på förslag till ämbete, skulle
fjärde gången ensam föreslås. På denna väg
kom D. in i rådet 1766. Inom den första
mössregeringen intog han en inflytelserik ställning.
Han entledigades vid partivälvningen 1769
men blev 1772 åter riksråd samt utsågs till
kanslipresident. Efter statsvälvningen s. å.
avskedades D. åter. L. S.*
Düben, Magnus Wilhelm von,
naturforskare (1814—45); jfr släktöversikten.
Han blev 1835 fil. dr i Lund och 1838 docent
i botanik där samt 1843 adjunkt i zoologi
och intendent vid universitetets
naturhistoriska museum. 1843—44 idkade D. studier
över den norska västkustens havsfauna och
utgav tills, m. den norske zoologen J. Koren
»öfversigt af Skandinaviens echinodermer»
(1844), ett för sin tid utmärkt arbete. Han
utgav vidare bl. a. »Handbok i växtrikets na
turliga familjer» (1841; 2;a uppl. omarbetad
av F. V. K. Areschoug 1870), det första arbete,
i vilket E. Fries’ system framträdde i sin
helhet, även utsträckt till de utländska familjerna.
Dyblad (på hösten; nedtill tre övervintringsknoppar).
Dyblad, Hydro’charis mo’rsus ränae, hör till
fam. Hydrocharitaceae. Vattenväxt med rundat
njurlika, flytande blad och enkönade
blommor med vita kronblad. I Sverige sätter den
i regel icke frukt utan fortplantar sig
genom knoppar (hibernakler), som falla av på
hösten och, sedan de övervintrat på bottnen
av vattensamlingarna, följande vår flyta upp
till ytan. G. M-e.
Dybladsväxter, Hydrocharitäceae, fam. inom
serien Ilelobiae bland monokotyledonerna,
utmärkt genom undersittande fruktämne och
strålformiga, oftast enkönade blommor med
vanl. dubbelt hylle och i början omslutna av
ett hölster. Fröna sakna frövita. Hithörande
växter äro mer el. mindre fullständigt
nedsänkta vattenväxter, såväl i sött som i salt
vatten; de flesta förekomma mellan
vändkretsarna. Bland hithörande släkten märkas
Val-lisneria (se d. o.), dyblad (Ilydrockaris),
vat-tenaloe el. dyborre (Stratiotes) och vattenpest
(Ileloded), de tre sistnämnda förekommande i
Sverige; se Dyblad, Vattenaloe och
Vattenpest. G. M-e.
Dyborre, se Vattenaloe.
Dybwad, Johanne, f. R eim e r s, norsk
skådespelerska (f. 1867). Debuterade i Bergen
1887 och med stor framgång som Fanchon i
»Syrsan» 1888 på Kristiania (Oslo) teater, sedan
1899 Nationalteatret,
där hon fortfarande är
verksam, på senare år
även som regissör. Fru
D. har gästspelat i
Köpenhamn, Helsingfors
och Stockholm flera
gånger sedan 1900,
senast vid
National-teatrets ensemblebesök
1917. Hon förenar
fantasirikedom, tempera-mentsstyrka och
käns-lovärme med den
kla
raste intelligens och den fullkomligaste
behärskning av de konstnärliga uttrycksmedlen.
Rosa-lindas yrande livsglädje (»Som ni behagar»),
Klara Sangs religiösa extas (»Over evne») och
Tora Parsbergs nobla, varma kvinnlighet, för
allt finner fru D. lika sanna som oemotståndligt
medryckande eller gripande toner. Bland hennes
övriga roller märkes främst en rad av Ibsens,
Björnsons och Gunnar Heibergs gestalter, bl.
a. Nora i »Ett dockhem», Solveig i »Peer Gynt»,
Hilde i »Bvggmästar Solness», Asta i »Lille
Eyolf», Maja i »När vi döda vakna», Gerd
i »Brand», Helga i »Geografi och kärlek»,
Borghild i »Sigurd Jorsalfar», Klara Ernst i
»Kungen», Maria i »På Storhove», Maria
Stuart, Ragna i »Daglannet», Karen i
»Kärlekens tragedi» och Tante Ulrikke; vidare
Sara i »Lystige koner» (Lie), Lina i »Mödre»
(Hulda Garborg) och Teresita i »’Livets spil»
(Hamsun). Fru D. är också en högt skattad
uppläserska av norsk lyrik. G. K-g.
Dybäck, gods (säteri) i sydligaste Skåne vid
Dybäcksån, nära Östersjön, Ö. Vemmenhögs
socken, Vemmenhögs härad; ägare A. Alwén.
Omfattar med underlydande 578 har, därav
498 har åker; ångbränneri. Tax.-värde 839,100
kr. (1925). Slottet, omgivet av kanal, bildar
en imponerande samling byggnader, uppförda
under 1400—1600-talet i olika stilar. Stora
park- och trädgårdsanläggningar. Godset
omtalas redan 1374; det ägdes från mitten av
1400-talet av ätterna Bing, Hollunger och
Marsvin samt kom genom gifte till Lars
Bille (d. 1679). Jorden och
mangårdsbyggna-den delades 1684 av dennes söner i två parter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
