Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Düben, Anders - Düben, Carl Wilhelm von - Düben, Emerentia (Mensa) von - Düben, Gustaf Wilhelm Johan von - Düben, Joachim von (1671—1730) - Düben, Joachim von (1708—86)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Düben, C. W. v.—Diiben, J. v.
162
äro till Samuel Columbus’ »Odæ sveticæ» och
trycktes med dessa 1674.
Gustaf D:s son Gustaf von D. (1659—
1726) var hovkapellmästare 1690—1701, dock
hela tiden med vikarie, adlades 1698 och blev
1718 friherre samt 1712 hovmarskalk. Några
kompositioner av honom finnas ej bevarade.
— Dennes broder Anders von D. (1673—
1738), hovkapellmästare 1701 (1699
underkapellmästare)—1711, adlad 1707, friherre 1719,
blev hovmarskalk 1721. Ett större antal
solosånger och klaverstycken finnas
bevarade i handskrift; en balett (opera) trycktes
1701. Han testamenterade sitt och faderns
dyrbara notbibliotek till Uppsala, där det
sedan utgjort en värdefull källa ang.
1600-talets musikodling, ej minst i Sverige. — Litt.
om familjen D:s musikaliska medlemmar: T.
Norlind, »Die Familie Düben» i »Festschrift
H. Kretzschmar» (1918); C. Forsstrand, »Från
Slottsbacken till Ladugårdslandet» (1921); T.
Norlind och E. Trobäck, »Kungl. hovkapellets
historia 1526—1926» (1926). T. N.
Düben, Carl Wilhelm von, greve,
ämbetsman (1724—90), son till J. von D. (d.
1730), dotterson till H. Spegel. Ingick 1742
i kansliet, var kommissionssekreterare i
Berlin 1747—51, blev kammarherre hos
drottningen 1751, hennes handsekreterare 1753
samt överkammarherre 1761. Han var envoyé
i Petersburg 1763—66 och blev 1764
hovkansler. D. räknades till hovpartiet men var
försiktig, klok och föga partibunden, vartill
bidrog, att hans kusin och svärfar, J. von D.
(d. 1786; se d. o.), var mössledare. Efter Adolf
Fredriks tronavsägelse 1768 lät D. sjukanmäla
sig för att slippa taga parti för eller mot
ämbetsverken. Han blev 1769 president i
Kammarrevisionen. Gustav III högaktade D.,
som 1788 blev riksråd och s. å. t. f.
kanslipresident, då Oxenstierna följde kungen i fält.
D. fick avsked som riksråd 1789 men kvarstod
som t. f. kanslipresident och blev s. å. även led.
av Högsta domstolen. Han var en smidig
politiker och mångsidigt bildad, en vän av
vitterhet och konst. L. S. (B. H-d.)
Düben, Emerentia (Mensa) von (1669
—1743),’syster till J. von D. (d. 1730), blev
»kammarpiga» hos Ulrika Eleonora d. ä., som
åt hennes vård anförtrodde Ulrika Eleonora
d. y. Hon adlades 1707, blev kammarjungfru,
hovfröken och 1717 kammarfröken. 1719
upphöjdes hon jämte sina bröder i friherrligt
stånd. Hon förblev till Ulrika Eleonora d.
y:s död hennes förtrogna, nästan systerliga
väninna och missbrukade icke sin ställning.
Düben, Gustaf WilhelmJohan von,
frih., läkare, anatom och etnolog (1822—92),
brorson till M. W. v. D. Fil. dr i Lund 1844,
var D. 1846—55 bibliotekarie och sekr. vid
Karolinska institutet i Stockholm, där han
1851 avlade kir. mag.-examen och 1858 blev
den förste professorn i patologisk anatomi.
1861 övergick han till lärostolen för anatomi
och fysiologi och var 1874—87 prof, blott i
anatomi. Med. dr i Uppsala 1855. Led. av
Vet.-akad. 1860. — D. företog 1844—46 en
omfattande naturvetenskaplig forskningsresa,
skildrad i »Resa till Kap, Ostindien och
Kina åren 1844—1846»
(1847). Sin främsta
vetenskapliga insats
gjorde han på det
antropologiska och
etnografiska området. Hans
huvudarbete,
»Lappland och lapparne»
(1872), är ett
grundläggande verk, vari
han bl. a. vederlägger
den tidigare
uppfattningen av lapparna
som Skandinaviens
mot norr undanträngda urbefolkning. Postumt
atgavs »Crania lapponica» (1910). D. var en
mångsidig natur med håg åt skilda riktningar.
Biogr. av O. Medin i Sv. läkaresällsk :s
för-handl. (1892). (A. W-dt.)
Düben, Joachim von, frih., riksråd (1671—
1730); jfr släktöversikten. Ingick 1694 i
kansliet, adlades 1707 och tjänstgjorde i Karl
XII:s fältkansli; tillfångatogs vid Poltava. D.
hemkom 1719 samt blev s. å. statssekreterare
vid utrikesexpeditionen och frih. Liksom sina
syskon stod D. Ulrika Eleonora personligen
nära. Att han 1720 utan föredragning i rådet
kontrasignerade ordern om Stobées
arrestering ådrog honom skrapa av 1723 års
ständer. D. blev 1723 hovkansler och insattes i
sekreta kommissionen. Med Horn bekämpade
D. holsteinska partiet. 1727 blev han riksråd.
Ehuru platsen som rikskansliråd var
upptagen, fick D. kvarstå i kansliet för att hjälpa
Horn. Under dennes glanstid var D. Horns
högra hand och hade stort inflytande. Han var
utmärkt skicklig och kunnig, med moget
omdöme och sällsynt klarhet i skriftlig
framställning. D. ägde stora litterära intressen
och översatte skaldestycken (utg. 1721—22)
av Boileau-Despréaux. Liksom flera
medfångar i Ryssland påverkad av pietismen, utgav
han efter tyska mönster anonymt »Uthvalde
andelige sånger» (1725). Efter D:s död
upphöjdes hans ätt till grevlig 1731. L. S.*
Düben, Joachim von, frih., riksråd
(1708—86), brorson till den föregående.
Ingick i kansliet 1724, blev
kommissionssekreterare i Haag 1731, kammarherre s. å.,
kabinettssekreterare hos drottningen 1733,
assessor i Kommerskollegium 1739 samt 1747
titulärt och 1753 ordinarie kommerseråd. D.
åtnjöt i hög grad Adolf Fredriks och hans
gemåls förtroende och förvaltade en tid
drottningens enskilda kassa. Då rådet 1755
ogillade konungens utnämning av D. (utanför
rådets förslag) till statssekreterare, avstod D.
frivilligt från befordringen; genom hovets
inflytande blev han 1759 statssekreterare vid
inrikes civilexpeditionen. Efter 1762 års
riksdag började han skilja sig från hovet, bl. a.
VI. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
