Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dykeri - Dykänder - Dyle - Dylta bruk - Dyltaån - Dümichen, Johannes von - Dymmelveckan - Dymov, Osip (Osip Isidorovitj Perelmann)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
Dykänder—Dymov
178
Sluten dykarklocka.
sjöbottnen, som låg rätt under klockan, var
åtkomlig för bearbetning, och, vad mera
betydde, på större djup befanns det svårt
för en människa
att uthärda
lufttrycket i klockan.
Den nyare väg- och [-vattenbyggnadskonsten,-]
{+vattenbyggnads-
konsten,+} som
behöver möjlighet att
arbeta mera
obehindrat, betjänar
sig i viss
utsträckning av s. k.
pneu-matiska klockor, t.
ex. vid större [-grundläggningsar-beten-]
{+grundläggningsar-
beten+} i
hamnbas-sänger och för
bropelare. Sådana
dykar klockor, även
kallade »flyttbara
kassuner», bestå av nedtill öppna plåtkammare,
som nedsänkas på arbetsbottnen och genom
kommunikationstrummor, försedda med
luftslussar, stå i förbindelse med arbetsplanet
ovan vatten. Arbetare och material nedföras
genom dessa trummor, i vilkas olika
avdelningar lufttrycket undan för undan stegras
till det i det nedersta arbetsrummet
förefintliga högsta arbetstrycket. Detta måste vara
tillräckligt för att hålla bottnen vattenfri.
Men även dessa nyare klockor äro icke
användbara på hur stora djup som helst; vanl.
anses 35 m, motsv. 3,5 atm. tryck, vara
ett gränsvärde, som icke gärna överskrides.
Jfr Grundläggning. G. H-r.
Dykänder, Fuligulinae, en underfam. av
fam. Anatidae (a n d f å g 1 a r, se d. o.),
kännetecknad främst av att baktån är försedd
med en bred hudflik (simflik). Hithörande
fåglar ha en bred och klumpig kropp med
kortare hals och fötter än de egentliga
änderna (Anatinae); de äro skickliga dykare,
som hämta sin föda huvudsaki. ur vattnet,
stundom från förvånande stort djup. D. äro
mera än de egentliga änderna bundna vid
vattnet och röra sig på land med klumpig och
vaggande gång. Släktet Fuligula (v i g
g-släktet, se d. o.) omfattar tre sv. arter:
vigg, bergand och brunand. Andra viktigare
arter äro ejder, svärta, sjöorre,
alförrädare, knipa och a 1 f å g e 1 (se
dessa ord). — D:s kött är icke av så god
beskaffenhet som de egentliga ändernas.
Dyle [dåiTa], flarn. Dijle, flod i Belgien,
se R u p e 1.
Dylta bruk, bruksegendom i n. Närke,
Axbergs socken, Örebro härad, 13 km n. om
Örebro, omfattar 3,200 har, därav 380 har åker,
och har rödfärgsbruk, såg och hyvleri.
Tax.-värde 793,400 kr. (1925). Ståtlig
herrgårdsbyggnad. — D. anlades som svavelbruk på
1570-talet för kronans räkning, fick betydelse
för kruttillverkningen särskilt under Gustav
II Adolf och utvidgades genom
Arbogaborg-mästaren Hindrik Barckhusen. Privilegierna
av 1649 stadgade bl. a., att den kungliga
familjen där skulle ha fritt logi under
farsoter; svavelröken ansågs skydda mot smitta,
och bruket hade redan 1579 under
»pestilentian» uppsökts av Johan III. D. såldes 1654
till Hans Henriksson Barckhusen och ärvdes
1739 av släkten Åkerhielm af Margretelund.
Nuv. ägare frih. G. Åkerhielm.
Dyltaån, se Arboga å.
Dümichen, Johannes von, tysk
egypto-log (1833—94), prof, i egyptologi vid univ. i
Strassburg. D., som var lärjunge till
Lep-sius och Brugsch, företog 1862—65 sin första
resa i Nildalen, åtföljde efter
Suezkana-lens invigning (1869) tyske kronprinsen på
dennes färd genom Egypten och Nubien och
ledde 1875—76 friläggandet av Ilathortemplet
i Dendera (se d. o.). Med förkärlek ägnade
sig D. åt ptolemaier- och romartidens
skriftsystem, språk och tempellitteratur samt åt
fornegyptisk geografi. Av hans arbeten må
nämnas »Altägyptische Kalenderinschriften»
(1866), »Altägyptische Tempelinschriften»
(1867), »Historische Inschriften altägyptischer
Denkmäler» (1867—69) och »Baugeschichte des
Denderatempels» (1877). Jämte Brugsch
publicerade han det stora inskriftsverket »Recueil
des monuments égyptiens», av vilket bd 3—6
(1865—85) utgöra D:s bidrag. Vidare utgav
han »Der Grabpalast des Patuamenap in der
thebanischen Nekropolis» (3 bd, 1884—94).
Efter hans död utgavs »Zur Geographie des
alten Aegypten. Aus dem Nachlass von Joh.
D.» (1894). E. P-s.
Dymmelveckan (av fsv. dymbel, träkläpp),
veckan före påsk; stundom blott dennas senare
del fr. o. m. onsdagen (dymmelonsdag).
Under katolska tiden förekom under dessa
dagar ingen ringning i kyrkklockorna, utan
menigheten sammankallades till gudstjänst
medelst ett träinstrument med träkläpp.
Dy’mov [-åf], O s i p, pseudonym för Osip
Isidorovitj Perelmann, rysk
författare (f. 1878). Framträdde i en rad
romaner och skådespel som en av
representanterna för en starkt erotiskt betonad
individualistisk strömning i den ryska litteraturen,
Huvudbyggnaden pä Dylta bruk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
