Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dykeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Dykeri
176
huvudsakligen av en i ett stycke
tillverkad dräkt av dubbel preparerad väv med
kautschukmellanlägg, försedd med krage och
vattentätt åtsittande manschetter av
vulka-niserad kautschuk samt en förtent
kopparhjälm. Hjälmen, som fastskruvas
vattentätt till kautschukkragen, har 3—4
glasfönster, ventiler för luftens till- och
avlopp och en regleringsventil, varmed dykaren
kan avpassa lufttillförseln med hänsyn till
vattendjupet. Numera apteras ock ofta en
elektrisk lampa och högljudande telefon på
hjälmen. Luftavloppsventilen kan
manövreras av dykaren, och då den avstänges, fylles
dräkten med luft, varvid dykaren flyter upp.
Tilloppsventilen är så konstruerad, att luften
ej kan avgå från dräkten, om pump el.
slangledning skadas, över bröst och rygg hängas
blytyngder; skorna äro försedda med blysulor.
Hela blybelastningen uppgår till omkr. 63 kg.
Vid nedstigning på större djup brukas
stundom ett livbälte av
flätad rotting för
att skydda magen
mot vattentrycket.
Till
dykarutrust-ningen höra vidare
luftpump, slangar,
signallina,
under-vattenslampa m. m.
I den
amerikanska dykarutrust-ningen är dykaren
oberoende av de
personer, som
befinna sig ovan
vattnet. Dykaren bär
näml, på ryggen en
reservoar,
innehållande luftförråd för
omkr. 3 timmar,
och under armarna två kautschukdynor, som,
när dykaren vill flyta upp till vattenytan,
kunna fyllas med luft från reservoaren. Den
franska el. Rouquayrol-Denayrouzes
dykardräkt (se ovanstående bild) skiljer sig
från Siebe-Gormans huvudsakligen genom att
dykaren på ryggen bär en reservoar, rymmande
omkr. 8 liter, i vilken luften inpumpas, innan
den genom en ovanpå reservoaren befintlig
regulator insläppes i hjälmen. Regulatorns ena
vägg är något rörlig, och då genom dykarens
andning luften i regulatorn förtunnats, ger
denna vägg efter för det yttre vattentrycket, varvid
en ventil till reservoaren öppnas och insläpper
luft, tills trycket i regulatorn blivit lika stort
som vattentrycket. Genom att från
reservoaren insläppa luft i dräkten kan dykaren
hastigt flyta upp till vattenytan. Den
franska dykardräkten erbjuder något större
säkerhet än den engelska, varför den fått stor
spridning. Genom senare förbättringar anses
dock den engelska dykardräkten motsvara
alla rimliga säkerhetsfordringar, och då den
därtill är enklare och mindre hinderlig vid
Rouquayrol-Denayrouzes
dykardräkt.
arbete, har den flerstädes och bl. a. i Sverige
kommit allmänt i bruk.
Under det att 30 m förut betecknat det
största djup, på vilket en dykare kunde gå
ned, kan numera en van dykare på grund av
dykapparaternas fulländning arbeta på ända
till 40—45 m djup. På detta djup råder starkt
mörker, som försvårar icke blott varje
iakttagelse utan ock arbetet. C. K. S. (Ax. L.)
I slutet av 1924 avprovades i Tyskland
en dykapparat, avsedd att medge
dyk-ningsarbeten på betydligt större djup; den
benämnes djuphavs- el.
pansardykappa-rat. Apparaten (se bild på planschen),
konstruerad av A. Gall, består av en stor cylinder
av pressat och svetsat martinstål, vari
dykarens huvud och bål inneslutas och som är
i stånd att motstå högt vattentryck. Med
cylindern äro förenade arm- och benhöljen
av aluminium på sådant sätt, att lemmarna
få god vridnings- och svängningsförmåga.
Inuti stålcylindern finnas apparater för att
rena och förnya andningsluften, för belysning,
telefonering m. m. Förrådet av syre och luft,
varigenom dykaren göres oberoende av
anordningar för lufttillförsel utifrån, medger
oavbruten dykning under ett flertal timmar.
De 1924 företagna månadslånga försöken (i
Walchensee) utfördes för vattendjup av t. o.
m. 160 m, motsvarande ett tryck av omkr. 16
atmosfärer, vilket djup uppnåddes efter 10
minuter. Efter sådan dykning var dykarens
befinnande utmärkt, puls och andning
regelbundna, och apparaten hade ej undergått
någon formförändring. Utförlig redogörelse för
djuphavsdykapparaten är publicerad i
Nautisk Tidskrift, årg. 1925, n:o 1.
Till dykapparaterna hör även den s. k.
Wallerska tuben, konstruerad 1895 och
bestående av ett av tillräckligt antal delar
sammansatt plåtrör, vars nedre del utvidgats
till en arbetskammare. Från denna kunde
utåtriktade, rörliga armar manövreras och
med dessas tillhjälp enklare arbeten utföras.
Med Wallerska tuben upptogs 1897 den i
Stockholms skärgård på 55—56 m djup
sjunkna ångaren »Södra Sverige», men någon
vidare användning har denna tub därefter icke
erhållit. Ax. L.
Dykarklocka, urspr. ett klockformigt
kärl, som med öppningen nedåt sänkes i
vattnet, varvid den inuti klockan befintliga luften
hindrar vattnet att intränga. Redan i
forntiden hade man funnit idén till en sådan
apparat; åtm. förekommer en beskrivning härom
hos Aristoteles. Under 1600- och 1700-talet
brukades dykarklocka rätt allmänt till
under-vattensarbeten och förbättrades småningom
genom tillägg av anordningar för dess
upp-och nedfirande med blocktyg, för införande
av frisk tryckluft under arbetets gång
medelst särskild övervattenspump och
slangledning, för belysning o. dyl. Emellertid hade
denna s. k. slutna klocka ett ganska
begränsat användningsområde. Endast den del av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
