Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eckersberg, Christofer Wilhelm - Eckersberg, Johan Frederik - Eckert, Fritz Herman Vilhelm - Eckerö - Eckhoff, Per Emil Cornelius - Eckhout - Eckleff, Carl Fredrik von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Eckersberg, J. F___Eckleff
272
av Ph. Weilbach (1872) och P. Johansen
(1925). Jfr bild här nedan. G-g N.
Eckersberg, Johan Frederik, norsk
målare (1822—70). Studerade måleri i
Düsseldorf i tre år, vistades två år på
Madeira, var eljest bosatt i Oslo, där han
från 1863 med nit och
skicklighet ledde en
värderad målarskola.
E. satte som sitt mål
att måla norsk natur
hemma i Norge.
Högfjället blev hans bästa
område, och hans stora
bild från Jotunheimen
i morgonljus (1866) är
i allo representativ
för hans
konstnärskap. »Brudfärd på
Hardangerf jorden» och
»Norsk fjällslätt vid soluppgång» finnas i
svenska statens ägo. G-g N.
Eckert, Fritz Herman Vilhelm,
arkitekt (1852—1920). Studerade vid
Konstakademien i Stockholm, blev arkitekt och
sedermera intendent vid överintendentsämbetet
samt lärare vid Tekniska skolan. Bland
byggnader, som E. ritat, märkas C. Curmans villa
vid Floragatan, nya hovstallet, K. F. U. K:s
byggnad i Stockholm och Antuna gård. G-g N.
Eckerö, socken på n. v. Äland; 106,4 kvkm,
1,502 inv. (1924). Till E. hör Signilskär,
varifrån man vid klart väder tydligt kan
urskilja svenska kusten, över E. gick förr den
stora postvägen Sverige—Finland, och där
landsteg den svenska expeditionskåren till
Åland våren 1918. Pastorat i Borgå stift
(Svenska stiftet).
Eckhoff, Per Emil C o r n el iu s,
arkeolog (1846—1923; upptog under världskriget
sin tyska släkts gamla stavning, skrev sig
tidigare liksom redan farfadern E k h o f f).
Student i Uppsala 1866, fil. dr där 1875.
E. graduerades på en avh. om benbyggnaden
»Tegelverket Renbjerg vid Flensborg fjord.» Målning av Chr. W.
Eckersberg, 1830.
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
hos glansfisken. 1880 blev han e. o.
amanuens vid Vitt.-akad. S. å. anordnade E.
Vega-utställningen i Kungl. slottet och ledde
sedan överflyttningen av Livrustkammaren från
Nationalmuseum till slottet. E. var 1883—93
sagda institutions intendent, blev 1893
Hjert-bergsk amanuens och 1910 Hjertbergsk
antikvarie vid Vitt.-akad; 1911 tog han
avsked. Efter att först ha ägnat sig åt
förhistorisk forskning, där han särskilt genom sina
utomordentliga
bohuslänska fältarbeten
(publicerade i Bidrag
till Göteborgs och
Bohusläns fornminnen
1880—94) kan sägas
ha bildat skola,
övergick E. till
medeltids-arkeologien. Hans
huvudintresse gällde där
restaureringar av
me-deltidsbyggnader, po
vilket område han
utförde ett betydelsefullt
arbete, såväl vetenskapligt som genom
personligt ingripande i rätta stunden, då fara hotade
någon byggnad. I främsta rummet må nämnas
konserveringsarbetena vid Sigtunaruinerna och
vid åtskilliga kyrkliga och profana
byggnader på Gotland; härtill sluta sig hans verk
»S:t Clemens’ kyrka i Visby» (1912) och
»Svenska stavkyrkor» (1916), som föregåtts
av undersökningar av resterna efter Hemse
stavkyrka på Gotland. E:s sista år ägnades
åt Visby stadsmur; 1922 utgavs om den ett
monumentalt planschverk; vid sin död var E.
sysselsatt med texten till detta (fortsättes av
O. Janse). E. redigerade Göteborgs och
Bohusläns Fornminnesförenings Tidskrift 1879—91,
de 4 sista banden av Vegaexpeditionens
vetenskapliga iakttagelser 1882—87, Antikvarisk
Tidskrift 1903—23, K. Vitterhets Historie
och Antikvitets Akademiens Månadsblad 1903
—05 och dess forts. Fornvännen 1906—23. —
Litt.: Nekrolog och bibliogr. av
Gustaf Hallström i Fornvännen
1923. H. R-h.
E’ckhout [-håut], holländsk
målare, se Eeckhout.
Eckleff, Carl Fredrik von,
ämbetsman, ordensvurm (1723—
86). Var sekreterare i
utrikesexpeditionen och stiftade 1753
Tanke-byggarorden (se d. o.), vars
ständige sekreterare han blev. E. var
ivrig frimurare, bildade s. å. den
första sv. Andreaslogen och några
år senare det första storkapitlet i
Sverige. Han gav det svenska
fri-mureriet dess första organisation
på grundval av dokument, som han
uppgav sig ha erhållit 1750 i
Genève, dit ledande frimurare undan
påvens förföljelse skulle ha flytt
från Florens. Till 1771 var E. or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
