Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eckermann, Adam Mauritz August von - Eckermann, Claes Walter Harry von - Eckermann, Johann Peter - Eckernförde - Eckersberg, Christofer Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
Eckermann, C. W. H. v.—Eckersberg, Chr. W.
270
von, marinöverdirektör (1859—1922). Efter
slutade högskolestudier praktiserade E. vid
såväl inhemska som utländska varv, bl. a. på
örlogsvarven i Toulon och Seyne-sur-Mer. Efter
hemkomsten till Sverige blev E. 1888
under-ingenjö vid mariningenjörstaten, medverkade
en lång följd av år vid konstruktionen och
byggandet av svenska krigsfartyg och blev 1914
marinöverdirektör och chef för
mariningenjör-kåren. Under de år, som E. beklädde
sistnämnda poster, visade
han vidsynt blick för
krigsfartygsteknikens
framsteg, särskilt i
fråga om olika
fartygstypers maskinanläggningar. E:s namn
är i flottans annaler
intimt knutet till de
vackra resultat, som
vunnits med de 1914
—21 för Sverige
byggda pansarfartygen av
»Sveriges» typ, ja-
garna av »Wrangels» typ och ett halvt
dussin undervattensbåtar. ö-g.
Eckermann, Claes Walter Harry von,
industriman, mineralog (f. 1886 5/i), brorson
till föreg. Bergsingenjör 1909, fil. dr 1922,
metallurg vid United steel co. i Amerika 1910
—12, verkst. dir. i Ljusne-Voxna a.-b. 1919—
26. Bland E:s skrifter, av tekniskt,
socialpolitiskt och vetenskapligt innehåll, märkas
»The rocks and contact minerals of the Mansjö
mountain» (1922), »The rocks and contact
minerals of Tennberg» (1923), »Om
arbetssam-verkan i industrien» (1924) samt
»Fosforhalten i furu och gran med särskild hänsyn till
framställning av träkol» (1924).
E’ckermann, Johann Peter, tysk
författare (1792—1854). Antogs 1823 av Goethe till
biträde vid redaktionen av hans skrifter, vann
i högsta grad hans förtroende och ägnade sitt
liv åt honom, vart
hovråd och bibliotekarie
hos storhertiginnan av
Sachsen-Weimar. E.
utgav 1836—48
»Ge-spräche mit Goethe in
den letzten Jahren
sei-nes Lebens 1823—32»
(3 bd; bästa uppl. av
H. H. Houben 1925;
förk. sv. övers. 1925),
ett utomordentligt
verk, där E.
pietetsfullt och med sällsynt
förstående återgav Goethes uttalanden och
lämnade en ojämförlig teckning av hans
väsen och åskådningar på ålderdomen. Se
Houben, »J. P. E. Sein Leben für Goethe» (2 bd,
1925—26). R-n B.
E’ckernförde, stad i preuss. prov.
Schleswig-Holstein, vid Eckernfördefjorden av Östersjön;
7,386 inv. (1925). Havsbadort med präktig
sandstrand; sedan 1922 förenad med Borby
till badorten E. - Borby. — I
Eckernförde-fjorden stod 5 april 1849 en strid mellan en
dansk eskader (4 fartyg) och två
slesvig-hol-steinska strandbatterier. Fregatten »Gefion»
och linjeskeppet »Christian VIII» drevo på
grund; den förra måste ge sig, den senare
råkade i brand och sprang i luften med 80 man.
Eckersberg, Christofer Wilhelm, dansk
målare (1783—1853). Blev det danska
1800-talsmåleriets grundläggare och ett talrikt
konstnärssläktes uppfostrare och vägledare.
Var bördig från
Sönderjylland,
kom till
Köpenhamn 1803,
studerade där
huvudsaki. för
Abild-gaard, reste till Pa
ris 1810, var där
elev av David och
vistades i Rom 1813
—16. Var sedan
oavlåtligt verksam
i hemlandet, från
1818 som prof, vid
konstakademien i
Köpenhamn.
E. målade i sin
ungdom antika
ämnen, påverkad av
Abildgaard och David, i Rom porträtt och
små stadsvyer, utförda i fria luften
omedelbart inför motivet, i Köpenhamn på
beställning historiska ceremonibilder,
altartavlor, porträtt och grupper samt ej minst
landskap — bokskogar, slättbygd,
strandbilder med fiskare och båtar, sjöstycken med
seglare. Han blev i Danmark vägbrytare för
marinmåleriet liksom för fiskarlivsgenren. E.
var realist i ordets fulla och bästa betydelse;
hans strävans mål var att med kärlek och
kunskap avbilda »Guds sköna natur»,
ödmjukhet inför motivet var hans första fordran på
sig själv; hans naturstudium var redbart och
outtröttligt, framför allt kärleken till
teckningen, till linjen; uttryck och karaktär
kom-mo då av sig själva — för den, som hade
hans underbart skarpa blick och säkra
handlag. Sina många elever — bland dem märktes
flertalet av det danska måleriets bärare
under lång tid framåt — uppfostrade han till
respekt för naturen och till kärleksfullt,
sakligt studium av dess företeelser. Hans
inflytande var genomgripande och lyckligt. E:s
verk äro i stor mängd samlade i Köpenhamn,
i konstmuseet (ett 50-tal n:r), i Thorvaldsens
museum, i Glyptoteket, i Hirschsprungs
museum (omkr. 20 samt teckningar), i
Rosenborgs och Frederiksborgs slott. I
Nationalmuseum i Stockholm finnas två småtavlor och
en replik av det berömda
Thorvaldsenporträt-tet (det första exemplaret finns i danska
konstakademien, ett följande i Glyptoteket).
Bästa monogr. av E. Hannover (1898), smärre
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
Chr. W. Eckersberg.
Självporträtt, 1811.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
