Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - École des chartes, École nationale des chartes - École française d’Extrême-Orient - École nationale des langues orientales vivantes - École normale (supérieure) - Economic Journal, The - Economiser - Economist, The - Écossaise - Écrasez (el. Écrasons) l’infâme - Écrins, Barre des (Les) - Ectopia - Écu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
École francaise d’Extréme-Orient—Ecu
278
tutet utger sedan 1839 tidskriften Bibliothèque
de 1’École des chartes, närmast ägnad åt
medeltidshistoria.
École frangaise d’Extréme-Orient [ekåT
frä-sa’z deksträ’m-åriä’], ett forskningsinstitut, i
viss mån analogt med École frangaise de Rome
m. fl. Grundades 1898 på initiativ av Paul
Doumer (se d. o.) för det vetenskapliga
utforskandet av i första rummet Bortre Indien
men även för indiska, kinesiska, japanska och
centralasiatiska forskningar. En rad ytterst
märkliga forskningsresultat föreligger i
serierna Publications och Bibliothèque de 1’École
frangaise d’Extréme-Orient samt i tidskr.
Bulletin de 1’École frangaise d’Extrème-Orient.
Bevarandet av Bortre Indiens rika fornminnen
sker genom detta instituts försorg. B. Kgn.
École nationale des langues orientales
vivantes [ekå’1 nasiånaT dä lä’gz åriäta’1 vivä’t],
högre statlig anstalt i Paris (2 Rue de Lille)
för undervisning i moderna »orientaliska»
språk samt i de orientaliska ländernas
geografi, historia och förhållanden i övrigt.
Skolan grundades 1795 av konventet för
utbildning av dragomaner (se d. o.) och tolkar i
orientaliska länder. Den omorganiserades 1914
och meddelar nu undervisning i följ. 3
huvudgrupper av ämnen: 1. Främre Asiens och
Afrikas språk. 2. Yttersta österns och Indiens
språk. 3. Östeuropas språk (ryska, polska,
nygrekiska, armeniska). Antalet ord. elever 1925
var 248. K. G. L.
École normale [ekå’1 nårma’1], efter 1846
É. n. supérieure, institut i Paris, som
utbildar lärare närmast för
elementarläroverken. Den första É. var en av
nationalkon-ventet anordnad utbildningskurs, som pågick
jan.—maj 1795. Nuv. É. grundades av
Napoleon I 1808; under restaurationen var den
upphävd 1822—30, då den ansågs vara en
härd för opposition mot regeringen. É. är
delad på två avdelningar, en för humanistiska
ämnen och en för naturvetenskapliga. Kursen
är treårig; de studerande äro inskrivna vid
univ. men deltaga därjämte i särskilda kurser,
åhöra föreläsningar o. s. v. Institutet har haft
stor betydelse för Frankrikes andliga kultur,
och många av den franska vetenskapens och
litteraturens stormän ha där fått sin utbildning.
Economic Journal, The [öi ikonå’mik
d$5’nl], framstående nationalekonomisk
facktidskrift, utg. av Royal economic society,
London.
Economiser [ikå’nomåizo], eng.,
besparings-anordning; en företrädesvis vid
ångpannean-läggningar använd apparat, vari cirkulerande
vatten uppvärmes av rökgaserna från
anläggningens eldstad. En sådan apparat består
vanl. av ett system av rör, ordnade i rader
bredvid varandra. Vattnet ledes genom dessa
rör enl. motströmsprincipen, sålunda i
motsatt riktning mot de rören omspolande
rökgasernas rörelse. Det med rökgaserna
avgående värmet utnyttjas i e. vanl. för att
förvärma matarvattnet till ångpannorna och
därigenom minska kolåtgången. E. kallas
stundom rökgasförvärmare. G. H-r.
Economist, The [öi ikå’nomist], eng.
vecko-tidskrift för affärsvärlden; dess första n:r
utkom 2 sept. 1843. Om »E:s index» se P r i
s-indextabeller. Dess jämförande
pris-indextal för de viktigare artiklarna återgivas
i hela världen. Dessa indextal angiva
växlingarna i prisnivån i den engelska
varumarknaden. E. innehåller ledande artiklar om
affärsläget och konjunkturerna på
världsmarknaden och i England, notiser och statistiska
uppgifter om penning-, bank- och börsväsen,
balansräkningar, årsberättelser m. m. för större
bolag (gruvor, järnvägar m. m.),
marknads-berättelser (från spannmåls-, kol- och
bomullsmarknaderna) m. m. På ledar- och
insändar-avdelningarna förekomma ofta bemärkta
uttryck för opinionen inom eng. finanskretsar
(även i politiska frågor). E. F. K. S-n.*
Écossaise [ekåsa’z], fr. (av Écosse,
Skottland), en äldre skotsk runddans i trippeltakt,
från vilken senare tiders schottisch i
viss mån kan anses härstamma; en skotsk
kontradans på 1600- och 1700-talet, vars turer
enl. beskrivning ganska mycket liknade den
svenska »Väva vammal». E. F-t.*
Écrasez (el. Écrasons) 1’infåme [ekraze’
(ekrazå’) låfä’m], fr., »krossa (el. låt oss
krossa) den skändliga!» (underförstått
»vidskepelsen» el. »kyrkan»), av Voltaire präglat och
ofta nyttjat uttryck.
Écrins, Barre des [bä’r däz ekrå,’] el.
L e s É., högsta toppen i Pelvouxmassivet,
Dauphinéalperna, 4,103 m ö. h., på gränsen
mellan de franska dep. Hautes-Alpes och Isère.
Ectöpia, se E k t o p i.
Écu i guld, slagen för Ludvig XI. Naturlig storlek.
Écu [eky’], fr., eg. sköld (av lat. scütum,
sköld; jfr Escudo och Scudo),
»sköldmynt», namn på vissa äldre franska guld- och
silvermynt, så kallade, emedan de på ena
sidan vanl. buro en heraldisk sköld (med tre
liljor, kronor el. dyl.). Sådana mynt i guld
(deniers d’or å l’écu, förk. till écu d’or) slogos
först under Filip VI och därefter under
flertalet regenter, senast under Ludvig XIV.
Sil-verécu präglades först av Ludvig XIII; den
kallades petit écu, écu-blanc el. louis d’argent
och gällde då 3 livrés. Under Ludvig XV
utsläpptes silvermynt med benämningen écu,
gällande 4, 5 och 9 livrés, från 1726 6 livrés.
Myntslaget écu präglades sist 1794, varefter
det ersattes av 5-francsstycket. A. W-dt.
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
