Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edelcrantz (Clewberg), Abraham Niklas - Edelfelt, Albert Gustaf Aristides
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Edelfelt
294
versitetsbibliotekarie 1780. Kellgren
recenserade fördelaktigt E :s sorgekväde över Lovisa
Ulrika, och 1783 blev
E. andre dir. vid
spek-taklerna. Hans »Ode
till svenska folket»
(1786), som
panegy-riskt besjöng Gustav
III, var det första
allvarliga försöket att
använda nordisk
mytologi i modern
diktning och banade
honom väg till plats i
Sv. akad. s. å. Han
blev konungens
hand
sekreterare 1787, var led. av
generaltulldirektionen 1787—1802, adlades 1789, fick
kansliråds titel 1793 och blev förste dir. för
hovkapellet och spektaklerna 1804. Blev
överintendent och preses i Målar- och
bild-huggarakad. samt intendent över kungl.
museum 1805, president i Kommerskollegium
1813 och frih. 1815. E. deltog 1800—18 i
riksdagarna och var verksam i
konstitutions-, ekonomi- och bevillningsutskotten.
Han blev 1802 i Paris förälskad i och
friade till den engelska författarinnan
Maria Edgeworth (se d. o.) men fick korgen.
Hans föga omfångsrika diktning är engelskt
orienterad. Efter »God save the king» (jfr
Folksånger) diktade han 1805 »Bevare Gud
vår kung», som omkr. 60 år var Sveriges
kungssång. En otryckt dikt, »Fosterjorden»,
tolkade E:s kärlek till Finland. På K. m:ts
uppdrag företog E. dec. 1801—04 genom
Tyskland, Holland, Frankrike och England en resa,
som blev av stor betydelse genom hans
studier av jordbruk, näringsliv och allmänna
ekonomiska förhållanden. E. uppgjorde första
förslaget till Lantbruksakad :s inrättande och
blev dess förste dir. 1813—21. Sedan E. (1810)
avgått som teaterchef, dömdes han 1818 efter
en med stor bitterhet förd rättegång, som
ådrog honom efterträdaren Skjöldebrands hat,
att delvis ersätta den brist, som fanns i
kassan. E. är känd även som
naturvetenskapsman och tekniker. Han uppfann 1794
en optisk telegraf, konstruerad efter ett nytt
system (se Optisk telegraf). 1797 blev
han led. av Vet.-akad. 1808—10 var han ivrigt
sysselsatt med nya telegraflinjer. Han
an-lade »Eldkvarnen» på Kungsholmen i
Stockholm, upprättade 1811 ett linspinneri och
gjorde uppfinningar på ångmaskinens område.
E. hade ett ypperligt huvud och stor
arbetsförmåga men splittrade sig alltför mycket.
Litt.: Biogr. av Jenny af Forselles (1903)
och F. Egerström (1924); jfr även »A. F.
Skjöldebrands memoarer», bd V (1904), A.
Blanck, »Den nordiska renässansen» (1911),
och Egerström, »Den svenska
lantbruksför-valtningens utveckling» (1924); i J. H.
Kellgrens »Brev» (utg. 1923 av O. Sylwan) ingå
många till E. L. W-m. (B. H-d.)
Albert Edelfelt. Efter fotografi.
Edelfelt, Albert Gustaf Aristides,
finländsk målare (1854 21/7—1905 19/s)- Hans
fader, arkitekten Carl Albert E. (1818—
69), var svensk, hade överflyttat till Finland
och där blivit chef för överstyrelsen för de
allmänna byggnaderna. E. var student, då han
slog in på konstnärsbanan. Han reste 1873
till Antwerpen och flyttade 1874 till Paris,
blev där elev av Géröme, utställde på
salongen 1877 den täcka interiören »Drottning
Blanka» och försökte sig 1878 som
historiemålare med »Hertig Karl vid Klas Flemings lik».
Påverkad av tidens strävan att för konsten
erövra det levande livet, övergick han till
bondelivsskildring och friluftsstudium. »Ett
barns likfärd» — målad under besök i
hemlandet 1879 — blev utgångspunkt för hans
verksamhet under de följ. åren. 1881 följde
»Gudstjänst i finska skärgården», som fick
medalj på salongen och inköptes för
Luxem-bourgmuseet, och därefter »Lördagskväll»,
»På havet», »Kvinnor vid kyrkan» m. fl.,
utförda under sommarbesök i Finland. I Paris
målade han eleganta genrestycken och
porträtt, bland dessa »Pasteur i sitt
laboratorium» (1885; i Sorbonne; se helsidesporträtt
till art. Pasteur). E. tillhörde den
riktning, som i det samtida franska måleriet
representeras av Bastien-Lepage,
Dagnan-Bouveret och amerikanen Sargent, vilka han
livligt beundrade. Han målade med stor
skicklighet och raffinerad smak och intelligens, var
mycket mottaglig för intryck, en intresserad
försökare och experimentator men aldrig
ytterlighetsman, snarare en medlare än en
förare. I sina senare verk söker han en
större stil, ett bredare, fastare, mera
dekorativt samlat uttryckssätt (t. ex. i
»Skärgårdsfolk», 1900). Monumentalt måleri
odlade han i triptyken ȁbo akademis
invigning» (i Helsingfors akademis högtidssal,
1904). Även som tecknare var han betydande.
Han illustrerade bl. a. »Julkvällen», »Kung
Fja-lar», Snoilskys »Svenska bilder» samt
»Fänrik Ståls sägner»; teckningarna till de
sist
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
